SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BANA ba3na2 (ba`na Weste), sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or;
BAN ba4n, sbst.1, r. l. m. (Lind (1749; men: Vädjo-ban, m. & f.), Sahlstedt (1773), Weste (1807), Almqvist (1842), SAOL (1874; men: Vädjoban, f.), Sundén (1885)) l. f. (Dalin (1850), Kindblad (1867)) ((†) n. i ssg Rudbeck Atl. 1: 180, 259 (1679; jämte annat genus)); best. (i sht i bet. 6 b; jfr anm.) -en; pl. (numera bl. i bet. 6 b) -er32 (Almroth M. tekn. 177 (1838); i bet. 2 a Qvist (1776; se under 2 a), med oviss bet. Tiällmann Gr. 177 (1696), i ssgr Girs Edelh. D 2 b (1627), Melanderhjelm Astr. 1: 28 (1795)) ((†) -ar i ssg Dalin Mont. 151 (1755), möjl. att föra till en nom. bane);
o. BANE ba3ne2 (ba`ne Weste), sbst.1
Anm. Formen bana (med tillhörande böjningsformer) är numera den i bet. 1 uti vanlig prosa samt den i bet. 2, 3, 5 o. 6 a ensamt använda. Formen ban är den vanliga i bet. 6 b. I bet. 1 uti högre, i sht poetisk, stil användas numera de obest. formerna bana o. ban ungefär lika gärna. Däremot är den best. formen banan i denna bet. långt mera användbar än banen, hvilken senare form dock förekommer t. ex. hos Stagnelius 2: 658 (c. 1815), 152 (1821), Wirsén Dikt. 152, 189 (1876), på samtliga ställena i rim. — Formen bane brukades i ä. tid nästan bl. efter prep. På 1700-talet förekommer den dock hos en o. annan förf. i annan ställning, t. ex. (i ssgr) hos Dähnert (1746, under bahn), Melanderhjelm Astr. 1: 29 (1795). Numera användes den bl. i bet. 4, dvs. i vissa prepositionella förb., där den fattas ss. ett slags kasusform af bana (l. ban) o. där bana bl. sällan, ban numera nästan icke alls användes. — För öfr. må anmärkas, dels att ban i vissa ä. ex. kan betraktas ss. best. form (jfr afton för aftonen), dels att formen på -en i ett l. annat af de äldsta ex. lika väl kan uppfattas ss. hörande till bana.
Etymologi
[fsv. bana, (täflings)bana, af mnt. bane, öppen l. jämn väg l. plats, (kägel)bana, motsv. d., mholl. o. mht. bane, ä. t. bahne. Formen ban ansluter sig till mnt. ban l. t. bahn, väg, bana m. m., motsv. holl. baan, mht. ban, alla f.; jfr nor. ban, m. Att formen bane blifvit den vanliga i de prepositionella uttr. under 4 torde delvis bero på anslutning till sådana förb. som å båle, på färde, ur huse, i syne. Ordet är af ovisst ursprung. Det sammanställes af Franck med roten i nt. bonen, glätta, polera (se BONA, v.1, o. jfr 6 b), af Bugge med sanskr. pánthâs, gr. πάτος, väg, lat. pons (gen. pontis), bro. Se för öfr. Tamm]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
1) (bana, ban) väg, stig. 2) (bana) skena; järnväg. 3) (bana) plats för täfling l. idrott osv. 4) (bane) i särsk. förb., t. ex. å bane. 5) (bana) lång, jämnbred yta l. remsa. 6) a) (bana) om vissa maskindelar o. d. b) (ban) slagyta å hammare osv.
1) väg, stråt, stig.
a) (†) om smalt stycke af bara marken banadt l. uppröjdt l. jämnadt, för att man därpå skall kunna färdas från en ort l. plats till en annan. Fienden .. (var) vppå then wägh som låpp ifrån Stadzporten in til Platonis skoola ... (Ateniensarna) föllo .. medh vprechte (dvs. höjda) Fahner vth vppå thenne baan. Schroderus Liv. 406 (1626; lat. limes). Vi fly. — Men på hvad bana? Envallsson Ofört. mötet 47 (1786); jfr e.
b) (föga br.) om väg med slädföre. Vedkörslor dagen förr, tillgnidit denna banan. Livin Kyrk. 134 (1781). Är snön lös, så måste någon gå förut, att med skidor bereda en ban. Ödmann Beskr. om Kamt. 75 (1787). Det är ännu ingen bana. Schulthess (1885). i ngt utvidgad anv.: (Om vintern) lågo banor öfver alla fält, och bryggor öfver alla floder. Agardh Stat. I. 1: 46 (1852). jfr SLÄD-BANA.
c) om en på särsk. sätt byggd l. konstruerad transport- l. samfärdslinje; hufvudsakligen i ssgr l. elliptiskt i st. f. ngn ssg (jfr 2). På järnvägsbrons ena sida löper en gångbana, och på den banan böra fotgängare hålla sig. Efter som den starcka kölden continuerade, lät Hans Majestet, til en bredd af ohngefähr 12 alnar, strö halm öfver isen, och giuta vatn der på, och så flera hvarf efter hvart annat, med litet sniö emellan, hvilket giorde en så fast bana, at Cavallerie .. och Artilleriet .. gingo öfver samma halmbryggan. Nordberg 1: 837 (1740). — jfr BRO-, FAR-, GÅNG-, HÄNG-, JÄRN- (jfr 2 b), KÖR-, LIN-, LUFT-, SLIP-, TRÄ-, VÄG-BANA m. fl.
d) (†) om gm ngns l. ngts rörelse bildad(t) väg l. spår. Jagh (dvs. tiden) flyr som strömmen fort (dvs. bort) och lembnar ingen bahn. Westhius Vitt. 33 (1677).
e) (i sht poetiskt o. i högre stil) i allm. om plats där ngn l. ngt (kan) färdas l. (kan) far(a) fram; ofta mindre konkret, om den bestämda vägen l. riktningen för ngns l. ngts rörelse. Medh .. skiökior ähr han wan; / Han finnes altydh på theras baan. Asteropherus 9 (1609). (Solen) löper åhret kring på himlens höga bana. Spegel Öp. par. 49 (1705); jfr β. Öppen är min bana — / Flyg, min julle, / Att kring rymden spana / Äfventyr! Wallin Vitt. 2: 123 (1821). Jag gungar på mörkblå bana. Tegnér 1: 80 (1825; om hafvet). Kring brända tomter han (dvs. Frithiof) ögat kastar, / sin faders tomter, sin barndoms ban. Därs. 81; jfr 3. Dubbelt skön är jorden, / Skådad från din (dvs. lärkans) ban. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 33 (1828). (Ångfartyget) Christian den Åttende lopp sin bana fram. Snellman Tyskl. 18 (1842). Åror plaskade .. (och det) syntes .. liksom en silfverskimrande bana på den blå ytan. Carlén Ensl. 1: 38 (1846); jfr d. Men truppen gick sin bana fram, och flickan såg den tåga. Runeberg 2: 44 (1848). Öfver speglande ban. B. E. Malmström 6: 18 (c. 1850; om is). (Kringränd af fiender) hade han .. ilat förut / Och brutit sig bana och huggit sig ut. Runeberg 5: 91 (1860). Ädlaste mål / Oss lyser på vår bana. Därs. 7 (1864); jfr g. En vetturin (dvs. hyrkusk) i traf for ut från Rom. / Det bar mot nord på morgontöcknig bana. Snoilsky 2: 53 (1881). (Jag) drifver min slup på den glittrande ban. Oscar II Skr. 3: 115 (1888). — särsk.
α) (mindre br.) i fråga om flod: strömfåra; lopp. De ur isens fängsel lossade mäktiga vattnen, som med ökad fart framskynda på sina banor. Geijer II. 1: 34 (1825). (Floden Adige) har sin uprinnelse och en del af sin bana på österrikisk mark. Svedelius Statsk. 3: 5 (1869). — jfr FLOD-BANA.
β) i fråga om himlakropp. Sahlstedt (1773). Statskonst öppen såsom solens ban. Tegnér 2: 119 (1811). Solen har hunnit höjden af sin bana. Franzén Pred. 5: 176 (1845). Han (dvs. månen) går sin ban i ära. Strandberg 1: 112 (1854). Stjärnorna stridde från sina banor mot Sisera. Dom. 5: 20 (öfv. 1896). astr. med öfvergång till f; jfr OMLOPP, OMLOPPS-KRETS, ORBITA. Beräkna l. bestämma en himlakropps bana. Kometen beskrifver en parabolisk bana. Regnér Naturl. 2: 394 (1797). Banans läge i rymden är (för en planet) gifvet medelst de trenne elementerna, lutning, Nodens längd och perihelii afstånd från noden. Gyldén Astr. 127 (1874). Kometen (går) i en elliptisk bana. E. Jäderin i NF 8: 1074 (1884). jfr JORD-, KOMET-, KRETS-, LÖP-, MÅN-, OMLOPPS-, PLANET-, SOL-BANA (-ban, -bane) m. fl.
f) mat., fys. mindre konkret, om sammanfattningen af de orter som en kropp l. punkt under sin rörelse intager (jfr e β slutet). Fock Fys. 26 (1853, 1859). Är en kropp i rörelse, beskrifver hvar och en af hans punkter en särskild bana, men vanligen förstår man med kroppens bana den, som beskrifves af hans medelpunkt eller tyngdpunkt. G. R. Dahlander i NF 1: 1503 (1876). Kulans bana i lufttomt rum .. hör till det slag af kroklinier, som benämnas parablar. Eldhandv. skjutsk. 1: 4 (1886). — jfr KUL-BANA.
g) mer l. mindre oeg. o. bildl. The (dvs. danskarna) bliffue alt på then gamble bane, / Och holle then sedh som the äre wane. Svart Gensv. I 5 a (1558). När Konung Johan döör .., / Då äre wi på wår rätte bahn. Carl IX Rimkr. 53 (c. 1600). Den mödosama Banen som förer til ärans .. Tempel. Brenner Dikt. 1: 175 (1709, 1713). På dumhets trånga bana. Nordenflycht Frunt. 18 (1761). På sidan af ärans rätta bane. Ad. prot. 1789, s. 691. På segerns bana. J. G. Oxenstierna 2: 95 (1796, 1806). Pligtens bana. Wallin Vitt. 1: 18 (1805). Väl. din egen bana vandra! Tegnér 1: 32 (1825). Det första hos all styrelse är att veta hvad den vill och ej låta förrycka sig ur banan. Dens. 5: 485 (1825). På glädjens ban, på sorgens stig. Wecksell Dikt. 202 (1868). Att man .. beträdt brottslighetens bana. Bolin Eur. statsl. 1: 89 (1868). Med jämna taktslag tiden / Än sin gamla bana rullar. Östergren Dikt. 42 (1871, 1879). Aldrig våra banor mötas, / Aldrig mer vi se hvarandra. Därs. 141. (Arvid) Horn träder in med Svenska folket på nya banor. Svedelius i SAH 55: 404 (1879). Det kyrkliga lifvet rörde sig .. i den gammallutherska ortodoxiens banor, sådana de utstakats under 1600-talet. Stavenow Frihetst. 196 (1898). jfr DYGDE-, DÅRSKAPS-, GLÄDJE-, HJÄLTE-, OLYCKS-, PRÖFNINGS-, PRÖFVO-, SEGER-, SKULDSÄTTNINGS-, UTVECKLINGS-BANA (-ban) m. fl. — särsk.
α) [jfr t. bahn brechen, holl. baan breken] i uttr. bryta ban(a) o. d., bereda l. bana väg, öppna l. bereda tillfälle l. möjlighet (till l. för ngt). Den svenska äran bröt sig nya banor / i tankens obesökta land. Tegnér 2: 225 (1836). Banan var .. bruten till högre vetenskaplig bildning. Strinnholm Hist. 3: 874 (1848). Det milda blott .. / Skall bryta sist för ljusets sak en ban. Wirsén Vint. 160 (1890). Gade .. (har) brutit ban för den nordiska folktonens allmännare erkännande i utlandet. Lindgren Mus. stud. 132 (1896). jfr: (knappast br.) Die Bahn brechen; göra ban, väga, bryta isen. Möller (1782, under bahn). — jfr BAN-BRYTANDE, -BRYTARE m. fl.
β) (jordisk) stråt, vandring (på jorden), lefnadslopp, lefnadsbana (från födelsen till döden). På min lefnadz ban. Nordenflycht Turt. 13 (1743). Du har din bana fyllt, nu står ditt minne åter. J. G. Oxenstierna 1: 120 (1777, 1805). Mången ädel bojar här slöt sin lysande bana. Stagnelius 1: 18 (1817). Gustafs (dvs. G. I:s) bana (var) ej en bana af lysande bragder, ehuru hans lif är en stor bedrift. Geijer II. 3: 30 (1834). När jag nu .. (närmar) mig banans gräns. Beskow Lefnadsm. 14 (1857). Mot fröjder / Går din ban på lifvets middagshöjder. Wirsén Ton. o. sägn. 182 (1893). — jfr LEFNADS-, LIFS-, VANDRINGS-, VÄRLDS-BANA (-ban) m. fl.
γ) (speciell) lefnadsbana, karriär; arbetsfält l. -sfär, område (för ngns verksamhet); verksamhet l. yrke. Den lärda, civila, juridiska, prästerliga banan. Affdancka .. måste han, / Och tänckia på en annan ban. Fosz 284 (1621). Hvi kallas jag på nytt til krigets glömda bana? Kellgren 2: 290 (1781). I början af hans (dvs. Schröderheims) bana hade man .. kunnat föras på den tankan, att han misstagit sig i sitt val. Rosenstein 1: 243 (c. 1795). De .. Lärare, som nyss ingått på denna ban. Ödmann Pred.-utk. Föret. (1812). Den akademiska banan har .. mera törnen än lagrar. Tegnér 5: 100 (1815). Fortsätta studiernas bana. Agardh Bl. skr. 2: 263 (1837). Anträda den militära banan. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 2 (1865). Innan tidningen afträdde från den publicistiska banan. Ljunggren SAHist. 1: 298 (1886). Den man ... som genast från sin tidigaste ungdom slår in på en gifven bana. Heidenstam Vandr. 78 (1888). — jfr FÖRVÄRFS-, HANDELS-, KONST-, KONSTNÄRS-, KRIGAR-, KRIGS-, KUNSKAPS-, LEFNADS-, LÄRAR-, LÄRDOMS-, RIKSDAGSMANNA-, SKALDE-, SKOL-, SKRIFTSTÄLLAR-, STATSMANNA-, STRIDS-, STUDIE-, TJÄNSTE-, TJÄNSTEMANNA-, VERKNINGS-, VERKSAMHETS-, ÄMBETSMANNA-BANA m. fl.
δ) (föga br.) väg, lopp, spelrum. Serenius (1741). Gifva sina tankar fri och öpen ban. Widegren (1788).
2) skena; järnväg.
a) (†) spår (för vagnshjul), skena, räl. Vägen för .. (kolvagnarna) är inrättad med en ban för hvardera hjulgången, gjord af Ek-timber, liggande på behöriga tvär-trän .. Desse baner kallas på Engelska Rails. B. Qvist i VetAH 37: 307 (1776).
b) [elliptiskt för JÄRNBANA (jfr 1 c); jfr t. bahn] järnväg, järnbana; jfr LINJE. Statens banor. Elektrisk bana. Bana öppnad för allmän trafik. Banan går l. löper genom en skogsbygd. Banan skär l. korsar stora landsvägen. Tåget afblåstes, innan banan var klar. Gå på l. långs banan. Passera ej banan, då tåg nalkas (l. då tåg höres eller synes)! Banan bör vara färdig .. senast vid 1855 års slut. SFS 1852, nr 55, s. 4. Banans personal. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 5. Banan löper sedan genom Vårdinge socken. Ill. Sv. 1: 169 (1866, 1882). Egarne af enskilda banor. Forssell Stud. 2: 233 (1888). Tåghastigheten på de svenska banorna. Hedenstierna Fru W. 184 (1890). Öfver Höjeå .. föres banan på en järnbro. Skåne 34 (1894). Här gör banan ett knä och tar en mer sydlig riktning. Därs. 57. — i bild. Är banan klar (dvs. möter intet hinder)? De Geer Lillie 15 (1880) [jfr holl. de baan is klaar]. — jfr ALP-, BERGS-, BI-, BOLAGS-, HUFVUD-, HÄST-, KOL-, KUST-, LÄNGD-, ORTS-, PERSON-, PRIVAT-, RING-, SAMMANBINDNINGS-, SEKUNDÄR-, SIDO-, STAM-, STATS-, TANDHJULS-, TVÄR-BANA m. fl.
3) för föreställning, täfling, sport, lek, spel, yrkesarbete l. liknande ändamål särskildt jämnad l. utstakad l. anordnad plats; nästan bl. i ssgr l. elliptiskt i st. f. ngn ssg. Gudh (har) giordt oss til wädiolöpare, och satt hwar och en på sin baan. P. Erici 4: 81 b (1582); jfr 1 g γ. I torneringh och renna till ringh .. / Hans lyke (dvs. like) war ey på then baan. Asteropherus 6 (1609); jfr 1 g γ. Lex. Linc. (1640, under pulvis). (Till skydd mot regn skall repslagaren) hafva uti sin Ban liggiande .. Hufvor af bräder som kunna räckia öfver .. Garnet. Stiernman Com. 5: 493 (1694). När en förnäm person sielf steg ned på banen eller upsteg på Theatren. Dalin Mont. 122 (1755). Une glissoire, bana. Deleen Meid. 258 (1825). Snart var hela banan full / Af vagnars dån. Palmblad Fornk. 1: 147 (1843). I stället för en af bräder gjord bana, begagnades vid Rämen (till kägelspel) den öppna .. gårdsplanen. Böttiger 6: 325 (1847). Man har sopat banan. Schulthess (1885; om is- l. skridskobana). (Det kom) köld, stark nog att lägga farbar is på våra vatten, och så blef det brådt .. att ställa banorna i ordning. SDS 1899, nr 54, s. 1. — jfr BERIDAR(E)-, DANS-, FÄKT-, HINDER-, IS-, KAPPKÖRNINGS-, KAPPLÖPNINGS-, KAPPSEGLINGS-, KÄGEL-, KÄLK-, KÄMPE-, LEK-, LÖP-, MÅLSKJUTNINGS-, REPAR(E)-, REPSLAGAR-, RID-, RIDAR(E)-, RIDDAR(E)-, RUTSCH-, RÄNN-, RÄNNAR(E)-, SKJUT-, SKOTT-, SKRIDSKO-, SKRILL-, SKYTTE-, SPINN-, TORNER-, TRAF-, TÄFLINGS-, VAGN-, VANTMAKAR(E)-, VELOCIPED-, VÄDJE-, ÖFNINGS-, ÖFVE-BANA (-ban, -bane) m. fl. — särsk.
a) [möjl. påverkadt af t. bühne] (föga br.) om plats för dramatisk framställning (i en för ändamålet särskildt inrättad byggnad): skådebana, scen. jfr: På skådningens ban. Adlerbeth Hor. sat. 150 (1814) samt SKÅDE-BANA. — i bild. (Danskarna vilja) samma Comœdia föra på bahnen, som förfäder för them i Swerige spelat hafwa. Svar på det dan. manif. 5 Aug. 1644, s. H 5 b; jfr 4 d β. Han .. skämmes nu att vidare framställa sig på banan (dvs. framträda, uppträda, visa sig). C. F. Dahlgren S. arb. 4: 303 (1831).
b) [jfr t. die bahn schlagen] (föga br.) i uttr. åka bana, slå kana, skrilla. Holmberg (1795, under glisser). Wenström o. Lindgren (1889, under slide).
c) (†) i uttr. löpa bana, springa gatlopp. Låta en Soldat löpa bana. Nordforss (1805). Weste 1: 1953 (1807).
4) i vissa stående, bildliga, till 1 o. 3 sig anslutande förb. med prep.
a) [jfr t. auf der bahn sein] vara å (sällan ) bane (sällan bana), fordom ofta vara (l. stå) på banen (l. ban).
α) vara (p)å färde l. i gång; vara före, vara på tapeten; vara förebragt l. framställd l. ifrågasatt. Een ny Lära .., / Som för har aldrigh warit på baan. Brasck Ap. g. G 1 b (1648); jfr β. Dhen frijdzhandell som stoodh på banen. RARP 6: 327 (1658). Oelreich 519 (1755). Förmodligen är nu en complott å bane igen. Altén Enlev. fästm. 3 (1796). Åtskilliga giftermålsförslag voro för henne å bana. Fryxell Ber. 6: 39 (1833). Då sådana förslag .. varit på banen. Crusenstolpe Mor. 1: 116 (1840). Hemliga underhandlingar .. voro å bane med Österrike. Malmström Hist. 2: 114 (1863). Medan den polska (frågan) var som lifligast å bane. De Geer Minnen 1: 268 (1864, 1892). Protestera mot det som är å bana. C. J. Schlyter hos Olbers I bibelöfv.-fr. 45 (1874).
β) (föga br.) (faktiskt) förefinnas, vara för handen, förekomma, existera; försiggå; vara i verksamhet. Then tijdh någon roligheet (dvs. ngt lugn) är, och the (falska profeterna) icke äre på baanen. O. Martini Pred. B 2 a (1606). Det .. är möjeligt, at äfven den tiden oreda varit å bahne. Höpken 2: 21 (1768). Att se en sådan förrättning vara å bane. Ödmann Str. förs. II. 2: 48 (1803).
γ) (föga br.) vara på väg, vara nära l. nära däran, vara l. stå i begrepp. Uti sinnet mitt jag gaf Kallaset fanen / Och hungrig dädan gå tre resor var på bahnen. Düben Sat. 17 (1722; fr. prêt à quitter la table). Att man i Norge är å bane att åsätta tull å somliga varor. GHT 1897, nr 108 A, s. 2.
b) [jfr t. auf die bahn kommen, holl. op de baan komen] komma å bane, fordom äfv. komma på bane(n) l. banan, intr. (jfr d).
α) framställas, bringas på tal l. under debatt. På riksdagen i Norrköping kom saken åter å bane. Fryxell Ber. 5: 66 (1831). Hvarje gång denna fråga kommer å bane. A. Andersson i 2 kam. prot. 1873, 2: 275.
β) (föga br.) framkomma, uppkomma, uppstå, komma till stånd. Denne sedh och sådane wahne / Hon är åter hos dem kommen på bahne. Carl IX Rimkr. 64 (c. 1600). Sedan fredh blef vprättat .., så kommo och alle härlige dygder på banen. Schroderus J. M. kr. 54 (1620).
c) [jfr d. bringe paa bane, t. auf die bahn bringen, holl. op de baan brengen; jfr äfv. ÅVÄGABRINGA] bringa å (äfv. ) bane (sällan bana l. banan), fordom äfv. bringa på (l. uppå) banen (l. ban).
α) med afs. på diskussionsämne, åsikt o. d.: framställa, komma fram l. upp med.
α') med afs. på diskussions- l. samtalsämne: bringa på tal l. under debatt. Oxenst. brefv. 1: 251 (1624). Widegren (1788). Weste (1807). Tvenne olika förslag voro bragta å bane. Fryxell Ber. 6: 347 (1833). Härmed var den andra af denna riksdags vigtiga frågor bragt å bane. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 29 (1881). — med prep. om: framställa förslag l. göra framställning om (ngt). Det lärer med tiden bringas på banen om trouppernes commendo för Printzen af Hessen. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 24 (1728).
β') (föga br.) med afs. på åsikt, yttrande o. d. RARP 6: 115 (1657). Hon .. brachte allahanda vrsächter på banen. Humbla 36 (1740). Människo-fund, hvilka Påfven och våre Biskopar hafva bragt på banen. Borg Luth. 1: 557 (1753); jfr β. — (†) Den mig nu till last på banan brakte (dvs. nu mot mig anförda) saken. 2 RARP 5: 592 (1726).
β) (†) med afs. på handling, tillstånd, institution, en verksamhets konkreta resultat o. d.: åstadkomma, åvägabringa, sätta i gång l. få till stånd; stundom: ställa till, inrätta, upprätta; medföra, gifva anledning l. upphof till, föranleda; vålla. Du skadlige Fred! .. (du) bringer åbanen / Daad-löse syslor, lärdt Dwalerij (dvs. dåsande), förgäfligit (dvs. fåfängt) arbet. Stiernhielm Lycks. intr. 1 (1650). (Att) manufacturer .. (kunde) opå bahnen bringas. RARP 4: 627 (1651). Bælter Cerem. 125 (1762). Prästens närvaro bragte en Religions-Discours å bane. Bligh 116 (1795). Vid Fyris bragte han (dvs. O. Rudbeck d. ä.) allt å ban. Snoilsky 3: 8 (1883; i rim, arkaiserande).
γ) (†) bära l. ställa l. sätta fram (någonting konkret), komma fram med. Gott Ööl, som (herr) Ruus skal bringa på banen. Stiernhielm Herc. 216 (1668).
d) [jfr d. føre paa bane, t. auf die bahn führen] hafva l. komma (jfr b) l. föra (ngt) å bane, fordom hafva (osv.) (l. uppå) banen (l. ban) l. banan.
α) (föga br.) = c α. KOF 1: 360 (c. 1618). Spurius Mecilius kom åther then gamble twistighe saaken .. vppå banen. Schroderus Liv. 145 (1626). (Ingen) skal säga at jag fördt sladder på banen. Lagerström Gerdt Westph. 45 (1737). Hafva eller komma något på banen. Lind (1749). Nordforss (1805). De förändringar, som fördes å bane. Carlson Hist. 4: 6 (1875). jfr: At föra nytt på banen an. Ps. 1695, 229: 6.
β) (†) = c β. Ryttere och knechter will jag och komma på bahn. Carl IX Rimkr. 65 (c. 1600). Phrygius Föret. 23 (1620). Thenne puncht om råå och röör lärer föra framdeles månge difficulteter (dvs. svårigheter) på banen. RP 7: 139 (1638). Komma någon träta eller någon annan förargellsse på bahnan. J. Prytz i HSH 31: 67 (1661).
γ) (†) förmå l. förleda (ngn till ngt). Till sådane ondsko hafwer dem kommit på bahn / Wårt Rijks Råd. Carl IX Rimkr. 62 (c. 1600).
e) (†) draga, rätta, ställa, sätta å bane l. (up)på banen.
α) = c α. To put up a motion, sätta å bane. Serenius (1734, under put).
β) = c β. (Riksmarsken) förmeente sigh dedt (dvs. kopparkompaniet) väll kunna setta på bahnen och bringa i värcket. RP 6: 32 (1636). Att dedt (dvs. consistorium generale) intet är rättat på bahnen. Därs. 396. Hvar den lille tullen icke vore stält på bahnen, vore alldeles nödigt .., att den pålades. Därs. 7: 161 (1638). Hvad höga saker Han på banen ofta drog. Kolmodin Qv.-sp. 2: 346 (1750). Ställa upror på banen. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 12.
5) [af t. bahn] tekn. om lång, jämnbred yta l. remsa.
a) om del af muryta, tak o. d. Är murytan (som skall afjämnas) stor, så göres på 3—4 fots afstånd remsor s. k. ”banor” först färdiga, hvarefter det mellanliggande utslås och afdrages med .. rätstocken. Rothstein Byggn. 626 (1859, 1875). Taket indelades genom de parallella takbjelkarna i aflånga fält eller banor, som hvar för sig erhöllo en sjelfständig dekoration. G. Upmark i NF 12: 1351 (1888).
b) om långt (ej i ark skuret) stycke af papp, papper o. d. Framställa .. konstrika mönster på pappersark, eller bättre på banor af betydlig längd och bredd. Tekn. tidskr. 1878, s. 31. En .. pappersmaskin kan .. lemna en 3 km. lång och inemot 3 m. bred bana i timmen. J. O. Andersson i NF 12: 725 (1888). jfr PAPPERS-BANA m. fl. — särsk. i förb. i långa banor.
α) i eg. anv. Munksjöpapp i långa banor. Pergamentets tillverkning i långa banor. Tekn. tidn. 1871, s. 351. Papper i långa banor. SFS 1883, nr 23, s. 13.
β) bildl.: i långa rader, i mängd l. massa. Rydberg Rom. d. 318 (1874, 1892). Turister uppvakta honom (dvs. en konsul i Luxor) i långa banor. Retzius Nil. 189 (1891). (Han) bjuder på champagne i långa banor. K. Hult i Läsn. f. folket 1896, s. 261.
6) [af t. bahn; jfr motsv. anv. i holl.] tekn. om vissa delar af maskiner, redskap o. d.
a) om maskindel o. d. långs hvilken annan maskindel osv. glider l. rör sig. — särsk.
α) om glidyta på lås o. d. Häfveln .. upplyftar vid låsets spänning slagfjederns långa arm, hvilkens krok glider mot häfvelns bana. Jochnick Handgev. 13 (1854, 1863). På högra, främre sidan har hanen en bana för aftryckarens öfre arm. Eldhandv. skjutsk. 2: 25 (1886). En cylindrisk urborrning, som är bana för reglarna. De Ron o. Virgin I. 8: 9 (1887). — jfr SLID-BANA.
β) om den periferiska ytan af ett hjul, en vals osv. At undra valsen badar jemnt uti kalt vatn .., hvarigenom valsens ban förhindras ifrån anlöpning, och håller sig mera hård. Rinman Jernförädl. 205 (1772). Att (vid tillverkning af kugghjul) först borra centrumhålet samt därefter fräsa bana och sidor. S. Brunau i Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 32.
b) slagyta (på hammare, städ o. d.); yxhammare. Banen .. på den stora smedjehammaren. Deleen (1836, under bahn). (Hamrarna) äro stålade samt härdade i banan. Almroth M. tekn. 177 (1838). Ena ändan (af hammaren), eller banen ((t.) Bahn, (fr.) table, (eng.) face) är qvadratisk och litet convex; den andra utgöres deremot af en bred afrundad kant, som .. kallas pen. Därs. 193. Den aflånga, fyrkantiga och plana delen af städet, som ligger midt öfver foten, kallas dettas ban .., på hvilken jernet sträckes. Därs. 194. (S. k. hammaryxor hafva) ej .. trind bane eller knapp. Nilsson Ur. 1: 58 (1838, 1866). Dalin (1850: ban). (Stridsyxorna) voro .. försedda med en eller flera knappar eller spetsar på banen. Holmberg Nordb. 548 (1854). Två (af yxorna) hafva rundad bane. Hildebrand Förhist. folk. 358 (1880). jfr AMBULT-, HAMMAR-, STÄD-BAN. — om viss del af filett. Uppf. b. 6: 522 (1875).
Ssgr (mestadels till 2 b o. bildade under o. efter 1850-talet, då järnvägar började byggas i Sv.): A: BAN-AFDELNING3~020, i järnvägsstyrelsen o. järnvägstrafikstaten. Statens utgifter på banafdelningen. C. Annerstedt i Sv. tidskr. 1871, s. 224. Jernvägstrafikstaten .. är fördelad i administrativt hänseende på fyra afdelningar: administrativa afdelningen samt ban-, maskin- och trafikafdelningarna. J. Lundberg i NF 20: 1243 (1897).
-ARBETARE~0200. järnvägsarbetare. F. Schauman i Tekn. tidskr. 1880, s. 127.
-BANK~2. till BANK, sbst.1 4 c. SFS 1856, nr 72, s. 60.
-BEFÄL~02. FFS 1870, nr 32, s. 10.
(1 e β slutet, f) -BERÄKNING~020. NF 2: 1192 (1878).
-BEVAKNING ~020.
1) (mindre br.) bevakande af l. tillsyn öfver järnvägslinje(r). B. Stafsing i Tekn. tidskr. 1891, s. 112.
2) för järnvägslinje(r)s bevakande anställd personal. G. M. Dalström i Tekn. tidskr. 1877, s. 184.
-BOKHÅLLARE. (i Finl., mindre br.) FFS 1877, nr 20, s. 10.
(1 g α) -BRYTANDE~200, adj. [jfr t. bahnbrechend, holl. baanbrekend] som bryter bana l. väg (för forskning, praktisk verksamhet o. d.), vägröjande; som öppnar nya fält l. vyer; epokgörande. Estlander Konsth. 23 (1867). Machiavelli .. är banbrytande för den rätta uppfattningen af verldshistorien. Bolin Eur. 1: 56 (1868). ”Amorina” .. var ett banbrytande, grundläggande verk. Lysander Almqv. 12 (1878). Gezelius .. var mera en ordnande än en banbrytande ande. Schybergson Finl. hist. 1: 546 (1887). Banbrytande .. forskningar. PT 1892, nr 284, s. 2.
(1 g α) -BRYTARE~200. [jfr t. bahnbrecher, holl. baanbreker samt -BRÄCKARE] banbrytande person; jfr PIONJÄR. Bolin Eur. 1: 24 (1868). Banbrytare på den andliga odlingens fält. Schybergson Finl. hist. 1: 238 (1887). Store banbrytares och framtidsmäns med öfvermod och hänsynslöshet förenade ädelhet. Wirsén i 3 SAH 11: 198 (1896). om sak: Denna tidskrift (dvs. Theologisk qvartalskrift blef) .. en banbrytare för nya .. åsigter. Genberg 1: 103 (1872).
(1 g α) -BRYTERSKA~200. fem. till föreg. GHT 1895, nr 229 A, s. 2, 1896, nr 245 A, s. 3.
(1 g α) -BRÄCKARE. [efter t. bahnbrecher; jfr holl. bahnbreker] (†) person som bryter l. röjer väg, banare af väg. Fölia wår .. Banbräkare Jesu Christo in j thet ewigha liffuet. P. Erici 2: 8 a (1582). Balck Cat. C c 2 b (1596).
-BYGGNAD~20. byggande af järnväg. Banbyggnaden fortskrider. Sv. tidn. 1878, nr 1, s. 4. FFS 1891, nr 22, s. 15. konkret: järnväg. Banbyggnadens underhåll. SFS 1864, nr 81, s. 1. Europas mest storartade banbyggnad .. (är) S:t Gotthardsbanan. Nyström Svedelius 3: 115 (1888).
-BYRÅ~20 l. ~02. Banbyrån åligger .. att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen af ärenden, som röra banafdelningen. SFS 1897, nr 86, s. 14.
-BÄDD~2. (mindre br.) jfr -VALL. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1890, s. 14.
-DEL~2. särsk. till 2 b. SFS 1854, nr 93, s. 29. Den 1 dec. 1856 öppnades samtidigt de första bandelarne på statens Södra och Vestra stambanor. Ill. Sv. 1: 26 (1866, 1882). GHT 1896, nr 154, s. 2.
-DIREKTÖR~002. föreståndare för banafdelningen (i ett trafikdistrikt). NF 7: 1175 (1883). FFS 1891, nr 4, s. 6.
-DRIFT~2. bedrifvande af järnvägstrafik. Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 97.
(1 e β, f) -ELEMENT~002. om de fasta l. föränderliga bestämningsstycken som äro nödvändiga o. tillräckliga för fastställande af en himlakropps läge i rymden vid olika tider; jfr ex. från Gyldén under 1 e β slutet. Elliptiska ban-elementer. Lindhagen Astr. 549 (1861). E. Jäderin i NF 8: 1073 (1884).
-FRITT~2, adv. handel. fritt å banvagn. Sparkstöttingar .. säljas för kr. 10.50 mot efterkraf banfritt Boxholm (dvs. vid Boxholm). VL 1892, nr 293, s. 4. Allt med 2 1/2 proc. kassarabatt och banfritt. GHT 1896, nr 78 A, s. 3. —
-FÖRENING~020. ställe där järnvägar löpa tillsammans. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 15.
-FÖRMAN. (i Finl.) = BANVAKTS-FÖRMAN. FFS 1877, nr 20, s. 35.
-FÖRVALTNING~020. Vederbörande banförvaltningar. AB 1890, nr 4, s. 2.
(3) -GALOPP~02. [af t. bahngalopp] ridk. ett slags galopp. Skol- eller Ban-Galopp. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 63 (1836).
-GÅRD~2. [jfr t. bahnhof] till järnvägsstation hörande plats där tåg stanna, vagnväxlingar äga rum, vagnar ställas åt sidan osv.; stundom liktydigt med: (järnvägs)station (i stad). Den enkla bangården sluter honom (dvs. den resande) snart inom sina träplank. Snellman Tyskl. 182 (1842). SvT 1852, nr 11, s. 3. Anläggningen af bangårdarna och stationsbygnaderna. Uppf. b. 1: 428 (1873). jfr GODS-, STATS-BAN-GÅRD, JÄRNBAN-GÅRD.
-GÅRDS-FÖRMAN—0~20 l. ~02. SD 1899, nr 32, s. 4.
-HALL~2. till järnvägsstation hörande öfvertäckt plats där tågen stanna för upptagande o. aflämnande af passagerare o. gods; ofta om själfva öfverbyggnaden. SFS 1869, nr 22, s. 5. Lätta, af jern och glas hopfogade banhallar. Tekn. tidn. 1871, s. 27. Ill. Sv. 1: 97 (1873, 1882).
(1 f) -HÖJD~2. skjutk. (kulbanas l. på kulbana belägen punkts) höjd öfver vapenmynningens horisontalplan. Billmanson Vap. 179 (1880, 1882). Med skjuttabellernas uppgifter om elevationsvinklarna kunna banhöjderna beräknas. Handb. f. fältart. 10: 14 (1892).
-INGENJÖR~002. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1862, s. 125. Baningeniör åligger .. att .. förestå sin sektion samt .. öfvervaka banans bevakning och underhåll. SFS 1897, nr 86, s. 31.
-KARL~2. (i sydligaste Sv., hvard.) stationskarl; bärare vid järnvägsstation. —
-KILOMETER~0020. järnv.-statist. Antalet person- och tonkilometer per bankilometer. Forssell Stud. 2: 191 (1888). Pr bankilometer räknad uppgick driftkostnaden .. å statens banor till 5,987 .. kr. VL 1893, nr 106, s. 2.
-KORSNING~20. ställe där järnvägar korsa hvarandra. Instruktion för tillsyn och passerande af bankorsningen vid Stenstorp. (1875; boktitel).
-LINJE~20.
1) till 1 e β slutet. De elliptiska banlinierna. Fock Fys. 67 (1859).
2) till 2 b. Afbrytes banlinien af kullar .., skär man sig igenom dem. Uppf. b. 1: 397 (1873). Oafsedt om resan sker öfver en eller flere banlinier. SDS 1898, nr 506, s. 2.
-MIL~2. järnv.-statist. (Järnvägarnas) inkomst fördelad per dag och banmil. SFS 1869, nr 3, s. 32. Lundell (1893). jfr -KILOMETER.
-MÄSTARE~200. (bahne- i bet. 2 Henel (1730))
1) till 2 b.
a) närmast öfver banvakt (o. banvaktsförman) stående järnvägstjänsteman med åliggande att utöfva tillsyn öfver viss (ngt längre) sträcka af banlinjen. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 92. Instr. f. banmäst. 1877, § 1. jfr ÖFVER-BANMÄSTARE.
b) tjänsteman med åliggande att utöfva tillsyn öfver spårvägslinje. Dess utom .. (finnes hos spårvägsbolaget i Sthm) på ordinarie stat en banmästare. Lundin N. Sthm 98 (1887).
2) (fordom) till 3: föreståndare för (under amiralitetet lydande) repslagarbana. Henel 1729 121 (1730).
(1 e β slutet) -NOD~2. punkt där skärningslinjen mellan två banplan träffar himmelssfären. Lindhagen Astr. 585 (1861).
-NÄT~2. nät l. system af järnvägar. FFS 1887, nr 18, s. 13.
-PLAN~2, n. särsk.
1) till 1 e β slutet, om plan i hvilket en himlakropp rör sig. Banplanets lutning mot ekliptikan. Lindhagen Astr. 501 (1861). Månens banplan sammanfaller ej noga med jordbanans plan. E. Jäderin i NF 11: 683 (1887).
2) till 2 b. H. Lemke i Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 92. —
-POLIS~02. Banpolisens handhafvande. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 97. Instr. f. banmäst. 1877, § 6. —
-POST~2. Då skrifvelser skola med banpost afsändas långs banan. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1862, s. 132.
-SEKTION~02. om viss del af trafikdistrikt. Arbetena vid 16:de bansektionen. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 41. —
-SPÅR~2. Banspårens ledande under Vestra Slussgatan. SFS 1870, nr 4, s. 26. I banspåret(,) mellan rälerna. H. Lemke i Turistför. årsskr. 1895, s. 340.
-STATION~02. Ill. Sv. 1: 368 (1866, 1882). Sturzen-Becker S. arb. 6: 147 (1868).
-STRÄCKA~20. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 93. Bansträckan från Ragunda station ned till Indalselfven. Ill. Sv. 2: 83 (1886).
-STRÄCKNING~20. Bansträckningen emellan Stockholm och Götheborg. Östg. corr. 1854, nr 78, s. 4. Forssell Stud. 2: 191 (1888).
-STUMP~2. Banstumpen mellan Athen och Piræus. Centerwall Hellas 156 (1888). SD(L) 1894, nr 110, s. 1.
-STYCKE~20. Banstycket Stockholm—Södertelje. Uppf. b. 1: 432 (1873).
-SYLL~2. sliper. Uppf. b. 3: 416 (1873).
(1 f) -TANGENT~02. om rät linje som tänkes tangera en rörlig kropps bana. Handb. f. fältart. 10: 18 (1892).
(1 f) -TID~2. skjutk. tid erforderlig för kula att tillryggalägga hela sin bana; skjuttid. NF 14: 1279 (1890).
-TJÄNSTEMAN~002. järnvägstjänsteman. SDS 1891, nr 233, s. 3.
-TRAFIK~02. Bansträckningen mellan Finshyttan och Persberg .. har särskild bantrafik. Ill. Sv. 1: 358 (1882). Bantrafikens intensitet å .. kontinentens järnvägar. Forssell Stud. 2: 191 (1888).
-TÅG~2. Resa med bantåg. Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 8. På bantåg. SFS 1862, nr 21, s. 2. Lokomotiv och de af detsamma dragna vagnarna benämnas ett bantåg (”train”). J. Lundberg i NF 7: 1161 (1883).
-UNDERHÅLL~002.
1) järnvägslinjes underhållande; kostnad därför. Ett för tillfället ovanligen stegradt banunderhåll. C. Annerstedt i Sv. tidskr. 1871, s. 214. SD 1892, nr 297, s. 4.
2) afdelning för järnvägslinjes underhållande. De vid banunderhållet anställda arbetarena. Cronstedt Præs. i VetA 1895, s. 5.
-VAGN~2. särsk. om lastvagn. Osläckt Kalk, att levereras fritt å banvagn vid Norra (järnvägsstationen). AB 1890, nr 11, s. 1.
-VAKT, se d. o. —
-VAKTARE~200. (föga br. utom i ssgr) = föreg. Föreskrifter för Banvaktare. (1856; boktitel). Tj.-regl. vid stat. jernv. 1858, s. 99 (likaså i regl. 1860, men regl. 1862: -vakt). A. Stuxberg i Nord. tidskr. 1899, s. 94.
-VAKTAR-—00~ l. -VAKTARE-STUGA—000~20. Alla å linien erforderliga banvaktarestugor. SFS 1871. nr 2, s. 24. Uppf. b. 1: 431 (1873).
-VAKTERSKA~200. (föga br.) kvinnlig banvakt. A. Stuxberg i Nord. tidskr. 1899, s. 94.
-VALL~2. massa af jord, stenar o. d. utgörande underlag (underbyggnad) för grusbädden (barlasten) å järnvägslinje; jfr -BÄDD, -KROPP. Banvallens öfre yta .. täckes ej helt och hållet af ballasten. Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 138 (1872). Pålningen (har) ej nått fast botten, utan banvallen (har) måst läggas å fasciner. Ill. Sv. 1: 157 (1873, 1882).
-VALLS-KRÖN—0~2. banvalls öfre yta. —
(3) -VÄSENDE. (bane-) (†) repslageri. N. Psilanderschiöld i VetAH 29: 120 (1768).
-ÖFVERFART~002. ställe där man kan färdas tvärs öfver järnvägslinje. Ombyggnad af järnvägsbroar, banöfverfarter och vägbroar. P. A. Lindahl i Tekn. tidskr. 1890, s. 17. jfr följ. —
-ÖFVERGÅNG~002. jfr föreg. Björkman (1889).
B: BANE-MÄSTARE, -VÄSENDE, se A.
Spoiler title