SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BAND ban4d, hvard. äfv. ban4, sbst.1, n.; best. -et; pl. = ((†) bänder Beijer Vitt. 391 (c. 1685; i bet. 4 b), Förbud ang. gulltyg 3 April 1688, s. 3 (i bet. 29), Rydelius Vitt. 19 (1715; i bet. 4 b)).
Ordformer
(bånd(h) Luk. 13: 16, 1 Kor. 7: 35 m. fl. ställen (NT 1526), Ps. 1536, s. 87, Dom. 15: 14 (Bib. 1541), B. Olavi 8 a (1578), Visb. 141 (c. 1620), RARP V. 1: 289 (1654) m. fl.; bond FH 4: 297 (1556; i ssg), Svart G. I 30 (1561). band Psalt. 107: 14 (Bib. 1541) osv.)
Etymologi
[fsv. band, n., motsv. ä. d. band, d. baand, nor., isl., fsax. o. holl. band, n., fht. bant, n., t. band, n. (pl. bänder, bande), i vissa bet. m. (pl. bände), samt eng. band, i hvilket sistn. två etymologiskt skilda, ehuru besläktade ord sammanfallit, nämligen dels ett från nord. spr. lånadt med biformen bond, dels ett som härstammar från fr. bande (se BAND, sbst.3, samt Murray); jfr det med annan afl. bildade got. bandi, ags. bend, f. (jfr BAND, sbst.2); till BINDA, v. Om bånd o. dylika former jfr Kock Fsv. ljudl. 401 följ. Med afs. på pl. bänder jfr sv. dial. (Skåne) bänder (i bet. 29). — Se för öfr. Tamm, Kluge]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
A) om ngt som binder l. sammanhåller l. stöder osv. l. om ngt bundet osv.
1) i allm. om ngt hvarmed man binder l. fäster. 2) bildl. anv. af 1; härunder kärlekens, släktskapens, äktenskapets band. 3) förbund, förening.
4) hindrande l. fängslande band; härunder gå, hålla, ligga i band, tungans band, lägga band på sig.
5) bindel, bandage; plåster. 6) arm-, hals-, radband o. d. 7) kärfband. 8) kärfve. 9) vidjeband; hank o. d. 10) fiskknippa. 11) fönsterglaspacke. 12) korsband. 13) namnsdagsgåfva. 14) anat. ligament o. d. 15) trä- l. metallring (å laggkärl, skjutvapen, hjul). 16) bokband. 17) inbunden bok. 18) sjöt. refband o. d. 19) skeppsb. krumband. 20) byggn. murband; husknut; bindbjälke; munkband. 21) byggn. murbruk. 22) bergv. stöd. 23) skogsv. viss del af träd som skall fällas. 24) tonk. å gitarrs l. cittras gripbräde. 25) i brädspel. 26) mat. korda.
27) fogeord; kopula; sammanhang. 28) abstr.: bindning.
B) om ngt som har en mer l. mindre smal o. långsträckt form utan afs. på ngn dess funktion att binda l. fästa.
29) i allm. om väfd remsa, ss. siden- o. ylleband; äfv. om liknande föremål. 30) ordensband. 31) i uttr. blå bandet. 32) boktr. å maskinpress. 33) tekn. platt lina. 34) bandformig linje l. rand. 35) herald. devisband; balk.
A)
1) i allm. bem., om långsträckt o. mer l. mindre smalt föremål som tjänar att förbinda l. förena l. fästa utan direkt afs. på ngn speciell yttre form l. beskaffenhet; numera mest i ssgr l. elliptiskt i st. f. ngn ssg; ofta svårt att skilja från 29. Ther skal wara .. itt lööst band för belte, och itt skallot hoffuudh för krusat håår. Jes. 3: 24 (Bib. 1541). Dhe skulle komma tillstädes at underskrifwa besluthet, men .. instrumentet (dvs. dokumentet) war inthet färdigt till kupor och band (hvarmed sigillet skulle fästas). RARP 7: 100 (1660). Sahlstedt (1773). Sedan instrumentet (dvs. kastanjetten) medelst ett band fästs vid tummen. A. Lindgren i NF 8: 458 (1884). — jfr FÖRKLÄDS-, KLAMMER-, KNÄ-, KORSETT-, KÄNG-, LIF-, MIDJE-, NAFVEL-, RED-, RYNK-, SERVETT-, SKO-, SNÖR-, STRUMPE-, UPPFÄSTNINGS-BAND m. fl.
2) mer l. mindre bildl. anv. af 1. Wee them som kobbla sigh tilhopa medh fåfengeligh band til at göra orett, och lijka som medh wagnsreep til at synda. Jes. 5: 18 (Bib. 1541); jfr 3 a. Thet vnderbara bandet, som förknippar krop och siäl. Rydelius Förn. 12 (1718, 1737). Igenom dem (dvs. fenicierna) har hafvet blifvit ett band, som förknippar alt Folck på Jorden. Ehrenadler Tel. 351 (1723). Rosenstein (var) .. bandet uti sångens krans. Tegnér 2: 229 (1836; i fråga om den gustavianska skaldekretsen). Det andliga band, som förenar .. (filologiens olika delar) till en vetenskap. Cavallin Skr. 50 (1876). jfr ENINGS-, FÖRENINGS-, SAM-, SAMMAN-BAND. — särsk.
a) [jfr fsv. älskhogha band, t. bande der freundschaft, ä. eng. band of love, eng. bond of right l. law osv.] i fråga om känsla, plikt o. d. Winleggiandes idher ath hålla andans eenheet, genom fridzens band. Ef. 4: 3 (NT 1526; Luther: das band des friedens; gr. ἐν τῷ συνδέσμῳ τῆς εἰρήνῃς). RARP 2: 31 (1633). Det fasta band .., som är och bör vara Öfverhet och Undersåtare emellan. 2 RARP 2: 11 (1723). Starke äro de band, som vänskap och kärlek knyta. Tessin Bref 1: 160 (1752). Inga band vid dem (dvs. Beles söner) mig fästa. Tegnér 1: 32 (1825). Pligtens heliga band. Wallin Rel. 4: 159 (1832). Det sista band af ömhet briste. Wennerberg 2: 75 (1848, 1882). Kärleken är bandet emellan jorden och himmelen. Rundgren Minnen 2: 32 (1871, 1883). Kände han sig fäst vid någon med vänskapens eller tacksamhetens band, så var bandet oslitligt. H. Hamilton (1877) hos Ljunggren SAHist. 2: 277. (K. XII) var .. med starka band fäst vid sin äldre syster, Hedvig Sofia. E. Carlson i Läseb. f. folksk. 543 (1892). — jfr ENIGHETS-, HJÄRTE-, KÄRLEKS-, LYDNADS-, SAMFUNDS-, SAMHÄLLIGHETS-, SAMHÄLLS-, SJÄLA-, SÄLLHETS-, TROHETS-, UNIONS-, VÄNSKAPS-, ÖMHETS-BAND m. fl.
b) [jfr d. slægtskabs baand, holl. banden des bloeds, lat. vinculum affinitatis osv.] i fråga om släktskap. Blodets helga band. Fahlcrantz 1: 71 (1846). Frändskapens band. Strinnholm Hist. 4: 163 (1852). (†) Der var .. ett band i .. blodet Konungarna (Karl o. August) emellan. Nordberg 1: 52 (1740). jfr: Dessa Konungars Fäder och Band sees i den 2 Chronol. Taflan. Rudbeck Atl. 1: 827 (1679). — jfr BLODS-, BRÖDRA-, FRÄNDSKAPS-, SKYLDSKAPS-, SLÄKT-, SLÄKTSKAPS-, SYSKON-BAND m. fl.
c) [jfr d. ægteskabs baand, holl. banden des huwelijks, t. bande der ehe, eng. band(s) of wedlock l. matrimony, lat. vinculum conjugii osv.] i fråga om äktenskaplig förening (jfr 3 a α slutet); i sht i uttr. äkta l. äktenskapets l. kyrkans band. Lagförsl. 125 (c. 1609). Om the trolofwade hwar annan häfda, så är thet ett Ächtenskap, som med Kyrckiones Band fullkomnas skal. Kyrkol. 15: 13 (1686). Nordenflycht QT 1748—50, s. 22 (1741). Välsigna de äkta band, som här i Din åsyn fästas och beseglas. Handb. 1811, s. 147. Der skall jag (dvs. Juno) sjelf med egen hand / Ett ljuft och kraftigt ägta band / Imellan begge knyta. Stiernstolpe Æn. 64 (1814, 1825). Äktenskapets / Helga band. Oscar ii Skr. I. 2: 36 (1859, 1886). — jfr ÄKTENSKAPS-BAND.
3) [utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i fsv., t. o. eng.] (†) förbund; förbindelse l. förening.
a) i fråga om personer.
α) i mera abstr. bem. Drotzeten och Niels Stenson med hans brodher bundo band til hopa (dvs. ingingo förbund, sammansvuro sig) emoot marsken. O. Petri Kr. 196 (c. 1540). Keijsaren, Pohlen, Brandeburg .. förwentade dhen tijd, att jag (dvs. K. X G.) först skulle lösa dhet band, som i Mönster giort war. RARP 7: 5 (1660). — om äkta förbund (jfr 2 c). Wij .. gifwe oss i rätt ächtenskaps band med ärlige och wälbyrdige Jungfru Margareta Erichs Dotter. G. I:s reg. 11: 176 (1536; möjl. ssg). Bandet är (starkt), som j (dvs. brudparet) hafwe giordt idher emellan. Christ. ordn. G 2 b (1602); jfr 2 c. jfr: Inträdandet i ett nytt band. Carlén Skugg. 1: 318 (1865; om äktenskaplig förbindelse).
β) i mera konkret bem.; stundom liktydigt med: (handels)kompani; ”ring”. Eneman Resa 1: 45 (1711). Det Catholske Bandet. Celsius G. I 324 (1746, 1792). Denna staden var af det Hansiske bandet. Därs. 401. Dalin Hist. III. 1: 349 (1760). Varorne .. äro med en .. tull-afgift belagde, som .. är af et sälskap handlande .. förpaktad, hvilka .. hafva deruti olika .. andelar, och kallas detta bandet Cong-hang. Ekeberg Ostind. r. 110 (1773). De särskilda (metodist-)församlingarne ledas af predikanterne: medlemmarne indelas i klasser och band under särskilda föreståndare. Anjou Kyrkohist. 84 (1842, 1867) [jfr motsv. anv. i eng.]. Propheternas Band eller förening .., hvilka motsvarade Magernas caste i Assyrien. Agardh Teol. skr. 1: 71 (1855). jfr: Den, som förråder sitt Band, det är, förråder sin vän eller sina vänner. Thorild 3: 189 (1792). Anm. I ett l. annat ä. ex. kan det vara ovisst, om ordet hör hit l. till BAND, sbst.2
b) (†) i fråga om saker. (Att) nogha drabba Fijnheten, och wichten i föreskrefne (mynt-)Foot. och ther til behörlige Band och bländning. Stiernhielm Arch. H 2 a (1644). Om något band eller ening af Röda hafvet skulle göras med något vatn. Eneman Resa 2: 5 (1712).
4) [jfr motsv. uttr. i d., nor., holl., t. o. eng.] om snöre, tåg, kedja o. d. som hindrar ngns l. ngts fria rörelse; äfv. i bildl. bem. — särsk.
a) om rep l. länk (jämte halsband) o. d. hvarigenom djur, i sht hund (jfr BANDHUND), hindras från att aflägsna sig utom ett visst område; särsk. i uttr. gå, stå i band; hålla, leda, drifva, köra (en hund osv.) i band. Hoo haffuer wildåsznans band vplööst? Job 39: 8 (Bib. 1541). En ond hund, then ther står j band. L. Petri 1 Post. Y 7 b (1555). Nödh drifwer Hunden i bandh. Grubb 604 (1665); jfr Mont-Louis 271 (1739). Sätta .. hunden i band. Weste (1807). Än håller han (dvs. Amor) dufvor i band, än jagar han dem med långa spön. Lysander Föredr. 20 (1855; i beskrifning på konstverk). — bildl. i fråga om människor. Du kommer att gå i band, du med, och blir lurad och gjord löjlig som alla andra (äkta män). Cavallin Kipling Gadsby 51 (1897). — jfr LED-BAND.
b) i pl.: bojor, fjättrar; ofta i det allittererande uttr. bojor och band o. d., stundom närmande sig bet.: fängelse. Ligga i band. Hålla någon i band. (Den besatte) wort bunden medh kedhior och föruarat j fiätrar, och sleet söndher bånden. Luk. 8: 29 (NT 1526; öfv. 1883: bojorna). (Han) löste honom vthwr bånden. Apg. 22: 30 (NT 1526). The lades vthi hårda Band och Fängzell. Girs E. XIV 38 (c. 1630) [jfr holl. in banden leggen]. Then som olyklig war, ok satt i Band ok hekte. Lucidor Hel. Ee 1 b (1673). Band och boijor, ångst och wee. Ps. 1695, 152: 2; jfr Ps. 1819, 76: 2. Din far af nesa höljd, din älskare i band. Leopold 1: 75 (1790, 1814). (Denne läkares) method var, at genast taga alla band och bojor, til och med af dem som voro rasande galne. G. Adlersparre i LBÄ 11—13: 161 (1798). Min fot och hand / Kan slås i band, / Men ej min håg och vilja. Ps. 1819, 229: 5 [jfr holl. in banden slaen]. Ljufvare lott är döden, / Än lifvet i bojor och band. Östergren N. dikt. 29 (1879). jfr FOT-, JÄRN-BAND. [jfr eng. bond] mer l. mindre bildl., stundom liktydigt med: tvång, förtryck. Riff sönder all dieffuulsens bånd. O. Petri Handb. A 4 a (1529). The som fechta för Frijhetena, äre the som sielfwe sluta Frijheten i band och kädior. Stiernhielm Lycks. intr. 3 (1650). Jag drog the band, som hon mig anlade(,) med obeskrifvelig förnöjelse, och förklarade mig stilla tigande för hennes eviga fånge. Humbla 89 (1740; om kärleksbojor). Jag min tunga ej kan röra, / Kärleken den i band har lagt. Envallsson Förm. 41 (1799); jfr c. Lossa syndens gamla band. Thomander Skr. 2: 586 (1828). Bryt dina jordiska band, lyft dig ur sorgernas däld! B. E. Malmström 6: 10 (1845); jfr d. (Riket var) insnärjdt .. i nesliga band af främmande makter. Odhner G. III 1: 133 (1885). jfr JORDE-, SLAF-, SYNDA-, TROLLDOMS-, TRÄLDOMS-, TVÅNGS-BAND.
c) i uttr. lösa tungans band o. d., eg. i fråga om upphäfvande af hinder för talförmågan, bildl. i fråga om rättighet l. önskan att tala. Strax öpnadhes .. (den döfstummes) ören och hans tungos band wort löst, och taladhe redeligha. Mark. 7: 35 (NT 1526; Luther: das band seiner zungen). Då löste sig tungornas band. Tegnér 1: 247 (1841). Alltså lossa din tungas band! Wennerberg 2: 22 (1849, 1882). Anm. I ä. tid har säkerligen ordet i dessa uttr. haft en mera konkret bet. närmande sig 14; jfr den ännu fortlefvande folkliga föreställningen, att man behöfver ”klippa tungbandet” på starar, korpar m. fl. fåglar för att kunna lära dem att tala.
d) bildl. i fråga om ngt som hämmar l. tillbakahåller l. återhåller ngn l. ngt l. som håller ngn l. ngt inom vissa gränser l. som inkräktar på ngns frihet l. fria handlande: tygel; tvång; hämsko. Et folk .. utan band af Öfverhet och Lagar. Schröderheim Præs. i VetA 1787, s. 17. Lagens helga band. Lenngren 61 (1798). (Lärarens) enskilda öfvertygelse må icke blifva ett band för andras. Ödmann Str. förs. 2: X (1806). Utan band af diplomatiens besvärande former. Beskow Lefnadsm. 145 (1857). — särsk. i uttr. lägga (äfv. hafva) band (ett band osv.) på (ngn l. ngt), utöfva tvång l. en hämmande inverkan på, hejda l. tygla l. behärska. Lägga band på sig. Ödmann Anv. t. pred. 64 (1807, 1812). Carl hade svårt att lägga band på sitt elaka lynne. Crusenstolpe Mor. 2: 143 (1840). Begges (dvs. kejsarens och kurfurstens af Brandenburg) afsigt .. var troligen att sålunda hafva ett band på Sverge. Fryxell Ber. 10: 128 (1842). Oaktadt hans (dvs. Schartaus) grundsatser rörande afhållsamhet både från ett fåfängt sällskapslif och allt offentligt tidsfördrif, lade han i detta afseende inga band på sin familj. Agardh Bl. skr. 1: 7 (c. 1855). Grannlagenheten lade band på henne. Strandberg 4: 65 (1857). En lag, som lägger ett obehörigt band på den evangeliska friheten. Sundberg Bekänn. 7 (1879). En liflig häpnad lägger / På alla tungor band. Bååth På gr. st. 43 (1889); jfr c. Lägg band på era passioner. Michaelson Ungk. 193 (1892).
5) för anbringande å sjuk kroppsdel o. d.
a) [jfr motsv. anv. i nor., holl. o. eng.; jfr äfv. fr. bande] bindel, förband, bandage; aflångt stycke af tyg (l. annat mjukt ämne) användt
α) (numera föga br.) till förbindning af l. ombindning om sjuk l. skadad lem l. kroppsdel. Jagh skal sönderbryta Pharaos arm .. och sij, han skal intet förbunden warda at han helas må, eller medh bandom tilbunden warda. Hes. 30: 21 (Bib. 1541). Må han .. binda the ytersta ledhemoten med bånd. B. Olavi 8 a (1578). Schützercrantz Chirurg. 290 (1763). (Kompressen) fästes med et band. Rosenstein Husapot. 18 (1765). Den lilla mannen syns med band om pannan. Runeberg 2: 114 (1848); jfr 29. Cavallin (1875). — jfr BRÅCK-, NAFVEL-, ÅDER-BAND.
β) till uppbärande af skadad arm osv.; i sht i uttr. bära l. hafva armen i band. Serenius (1741). Schützercrantz Chirurg. 290 (1763). H., som bär armen i band. Schröderheim Opt. 64 (1794). Se denna krympling .., / Som släpar armen der i bandet. Leopold 2: 252 (1795, 1815). Johan Fleming .. hvilar slumrande, med armen i band, på en soffa. Wecksell D. Hjort 73 (1862, 1876).
γ) (föga br.) att binda för ögonen. — i bild. (Han) Måste .. på sidstone, ther han wil grijpa til förnufftet, .. slijta banden ifrån sijn ögon. Stiernhielm Lycks. Cartel (1650).
b) (†) plåster l. salfva o. d. (för förbindande af sår osv.); jfr HÄFT-PLÅSTER. The warme bånd som kallas Cerota. B. Olavi 191 a (1578). Thetta är itt mechta gott warmt band eller plåster. Dens. 191 b.
6) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. eng.; jfr äfv. fr. bande] ring- l. spiralformigt föremål afsedt att bäras ss. prydnad kring hals, arm osv.; äfv. om radband; mest i ssgr l. elliptiskt i st. f. ngn ssg. J. G. Oxenstierna 2: 50 (1796). Ett band af perlor jungfrun bar. Stagnelius 1: 60 (c. 1813). — jfr ARM-, HALS-, PANN-, PÄRL-, RAD-BAND.
7) [jfr motsv. anv. i eng.] kärf-, nek- l. sädesband. I stället för Band som giöres på åkern af sielfva Säden, är bättre bruka Hallmband til sädeskärfvornes bindande. Salander Gårdsf. 109 (1727). Linné Sk. 175 (1751). Arrhenius Jordbr. 2: 26 (1862). — jfr HALM-, HÖ-, KÄRF-, NEK-, SÄDES-BAND.
8) [jfr motsv. anv. i fsv., sv. dial. o. nor.; jfr äfv. fsv. bundin] viss mängd otröskad säd sammanbunden med band (i bet. 7); sädesband, kärfve, nek. Lagförsl. 191 (c. 1609). Hoos osz sättias 10 à 12 Bandh i Skylen. Rålamb 13: 99 (1690). Tå må han .. then andras säd .. i band binda. BB 5: 7 (Lag 1734). Säden .. bindes .. antingen i stora eller små band. J. Faggot i VetAH 2: 6 (1741). Han ger liten fågel ett axdigert band. Nyberg 2: 156 (1822, 1832). På Örbyhus gård (i Uppland) innehöll år 1593 en skyl råg 12 band och en skyl korn 15 band. Falkman Mått 1: 460 (1884). Juhlin-Dannfelt 231 (1886). jfr: Åtta band korn utgöra (i Helsingland) en Snes och tio band råg en Skyl. Ordb. öfv. allmogeord i Hels. (1873). — jfr HATT-BAND.
9) om vidja l. kvist som tjänar till ombindande l. sammanhållande (jfr 15 a). Grenarna af gråpilen, Salix cinerea, äro tjenligast till band på liar. Linderholm Handlex. f. landth. 1: 105 (1802). jfr GRAN-, KLAF-, VIDJE-BAND. — särsk. om vidja l. vidjor afsedd(a)
a) (föga br.) att sammanhålla två hopstående störar i gärdsgård: hank. Som tienar til Widior eller Band. Lex. Linc. (1640; öfv. af lat. viminalis). Almqvist (1842). jfr GÄRDSGÅRDS-BAND.
b) till stöd för årorna vid roende; i ssgrna HÅ-, ÅR-BAND.
10) [jfr d. dial. bende (Mölbech)] (†) visst antal sammanbundna fiskar; jfr BAST. Fyra band Fisk. Påbud 8 Febr. 1681, mom. 1; jfr Abrahamsson 23 (1726), Wilskman Eccl. 512 (1760), Sv. eccl.-tidn. 1844, s. 58.
11) [jfr fr. lien (Littré)] (föga br.) om fönsterglaspacke af föreskrifven beskaffenhet (innehållande ett mindre antal stora l. ett större antal små skifvor). Beräkningen af band å hvitt fönsterglas verkställes efter följande tariff. SFS 1845, nr 42, s. 17.
12) post. korsband. Bref, innehållande penningar(,) må icke uti breflåda nedläggas, ej heller försändelser under band. Geijer Postförf. 65 (1890) [jfr fr. sous bande]. jfr BAND-FÖRSÄNDELSE.
13) [jfr t. angebinde, gebindnis, födelsedagsgåfva; uttr. syftar på den gamla seden att binda gåfvan kring mottagarens hals l. arm] (†) namnsdagsgåfva (som kunde ersättas gm ett ”bindebref”); jfr BINDE-BAND, -BREF. Lucidor Hel. N 2 a (c. 1670). Bandet som jag doch måst gifwa, / .. Thet är man (dvs. blott) af Papper giordt. Runius Dud. 2: 171 (c. 1710). Skull man nu begära bandet / Som på Namns-dar här i Landet / Brukas. Därs. 211 (1712).
14) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; jfr äfv. fr. bande] anat. bandformig sträckning (vanl. af blandad bindväf o. elastisk väf) som förenar särskilda organ l. delar i kroppen; ligament; bindsena. När som ledernas band sigh så förandra, at lemmerna warda miwke och swaghe. B. Olavi 81 b (1578). Martin Intr. i VetA 1759, s. 27. Mellan sköldbroskets bakre och kannbroskens främre yta finnas fyra band .. De kallas röst- eller ljudbanden (ligamenta glottidis). Thorell Zool. 1: 247 (1860). Ledhufvudet (fasthålles) .. såväl genom starka yttre senband .. som genom ett mindre band (det trinda bandet), hvilket går från ledpannans insida till ledhufvudets öfversida. Wretlind Läk. 2: 31 (1894). jfr BLYGD-, FICK-, HÅLL-, KAPSEL-, KORS-, LED-, LJUD-, LJUMSK-, LÅS-, LÄPP-, MODER-, MUSKEL-, NACK-, RYGGKORGS-, RÖST-, SEN-, STÄM-, TUNG- samt SMIL-BAND; jfr äfv. BÄNDE-, BÄR-, GAFFEL-, KRON-, STRÄCK-BAND. [jfr motsv. anv. i t.] om låsband hos musslor. Det sega och hårda band, som vid tjockare ändan tilhopa håller bägge Mussle-skalen. J. Fischerström i VetAH 20: 142 (1759). Brehm III. 2: 318 (1876).
15) om (smal) ring af trä l. metall som sammanhåller l. förstärker.
a) [jfr motsv. anv. i d., nor., holl. o. t.] å tunnor, fat o. d. Svart G. I 30 (1561). Itt faat warder medh band ombandat, at thet icke skal läka. P. Erici 3: 158 a (1582). Band på Sill-tunnor. Hermelin Præs. i VetA 1773, s. 41. Slå banden af et fat .. Sätta band på, eller banda en tunna. Widegren (1788). På trädkannor göras de vackraste band af qvesved. Linderholm Handlex. f. landth. 1: 105 (1802). G. Flinta i AHB 108: 41 (1881). — jfr LAGG-, TUNN-BAND.
b) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] å skjutvapen.
α) å kanoner o. d. Grundell Artill. 88 (1705). De bandade eldrören bestå af ett inre kärnrör af gjutjern eller stål, hvilket förstärkes med utvändigt påkrympta band af stål eller smidesjern i ett eller flere lag. Billmanson Vap. 47 (1882). SFS 1889, Bih. nr 63, s. 13. — jfr KAMMAR-, MELLAN-, MYNNINGS-, NEDER-, NÄS-, SKÄR-, TUPP-BAND.
β) å handeldvapen. Pipan .. fästes vid stocken med skrufvar .. samt med band .., hvilka vanligen äro två till tre stycken. Billmanson Vap. 69 (1880, 1882). Ofvanpå öfre bandet .. sitter kornet. Underv. f. inf. 89 (1897). På högra sidan af nedre bandet sitter sidokornet. Därs. 90. — jfr GEVÄRS-BAND.
c) [jfr motsv. anv. i eng.] (föga br.) omkring hjul. Serenius (1734, under clout). Cavallin (1875). — jfr HJUL-BAND.
16) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; jfr äfv. d. bind, eng. binding samt fr. reliure] om fast öfverdrag (af skinn, papp osv.) å bok: pärmar (o. rygg); bokband. RARP V. 2: 3 (1655). (Bokens) hela .. prydnad är et förträffeligt och kostbart band. Dalin Arg. 2: 229 (1734, 1754). Två böcker i et band. Sahlstedt (1773); jfr 17. De ”franska banden”, enkla kalfskinnsband med lätt förgylda ryggar. Uppf. b. 6: 506 (1875). Med halffranska band menas .. sådana, der endast ryggen är af skinn, men permarna klädda med papper. De kallas hos oss emellertid äfven välska, efter Välskland (Italien), der de först begagnades. Arbetets bok 319 (1887). — jfr BOK-, FÅRSKINNS-, KALFSKINNS-, KLOT-, LÄDER-, MAROKÄNG-, MOLLSKINNS-, MUNK-, PAPP-, PAPPERS-, PERGAMENT(S)-, PRAKT-, SAFFIANS-, SAMMETS-, SCHAGRÄNG-, SIDEN-, SKINN-BAND m. fl.
17) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.; bet. utvecklad ur 16] inbunden volym l. bok; äfv.: större afdelning (af ett arbete) som är afsedd att bindas i ett band. Alle Chartor .., hvilka til Landtmäterij Contoiret komma och insändas, blifva där uti vissa band eller böcker inbundne. Instr. f. landtm. 20 April 1725, mom. 22. En boksamling af nära 900 band. Fryxell Ber. 8: 138 (1838). Detta på tre band beräknade verk. Atterbom Minnest. 2: 244 (1849). På hösten 1801 utkom denna stafningslära, utgörande första bandet af Handlingarnas andra serie. Ljunggren SAHist. 2: 399 (1886). — jfr FOLIO-, KVART-, OKTAV-, SAMLINGS-, SAMMEL-BAND m. fl.; jfr äfv. ssgrna under 16, af hvilka flertalet kan höra också till 17.
18) [jfr motsv. anv. i eng.] sjöt. om remsa som är fäst tvärs öfver ett segel för att förstärka detsamma; bl. i ssgr ss. BUK-, REF-BAND.
19) [jfr motsv. anv. i holl.] skeppsb. om krumt timmer l. grof järnskena som sättes i fartygets skarpare delar för att sammanbinda bägge skeppssidorna med hvarandra: krumband. Band och Kattspårs tioklek är 1. tijonde del mindre än såm Kiölens tioklek. Rayalin Skeppsb. 22 (1730). Band äro svåra horizontala trän som för och akter förbultas igenom stäfven och timren å ömse sidor. Dalman Sjölex. (1765). Witt Skeppsb. 74 (1858). R. Nissen i NF (1876). — jfr BOG-, BOTTEN-, DÄCKS-, HVALF-, KATTSPÅRS-, KLYS-, MASTSPÅRS-, STRÄCK-BAND.
20) [jfr fr. ruban o. (plate)bande] byggn. jfr TAK-BAND. — särsk.
a) om järnstång inslagen i mur för att förstärka den; jfr ANKARE, sbst.2 II 1. Almqvist (1842). Cavallin (1875). — jfr MUR-BAND.
b) (†) om förbindelse åstadkommen gm beröring mellan två bjälkar: husknut, knut. Husen (i Kvibille) voro bygda på dalkarlsviset med snedtäljda skåror i ändan af stockarne, som göra bandet eller knuten. Tidström Resa 12 (1756).
c) [jfr motsv. anv. i d., nor. o. t.] horisontellt liggande bjälke som sammanbinder uppstående bjälkar; öfversta timmerlager (i res- o. korsvirkeshus); bindbjälke. Korsvirkesväggar .. (äro) så sammansatta, att trävirket genom sina syllar .., pelare .., sträfvor .., band .. och reglar .. bildar fält, .. hvilka sedan utfyllas med murverk. Henström Handb. i landtbyggn. 155 (1869). Juhlin-Dannfelt 136 (1886). — jfr BJÄLK-, BRÖST-, FÄST-, HAMMAR-, VÄGG-BAND.
d) om sätt att fasthålla hvarf af stenar i mur: förband; äfv. konkret om den bindande stenen; nästan bl. i ssgn MUNK-BAND.
21) byggn. murbruk; nästan bl. i ssgn KALK-BAND; jfr BINDA, v.
22) bergv.
a) till stöd kvarlämnadt stycke af berget (i grufva). Bergv. 1: 66 (1627). Wallerius Præs. i VetA 1744, s. 20. Till stöd för hängväggen pläga under pallningens fortgång qvarlemnas fyrsidiga block af fyndigheten, hvilka vid branta stupningar afsättas vinkelrätt mot hängväggen och då kallas band samt vid flacka stupningar ställas lodrätt, då de bilda pelare. Wetterdal Grufbr. 201 (1878). — jfr BERG-, HALF-, MALM-BAND.
b) stöd af timmer (i grufva). J. Faggot i VetAH 2: 17 (1741). Wetterdal Grufbr. 203 (1878). — jfr TIMMER-BAND.
23) (knappast br.) skogsv. på stammen af träd som skall fällas: vid inhuggningen l. insågningen kvarlämnadt parti som ännu fäster stammen vid roten. G. C. Witt i Läsn. f. folket 1844, s. 70.
24) tonk. metalltråd o. d. som går tvärs öfver gitarrens l. cittrans gripbräde o. utvisar de punkter där strängarna skola nedtryckas för att angifva vissa toner. Envallsson Mus. lex. 50 (1802). Höijer Mus.-lex. (1864). A. Lindgren i NF (1876).
25) [jfr motsv. anv. i d. o. t., möjl. utvecklad ur en bet. som svarar mot 20 d] i brädspel om två l. flere på samma fält stående brickor. Slå l. spränga ett band för motspelaren. Möller (1745, under enfilade). Cinquor all! det var väl jag fick det bandet! Envallsson Tos. 2 (1798). Den stora Jan göres (i tricktrack) uti andra bandet och kallas äfven de stora banden, Kronspelet. Konsten att spela 1: 109 (1832). Att göra band eller binda är .. att sätta ännu en bricka på ett fält, der man förut har en blotta. Att bryta band är, att flytta en bricka (dvs. näst sista brickan) från ett fält, der man har ett band. Sv. spelb. 301 (1847). Bror behagade nyss taga ”två band”. Sundblad Med tusch 1: 108 (1887). [jfr ä. d. hand har et godt baand i brettet (Kalkar under bånd) samt t. bei einem einen guten stein im brette haben] i ordspr. Han haar ett gott band i Brädet (dvs. goda vänner o. beskyddare att lita på). Grubb 305 (1665); jfr Rhodin 63 (1807). — jfr HÖRN-BAND m. fl.; jfr äfv. BINDA (brickor).
26) (†) mat. korda; jfr BAND-LINJE. Swedenborg Reg. 5 (1718).
27) (†) i fråga om syntaktisk förbindelse.
a) om fogeord l. bindeord. Particlarne så uti Ebræiskan, som Grækiskan .. utgöra meningarnas band och fogning. Instr. f. bibelkomm. 4 (1773). — särsk.: konjunktion. Ljungberg Sv. spr. 187 (1756).
b) [jfr motsv. anv. i ä. eng.] kopula; bl. i ssgn SATS-BAND.
c) abstr.: syntaktisk förbindelse; sammanhang. Att ingen Greks eller Latins Skald så gammal finnes, den man icke .. något så när kan uplösa (med hänsyn) til bandet emillan orden. Rudbeck Atl. 1: 636 (1679). Af contextu, äller ordens band ock sammanhang. Tiällmann Gr. 162 (1696). När vi betrachte och jämföre the närmast föregående och therpå följande ord och smärre meningar i sitt band med hvar andra. Rydelius Förn. 217 (1721, 1737).
28) [jfr motsv. anv. i ä. eng.] (†) abstr.: bindning, knytning. Notar och Nät, med hvilka detta Fisk-slaget (dvs. gös) fångas, äro af groft band. O. Strandberg i VetAH 33: 81 (1772).
B)
29) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.; jfr äfv. fr. bande o. ruban, eng. ribbon] i allm. om jämnbred, väfd remsa afsedd för hvarjehanda ändamål (urspr. att binda med; jfr 1; sedan till prydnad osv.); äfv. om annat föremål af liknande form osv.; ofta koll.; stundom svårt att skilja från 1. En (begrafnings)krans med breda, hvita band. Sielfwe Klädningen må .. medh slätte band aff Tafft eller Athlask besättias, doch så, at ingen drages, på hwilken mehr band ähre, än til .. 120. Swenske Alnar. Stiernman Com. 3: 229 (1664). Bandstolar .., på hvilka 24 à 25 band tillika (dvs. på samma gång) väfves. Linné Västg. 123 (1747). Han handlar med band. Lind (1749). Förklä', bröstlapp, flor och band / Jemkar hon litet grand. Bellman 4: 130 (1791). (Vid mätning af hästar) brukar (man) antingen band-mål eller stång-mål. Det förra kan vara ett band eller snöre, helst af silke. Billing Hipp. 166 (1836). Bandslungan .. består i ett band af en god tums .. bredd och vid pass 3 fots längd. Nilsson Ur. 1: 183 (1866). Vaxet (bandas) på bandmachinen i tunna band för att (blekas). Liedbeck Kem. tekn. 835 (1868). Silkesflätor och turkiska band försäljas i tapisseribodar. Berg Handarb. 10 (1873). Sträckningen åsyftar .. en fortsatt utdragning och utjemning af de från finkardan erhållna lösa banden. Uppf. b. 6: 381 (1875; i fråga om mekanisk spinning); jfr KARD-, ULL-, VADD-BAND. Hennes mörka kastorhatt med endast ett band kring kullen. Roos Skugg. 172 (1891). (Arket) föres, tryckt på ena sidan, ut ur maskinen på ett system af ändlösa band. NF 16: 838 (1892); jfr 32. jfr: Det ordspråket att een Jungfru gifwer honom brandgult Band (dvs. gifver friaren korgen). Rudbeck Atl. 4: 113 (1702). — jfr APPLIKATIONS-, ATLAS-, AXEL-, BENSKO-, BESÄTTNINGS-, BINNIKE-, BOMULLS-, BROKAD-, BÅRD-, DUN-, FANTASI-, FJÄDER-, FLORS-, GALLER-, GAS-, GLITTER-, GUMMI-, HALFYLLE-, HATT-, HÄFT-, INSKRIPTIONS-, KANT-, KAPITAL-, KAPP-, KARKAS-, KLOT-, KORS-, KYPERT-, LILA-, LINNE-, METER-, MIDJE-, MOARÉ-, MUSLINS-, MÅTT-, MÄRK-, OTTOMAN-, PADU-, PANN-, PLYSCH-, POMPADUR-, PUFF-, ROSA-, SAMMETS-, SIDEN-, SIDENSARS-, SILKE(S)-, SKÄRP-, SNÖRMAKERI-, STROPP-, TAFT-, TAGEL-, TRÅD-, TVÄR-, TYLL-, TÖM-, YLLE-, ÅKDONS-BAND m. fl.
30) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] ordensband; dels om band hvarmed ordensstjärna fästes på bröstet l. kring halsen l. som (vid tillfällen då själfva ordensstjärnan ej användes) till tecken af värdigheten bäres i knapphålet, dels om bredt, liksom ett axelgehäng buret band utmärkande vissa högre ordensgrader; ofta sammanställdt med stjärnor. Visst är, at månge öfver sine erhållne stjernor och band måste kändt mycken hugnad och tröst. Porthan Bref 149 (1794). Kallt hjerta under stjernan, / Gul hy och granna band. Lenngren 16 (1797). Till fåfängt glitterprål, till band och stjernor / hans (dvs. svenskens) sinne fikar. Tegnér 3: 4 (1841). Nog skulle bandet passa bättre i ert knapphål än i hans. Hedberg Fam. Ben. 27 (1866). Snoilsky 4: 66 (1887). (†) Baronen af Woodstock, Riddare af Kongl. Bandet (dvs. riddare af strumpebandsorden). Förlikn. traktat 3 Mars 1700, s. A 2 a. jfr KOMMENDÖRS-, ORDENS-, RIDDAR-, SERAFIMER-BAND. — i utvidgad anv.
a) [jfr d. det blaa baand (om elefanterorden), fr. cordon bleu] om hela ordensdekorationen l. om värdigheten, i uttr. blå(a) bandet, om serafimerorden osv., gula bandet, om svärdsordens högsta grad, gröna bandet, om vasaordens högsta grad osv. Riddare af blå bandet, Knight of the garter. Serenius (1741). Adlersparre .. fick gula bandet (dvs. blef kommendör med stora korset af svärdsorden). Crusenstolpe Mor. 6: 379 (1844). Fredin Dan. 106 (1885).
b) [jfr motsv. anv. i t.; jfr äfv. fr. cordon bleu] om innehafvaren af orden. Björkegren (1784, under cordon). Vi .. skulle bland dessa der församlade stjernor och band se de norska deputerade. Trolle-Wachtmeister 2: 42 (1814). Hvilka hedar blifvit röjda / Och hvad ödemarker plöjda / Af de många gröna Band. Wadman 2: 82 (1835; om riddare osv. af Vasaorden).
31) [efter eng. the blue ribbon] i uttr. blå bandet, om band buret ss. tecken, att bäraren hyllar fullkomlig återhållsamhet från alla slags rusdrycker. Anlägga, taga, bära blå bandet. Blå bandet. Tidning för alla Sverges nykterhetsvänner. (1883; titel). — jfr BLÅBANDIST.
32) boktr. å maskinpress: stark linneremsa o. d. som tjänar dels att mot tryckcylindern fasthålla pappersarket, dels att aftaga detsamma från cylindern. Nordin Boktr. 300 (1881). L. Blom i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1893, s. 98. — jfr UNDER- o. ÖFVER-BAND, äfvensom UTFÖRNINGS-BAND.
33) tekn. om platt lina; särsk. bergv. om dylik lina använd vid uppfordring i grufva. Platta linor eller band .. bestå af flere, t. ex. 5—6 linor, hvilka medelst jerntråd blifvit sammansydda vid hvarandra. Wetterdal Grufbr. 268 (1878). jfr BAND-KEDJA.
34) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] oeg.: bandformig linje l. rand l. streck, till färgen l. utseendet vanl. afstickande emot omgifningen (jfr 35). Ett sammanhängiande Band af Eeld. Ber. om C. XI:s begrafn. 1697, s. c 1 b. Det smala gröna bandet, som slingrar sig omkring Nilen. S. F. Lidman i Iduna 7: 61 (1817). Regnbågen .. det sjufaldt randade bandet. Tegnér 4: 101 (1830). Utmed Nordsjöns södra strand draga sig i ett långt band de låga frisiska öarna. S. A. Löfström i NF 4: 823 (1881). Högt på stjärnehvalfvet breder sig ett band af stilla ljus. F. Hedberg i Vintergat. 1: 5 (1894). Kolafjordens breda, vattrade band. SDS 1899, nr 118, s. 2. jfr: Du Gauthiods gördel, Sveriges blåa band. Pontin Östergötl., sång i anl. af Oscar Fr:s föd. 12 (1830; om Göta kanal o. med anspelning på 30) samt Tegnér 6: 310 (1837). jfr SILFVER-, SKUGG-BAND. — särsk.
a) zool. i djurs färgteckning. D. Rolander i VetAH 13: 66 (1752). Band, Fasciæ, breda färgade streck, så väl longs som tvärs åt kroppen gående. Retzius Djurr. 128 (1772). Frambröstet (hos större strandpiparen är försedt) med ett bredt svart band. Carlson Sv. fågl. 223 (1894). — jfr LÅNGS-, LÄNGD-, TVÄR-BAND.
b) [jfr motsv. anv. i eng.] i bergart. (Orstenens) lägre del är tät, grå med ljusare, i mjölkblått stötande band. Linnarsson Vg. cambr. 39 (1869). — jfr BAND-AGAT, -JASPIS samt SKIFFER-BAND m. fl.
c) fys. i spektrum. I gasernas och ångornas absorptionsspektrum uppträda .. mycket smala mörka band eller linier. R. Rubenson i NF 1: 62 (1875). Ljuset från omhöljet (till kometkärnan) visar (ett spektrum af) tre ljusa band. A. Billmanson Därs. 15: 212 (1890). — jfr ABSORPTIONS-BAND.
d) i ornamentiken; jfr BAND-FLÄTA, -ORNAMENT, -SLINGA. Flertalet af alla geometriska ornament låter fördela sig i tre grupper .. (:) fortlöpande ränder (band), eller .. begränsade figurer, fyllningar, eller .. obegränsade ytmönster. Adler Meyer 13 (1892). — jfr FLÄT-, SICKSACK-BAND.
e) om yttersta randen af skärgård, skog o. d. Käringöns Fiskeläge .. beläget i yttersta bandet af Skärgården utanför Uddevalla. Forsell Stat. 15 (1831, 1844). Men vi vilja sträcka / ut åt skärens band. Tigerschiöld Dikt. 3: 18 (1898). — jfr HAFS-, SKOGS-, SKÄR-BAND.
35) herald.; jfr BAND, sbst.3 3.
a) språkband, devisband. Uppå Piedestallen .. ligger nedan om Skölden ett hvitt Band, på hvilken Ättens Valspråk .. finnes tecknadt. Rothlieb Matr. 14 (1807).
b) [efter fr. bande; jfr motsv. anv. i holl. o. t.] = BALK 1 e. Vänstra Fältet .. är styckadt genom tre gyllene Balkar eller Band. Rothlieb Matr. 256 (1818). Deleen (1836, under band).
Ssgr [ofta med motsvarighet i d. l. t.]: A: (34 b) BAND-AGAT3~02. [jfr t. bandachat] miner. ådrig l. bandad agat. Bandagat .. får (äfven) namn af Korallagat. Retzius Min. 269 (1795). L. Looström i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1895, s. 26.
(29) -ARBETE ~020, äfv. ~200. Band- och Snörmakare-arbeten. DA 1824, nr 6, s. 16.
(29, 30) -BEPRYDD~02. Rydberg Dikt. 1: 103 (1882).
(29) -BESÄTTNING~020, på klänning. N. journ. f. dam. 1854, s. 123.
(29) -BOD~2. bod för försäljning af band. Kexél 1: 197 (1789).
(29) -BRODERI~002. Sthms modejourn. 1851, s. 16.
(29) -BROMS~2. broms bestående af ett elastiskt band hvilket vid bromsningen åtdrages. En bandbroms, som verkade på en på (lokomobil-)hjulet sittande ring. J. H. Fredholm i Tekn. tidskr. 1874, s. 147.
(jfr 19, 20) -BULT~2. [jfr t. ziehbandbolzen] (numera knappast br.) tekn. = -NAGEL. Sehmann Fr.-sv. ordb. (1842, under cheville).
(29) -BÅRD~2. Journ. f. dam. 1853, s. 23. jfr Dalin (1850).
(15 a) -DANSARE. (†) Band-dansare, en som springer igenom tunne-band. Lind (1749, under reiff-springer; jfr Grimm under reiftanz).
(34) -DIAGRAM ~002. En .. sorts kartogram är banddiagrammet, hvilket användes att framställa trafik-förhållanden, derigenom att efter trafikleden lägges en bred linie eller ett band, hvars bredd mellan olika stationer angifver den olika trafiken mellan dem. K. Sidenbladh i NF 5: 1432 (1882).
(15 a) -DRIFNINGS-MASKIN—00~02. maskin för bands påsättande å laggkärl. G. Sellergren i Tekn. tidskr. 1881, s. 136.
(9) -ELD~2. för basande af vidjor uppgjord eld. Bonden .. (hade) för uppförande af gärdesgård .. begagnat s. k. band-eld. Gotl. läns tidn. 1852, nr 26, s. 2.
(29) -FABRIK~02. Gjöding Kongsh. 153 (1754). SFS 1836, nr 26, s. 2. Ill. Sv. 1: 251 (1882).
(29) -FABRIKATION~0002. Uppf. b. 6: 460 (1875).
(29) -FABRIKÖR~002. Runemarck Vägv. gm Sthm 155 (1790).
(jfr 1, 20 c) -FASKIN~02. Långa så kallade band-, korf-, eller ankar-faskiner, som tjena till sammanbindning af de vanliga. Rothstein Byggn. 65 (1856, 1875).
(14) -FIBER~20. Flera knippen tvärgående bandfibrer, som ligga såväl på öfre som under sidan af bäckenets nedre vägg (hos kon). Sjöstedt Förl. 7 (1875).
(29) -FISK~2. zool.
1) fisk af släktet Cepola. Dalin 2: 763 (1853). Bandfisk .. kännetecknas genom en långsträckt, bandlik kroppsform. F. A. Smitt i NF 3: 183 (1878).
2) fisken Phyllopteryx eques. Band- eller Trasfisken .. utmärker sig genom en förvånande rikedom på tagglika utskott och bandformiga bihang. Brehm III. 1: 321 (1876).
-FJÄDER~20. särsk.
a) till 15 b β: fjäder hvarmed gevärsband fasthålles vid stocken. Sehmann Fr.-sv. ordb. (1842, under ressort). Eldhandv. skjutsk. 2: 18 (1886).
b) tekn., urmak. till 29, i klockor o. d. Björkman (1889).
(15 b β) -FJÄDERS-TAPP—00~2. Tigerhielm 5 (1867, 1880).
(34 d) -FLÄTA~20. Det ena af (kolonn-)skaften prydes med en bandfläta. Brunius Metr. 42 (1836, 1854).
(29; jfr 34) -FORM~2. Dalin (1850). (Vid trädgårdsanläggningar i grekisk stil användas bl. a.) ur växtriket lånade sammansättningar i band- eller rosettform. Lindgren Trädg. 8: 64 (1884).
(jfr föreg.) -FORMIG~20. Rinman 2: 102 (1789). En egen missbildning, som man kallat en bandformig stjelk. Arrhenius Term. 38 (1842). Det finnes fiskar, som äro bandformiga. Thorell Zool. 2: 245 (1861). En egendomlig bandformig artikel är sniljan. Uppf. b. 6: 460 (1875).
(1; jfr 24) -FRI~2. i fråga om ä. tiders klaver: inrättad så, att strängarna vid hvarje anslag få svänga i hela sin längd; motsatt BUNDEN. Et fullkommeligen godt Bandfritt och fullstämmigt Claver. DA 1771, nr 281, s. 4. Uppf. b. 2: 493 (1873).
(jfr 15) -FÄSTE~20. om stålband användt för att fästa signalklocka å velociped. Östberg Vel. 47 (1894).
(12) -FÖRSÄNDELSE~0200. SFS 1872, nr 81, s. 38. Till bandförsändelser räknas trycksaker af alla slag .. samt varuprof och mönster. Ill. Sv. 1: 9 (1873, 1882). FFS 1891, nr 14, s. 5.
(29) -GARNITYR~002. SP 1779, s. 614. Svarta sammetshattar med ljusblått bandgarnityr. AB 1889, nr 275. s. 4.
(15 a) -GJORD~2, sbst. (mindre br.) tunnband (af järn). Carlén Köpm. 2: 390 (1860).
(4) -GRANN. (bande-) (†) nogräknad i fråga om band. Wij haffuom inthet bandet leggia honom (dvs. oxen) wppå .. / Greffuen war iche så bandegrann; / han kastar guld ringher och silbelte fram. Noreen o. Meyer Sv. förf. 35 (c. 1570).
(29) -GRIND~2. väfgrind. NDA 1893, nr 172, s. 3.
(29, 34) -GRÄS~2. [jfr t. bandgras] gräset Baldingera (Phalaris) arundinacea Lin. α picta, randgräs. Bandgräset (med) vackra bandformiga blad, hvilka äro tecknade med långa, hvita paralella linier, alldeles som randningen i en väfnad. Stålberg Blomst. 18 (1843). Arrhenius Jordbr. 3: 54 (1862). O. T. Sandahl i NF 12: 1219 (1888).
(15 a) -HAK~2. hak i tunnband (hvarmed det hakas ihop o. sammanhålles). Dalin (1850). jfr -SVEP.
(urspr. till 15 a) -HAKE~20. (bånde- Lex. Linc. (1640, under harpago). bande- Stiernman Com. 4: 728 (1687). bandhaka Ordn. o. taxa uppå lille tullen 12 Maj 1658, s. B 4 a) [jfr nt. o. t. bandhaken] tunnbindarverktyg bestående bl. a. af ett hakformigt järn o. användt att sammanhålla stäfverna o. fästa banden. FH 4: 296 (1556). A. Lundström i Läsn. f. folket 1840, s. 180. Bandhakar, af koppar. SFS 1847, nr 32, s. 3. Anm. Uppgiften hos Almqvist (1842), att ordet äfv. skulle vara = föreg., torde bero på ett misstag. —
(29) -HANDEL~20. Weste (1807). Berg Handarb. 10 (1873).
(29) -HANDLANDE~200. Berndtsson (1881).
(29) -HANDLARE~200. Weste (1807).
(34) -HOF~2, r. l. m. (knappast br.) veter. ringhof. Ojämnheter förefalla ofta på hofvar i synnerhet hos gamle hästar. Ringhof eller Bandhof kallas den som har ringar eller tvärgående uphögda strimmor. Florman Häst. känned. 104 (1794, 1798).
-HUND, se d. o. —
(34 b; jfr BANDA I 5 b) -JASPIS~20. [jfr t. bandjaspis] miner. Retzius Min. 196 (1795). Dalin (1850). Nathorst Jord. hist. 524 (1891).
(15 a) -JÄRN ~2.
1) [jfr t. bandeisen] om ett slags mycket tunt plattjärn användt till band kring laggkärl o. d. Tulltaxa på utg. varor 1715, s. 4. Rinman Jernförädl. 154 (1772). Bandjern. Fås allmänt af 1 1/2 till 2 1/4 tums bredd, samt 1/8 till 1/4 tums tjocklek, och 6 till 7 alnars längd. Stål Byggn. 1: 83 (1834). Pinnbrädan (å en viss höräfsa) göres af trä .. med bandjärn i underkanten. E. Larsson i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 58.
2) (knappast br.) = -KNIF a. Dalin (1850).
(jfr föreg. 1) -JÄRNS-SPJÄLA—0~20. E. Larsson i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 59.
(jfr 33) -KEDJA ~20. tekn. platt, bandlik kedja (af metalltråd). Bandkedjan, eller Vaucansanska kedjan .. göres (oftast) af glödgad jerntråd. Almroth M. tekn. 549 (1839). Adler Meyer 531 (1895).
(urspr. till 15 a) -KNIF~2. [jfr t. bandkneif, bandmesser] knif med två handtag använd
a) ss. tunnbindarverktyg till att renskära banden o. neddraga dem öfver tunnstäfverna; jfr -JÄRN 2. FH 4: 297 (1556). Lind (1749, under band-messer). Nordendahl hos Salomon Snick. 85 (1890).
b) ss. snickar- l. hjulmakarverktyg osv. till att jämna, afputsa osv. Grundell Artill. 219 (1705). Bandknif. En knif som begagnas vid tillskärning af block. Skom. ordl. (c. 1847). Stickorna spintas med ett slags bandknif. Uppf. b. 3: 437 (1873). Sparrarnas runda sidor äro glättade med bandknif. A. Bondeson i 1 Minn. fr. Nord. mus. II. 1: 2 (1881).
(29) -KNUT~2. På ena axeln var fästad en kokett bandknut, hvars begge ändar fladdrade med grace. Debay Modets vexl. 36 (1859). Björkman (1889).
(29) -KOKARD~02. Mag. f. konst 1824, s. 120.
(29) -KRAM~2. Dalin (1850). Schulthess (1885).
(29) -KRUS. (†) Band-Kruus och Knyttning hon (dvs. Fru Slösa) heller will åga. Törnevall Dygd E 4 b 261 (1694).
(29) -KRUSARE~200, r. l. m. Salomon Slöjdsk. 1: 53 (1876). ”Den lilla Bandkrusaren” ny svensk uppfinning, afsedd till krusning af ”Örngåttsband”. SDS 1894, nr 567, s. 1.
(29) -KRUSNING~20. Berg Handarb. 24 (1873). konkret: En annan bandkrusning gick långs åt öfra kanten. N. journ. f. dam. 1854, s. 147.
(29) -KRÄMARE~200. Schulthess (1885).
(29) -KVARN~2. (numera knappast br.) = -MÖL. Sv. Merc. 3: 620 (1757). Schulthess (1885).
(9, 15 a) -KVIST ~2. (föga br.) om kvist l. vidja som hopvrides till band omkring en risknippa l. till band för mindre laggkärl. Weste (1807). Cavallin (1875).
(15 a) -KÄPP~2. [jfr t. bandstock] ämne till tunnband; jfr -STAKE. Retzius Fl. oec. 645 (1806). Tvenne år å rad afskäras de enåriga skotten (på pilarna) såsom korgvidjor; 3 år derefter de 3-åriga grenarne såsom bandkäppar. LAT 1869, s. 293. SFS 1880, nr 38, s. 29.
(29) -LAF. (†) om en viss laf l. lafliknande växt. J. P. Westring i VetANH 19: 18 (1798).
(29) -LAMPA~20. tekn. Tekn. tidskr. 1891, s. 81. Till båglampor med ensidig rörelse är äfven att räkna Siemens & Halskes så kallade bandlampa, hvilken erhållit detta namn, därför att den öfre kolhållaren hänger i ett kopparband. Uppf. b. 3: 147 (1897).
(8) -LAND~2. ett visst ytmått i Dalarna, eg. så mycket jord som besås med den säd hvilken fås af en kärfve; tiondedel af ett snesland; 36 kvadratalnar. Landtm. förf. 2: 146 (1698). En stång i qvadrat, i dagligt tal hos oss i Dalarne ett bandland. J. Görsson i Läsn. f. folket 1842, s. 230. N. G. Sefström Därs. s. 250. Ett bandland håller 1 stång på alla sidor, facit 36 qvadratalnar. Falkman Mått 1: 272 (1884; uppgift från 1644 —46). PT 1892, nr 259 B, s. 1.
(14) -LED~2, r. l. m. zool. Bandled, hudled .. när (å insekter) två brede, vid hvarandra liggande platte delar blott genom en sammanbindnings hud äro fogade i hvarandra. Marklin 311 (1818).
(29; jfr 34) -LIK~2, adj. Ett slag bandlik kedja. Almroth M. tekn. 550 (1839). Bandlika brosk, Cartilagines Ligamentosæ; brosk, bestående af flera lag fasta, spänstiga trådar, som gifva dem utseende af band. Almqvist (1842). Nilsson Fauna 1: 624 (1847). Färgen mörk med bandlika teckningar. Thomson 127 (1862). Schallenfelds met. 29 (1886).
-LINA~20. = BAND 33. Förut ha till dessa hissar (i Norbergs grufvor) användts runda stållinor, men i höstas insattes s. k. bandlinor, som äro platta och rullas upp som ett bredt band. SD(L) 1898, nr 356, s. 2 (efter Vestm. l. t.).
-LINJE. (†) = BAND 26. Band-linien är SP. som bender (dvs. binder) en del af ringen. Swedenborg Reg. 5 (1718).
(29) -LINNING~20. linning bestående af band. Dalin (1850).
(34; jfr särsk. d) -LIST~2. byggn. på byggnads yttersida, mellan två våningar löpande list använd ss. förstärkning l. prydnad. Kapitälernas och bjelkverkets kransar fortgå såsom bandlister kring tornet. Brunius Resa 44 (1839). Dens. Metr. 68 (1854). 300 löpmeter taklist och 300 löpmeter bandlist .. af kalksten. F. Eckert i Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 17.
(14) -LÄRA~20. syndesmologi. Hartelius Anat. 1 (1874, 1884). G. v. Düben i NF 1: 1506 (1876).
(29) -MAKARE~200.
(34 b) -MARMOR~20. (numera föga br.) Hvit (marmor) med någorlunda jämnsidige ådror kallas hos oss Bandmarmor. Rinman 2: 103 (1789).
-MASK, se d. o. —
-MASKIN~02. särsk. till 29: maskin för bandning (af vax). Liedbeck Kem. tekn. 835 (1868).
(29) -MÅL~2. = -MÅTT. Man brukar (vid mätning af hästar) antingen bandmål eller stång-mål. Billing Hipp. 166 (1836).
(15 a) -MÅN~2. (föga br.) Första laggens ställning bestämmer kärlets form, i anseende till hvad man kallar bandmån, d. v. s., att kärlet bör äga några tums mindre vidd omkring, derifrån banden påsättas och neddrifvas. A. Lundström i Läsn. f. folket 1840, s. 182.
(29) -MÅTT~2. måttband; jfr -MÅL. Resultatet af band-måttet är osäkert; ty det beror dels på temperaturen, dels på den kraft hvarmed måttet spännes. Billing Hipp. 167 (1836).
(29) -MÖL~2. [sannol. från nt.; jfr t. bandmühle] (numera föga br.) bandstol drifven af hjul; jfr -KVARN. V. F. Palmblad i Biogr. lex. 1: 153 (1835). Bandtillverkningen sker antingen på snörmakarstolen med handskottspolar eller på bandstolen och bandmölen medelst snällspolar. Uppf. b. 6: 460 (1875).
(29) -MÖLSTOL—0~2. (numera föga br.) = föreg. DA 1825, nr 166, s. 3. SvT 1852, nr 165, s. 4.
(29) -MÖNSTER~20.
1) mönster å band. Uppf. b. 6: 460 (1875).
2) bandlikt mönster (t. ex. å glas); jfr BAND 34. G. Upmark i NF 5: 1268 (1882).
(jfr 19, 20) -NAGEL~20. [jfr t. ziehbandnagel] (knappast br.) tekn. järnnagel till sammanfogande af trävirke. Almqvist (1842). Schulthess (1885).
(29) -NÅL~2. Bandnålar, de minsta af alla nålar, brukas för att hopfästa sidenband, och äro icke fullt en half tum långa, samt så lätta, att 700 stycken knappt väga ett lod. Almroth M. tekn. 594 (1839). Dalin 2: 763 (1853).
(34 d) -ORNAMENT~002. Hildebrand Förhist. folk. 198 (1880).
(34 d) -ORNAMENTIK~0002. L. Looström i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1884, s. 40.
(15 a) -PIL~2. om vissa arter af pilsläktet Salix, i sht S. viminalis Lin. o. närstående arter. Holländsk Band-pil, som nyttjas til band på Sill-tunnor. Hermelin Præs. i VetA 1773, s. 41. Så fägnade mig .. i Skåne .. de första bandpilarne vid vägen. Geijer I. 3: 82 (1825). Bandpilar (Viminales). Högre buskar, sällan träd, med mycket långa, raka, sega, vidjelika skott. Fries Utfl. 3: 286 (1859, 1864). Korgpilen eller Tyska bandpilen (Salix viminalis) .. Gula bandpilen (S. undulata), och Ryska bandpilen (S. acuminata). Björkman Skog. 88 (1868). Cnattingius (1873, 1894).
(jfr 15 b β, 29) -PIPA~20. (fordom) ett visst slags bösspipa. Svederus Jagt 322 (1832). Lindade eller bandpipor .. Omkring en tunn på vanligt sätt svetsad pipa (å skjutgevär) .., men som är jemntjock i godset, lindas en flat jernskena af 6 till 9 liniers bredd. Almroth M. tekn. 646 (1839). Wenström o. Lindgren (1889, under wiretwist).
(29) -PLATTA~20. Två eller fyra sådana (för linspinning afsedda) band (af linet) föras genom skårorna i den s. k. bandplattan (på häcklingsmaskinen) till afgifvarvalsarna. Uppf. b. 6: 401 (1875).
(15 a) -PRESS~2. maskin för afklippning af järnband till laggkärl samt för pressning af nithål i banden. Tekn. tidskr. 1893, A. M. s. 39.
(29) -PRYDD~2. Holmberg Skand. 18 (1849). Kaufmann Frankrike 52 (1883).
(29) -REMSA~20. Lindfors (1815, under band). Adler Meyer 152 (1892).
(29) -ROS~2, i sht å dräkt. Swedberg Schibb. 158 (1716). Kellgren 1: 200 (1785). En liten Herre med stora bandrosor vid knäna. Cederborgh UvT 1: 97 (1814). Den bandros, hvit och röd, vid barmen fästad var. B. E. Malmström 6: 280 (1858). om afbildning: Platten (på en af rundbågarna) siras med vinrankor och drufklasar, stafven med bandrosor. Brunius Metr. 79 (1854).
(29) -ROSETT~02, i sht å dräkt. Nyberg 2: 121 (1828, 1832). Hedenstierna Fru W. 206 (1890).
(29) -ROS-VIPPA—0~20. Stora bandrosvippor hängande ned .. på de gula kragstöflarne. Wingård Minnen 5: 175 (1847).
-RULLA, se BANDEROLL.
(29) -RULLE~20.
1) rulle af band. Dalin (1850). A. Hagelin i Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 175 (om bandstål).
2) rulle att rulla upp band på. Dalin (1850).
(29) -RYSCH~2. veckadt band. Mag. f. konst 1842, s. 160. Berg Handarb. 170 (1874).
(15 b) -SIKTE~20. (fordom) ett slags sikte; jfr BÄLT-, VATTEN-SIKTE. Vatten- eller bandsigten, hvilka med en omkring pipan gående ring äro fästade vid densamma. Källström Jagt 94 (1850, 1861).
(29) -SJUKA~20. ett slags sjukdom hos tallen. SD(L) 1899, nr 289, s. 2.
(29) -SKED~2. väfsked för bandväfning. Samf. f. Nord. mus. 1890, s. 61.
(14) -SKIFVA~20. (Bröstbenet) är sammansatt af tre genom bandskifvor förbundna delar. Hartelius Anat. 1: 32 (1884).
(29) -SKO~2, sbst. sko förfärdigad af (i hvarandra trädda) klädeslister l. band, listsko. (Kinesens) skoplagg bestod i bandskor med träsulor. Trolle Duv. 2: 119 (1875). F. Svenonius i Turistför. årsskr. 1886, 1: 8. Att gå i bandskor, skurna efter lappsk modell, .. är som att gå .. i mjuka filtskor. R. Melander i Ord. o. bild 1894, s. 52.
(jfr föreg.) -SKO-FABRIK—0~02. Bandskofabriken, Arvidsjaur. Kat. öfv. industriutst. i Sthm 1897, s. 60.
(15 b β) -SKRUF~2. skruf afsedd för gevärsbandets fästande vid framstocken. Eldhandv. skjutsk. 2: 12 (1886).
(29) -SLEJF~2. Sthms modejourn. 1849, s. 24. Adler Meyer 136 (1892).
(34 d) -SLINGA~20. Böttiger i SAH 50: 287 (1875). Stiliserade djurbilder, hvilkas lemmar upplösa sig i fina, invecklade bandslingor. G. Upmark i NF 11: 50 (1887).
(29) -SLUNGA~20, sbst. Från urminnes tider hafva brukats två slags slungor: Skaftslungor och Bandslungor. Bandslungan .. består i ett band af en god tums eller två fingers bredd och vid pass 3 fots längd. Nilsson Ur. 1: 183 (1866).
(7) -SNONINGS-MASKIN—00~02. Bandsnoningsmaskiner till halmband. Tidskr. f. landtm. 1885, Annonsbl. nr 19, s. 2.
(34 c) -SPEKTRUM~20. (Vissa spektra bestå) af flere ljusa, af mörka mellanrum skilda band, .. s. k. bandspektra. A. Billmanson i NF 15: 215 (1890).
(29) -SPIK~2. c. 2 1/2 cm. lång tapetserarspik urspr. afsedd till fastspikande af band o. lister. —
(9, 15 a) -STAKE~20. (bande- Brahe (1585). båndstackar (pl.) Stiernman Com. 1: 372 (1591). bandstack Ordn. o. taxa uppå lille tullen 1638, s. B 4 a, Salander Gårdsf. 20 (1727)) [jfr t. reifstaken; jfr äfv. sv. dial. banndstakje (Rietz)] stake afsedd till förfärdigande af hankar l. tunnband; jfr -KÄPP. Brahe Oec. 100 (1585). Rothof 614 (1762). SFS 1891, nr 64, s. 47.
(jfr föreg.) -STAKE-PENNINGAR, pl. (†) ett slags afgift. Rusttjänstsordn. 5 Nov. 1686, s. C 1 b.
(jfr 20 c) -STOCK~2. [jfr nor. bandstock] tvärstock (i fackverksbyggnad). Boije Landthush. 37 (1756; i fråga om en lada).
-STOL~2.
1) [jfr t. bandstuhl samt: De mångfaldiga, visst icke alltid på ”haplologi” .. beroende subtraktionerna inuti ord t. ex. .. band[väf]stol. A. Noreen i Nord. tidskr. 1894, s. 516] till 29: väfstol hvarå band förfärdigas; jfr -VÄFSTOL. Linné Västg. 123 (1747). Bandstohl som drages med vef, och väfver 6 band tillika. Norberg Inventar. 38 (1779). Bandväfnader utföras i Skåne allmänt och Dalarne alltid med yllemönster på linnebotten, i en s. k. bandstol. Qvinl. hemsl. 58 (1880).
2) [jfr t. reifstuhl samt SVARFSTOL] (föga br.) i sht till 15 a: bänk hvarå tunnband o. träarbeten med bandknifven tillskäras, skärbänk. Weste (1807). Dalin (1850).
-STUMP~2. särsk. till 30. SP 1780, s. 827. En bandstump att knyta i knapphålet. Cederborgh Ridd.-kand. 10 (1816). Benedictsson Fru M. 101 (1887).
(29) -STÅL~2. stål utvalsadt i band. SFS 1865, nr 10, s. 17. —
-STÅNG~2.
1) [jfr t. reifstange] (†) till 15 a = -STAKE. Rusttjänstsordn. 5 Nov. 1686, s. C 1 b.
2) till 32: stång med trissor i hvilka banden löpa. Nordin Boktr. 302 (1881).
(15 a) -SVEP~2. [jfr SVEP, sbst.2] tekn. Till mindre kärl spikas icke banden tillsammans såsom till de större; de ihopsättas vanligt med en så kallad bandsvep, d. v. s. att en hake utskäres i hvardera ändan af bandet, så att då bandens ändar böjas öfver hvarandra, såsom en halfknut, så falla dessa hakar emot hvarandra, och sammanbinda skarfven eller svepen. A. Lundström i Läsn. f. folket 1840, s. 184. jfr -HAK.
(29) -SÅG~2. maskinsåg hvars sågklinga har formen af ett ändlöst band. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1872, s. 273. Bandsågar äro i synnerhet lämpliga för sågning efter böjda linier, t. ex. af spant till fartyg. Uppf. b. 6: 288 (1875). Industriutst. i Malmö 1896, s. 17.
(29) -SÖM~2. sömnad med band (som anbringas ss. prydnad osv.). Sypung, broderad .. med Bandsöm. DA 1793, nr 168, s. 3. Dalin (1850).
(9) -TAK. (†) (Med vidjor) fastbindes rör på rörtak, äfven halm på Skånska halmtak eller så kallade band- och bundtak. Rothof 645 (1762).
(34 a) -TECKNING ~20. Färgen (hos tvåvingar af släktet Volucella) svart, ofta med bandteckning. Thomson 349 (1862).
(15, 29 osv.) -TILLVERKNING~020. Rinman Jernförädl. 204 (1772). Uppf. b. 6: 460 (1875).
(14) -TRÅD. (†) tråd l. fiber (i människokroppen). Bandtråd (fibr(a) ligamentosa). VetAH 14: 16 (1753).
-TRÄ~2.
1) till 15 a: trä användt till tunnband; jfr -VIRKE. Schulthess (1885).
2) till 20 l. 34, byggn. slät list af trä som utfyller vinkeln mellan vägg o. tak. Utefter vänstra väggens öfre kant (i en halländsk ryggåsstuga) löper .. en slät list, bandträt. A. Bondeson i 1 Minn. fr. Nord. mus. II. 1: 3 (1881).
(29) -TÅNG~2. växtsläktet Zostera Lin., sjögräs, ”bändling”. Retzius Fl. oec. 776 (1806). Bandtången eller det s. k. sjögräset (Zostera marina), som lösrifves från hafsbottnen af vågorna. Arrhenius Jordbr. 1: 180 (1862). Bandtång .. är namnet på .. hafsväxter med krypande rotstock samt bandlika, jämnbreda .. blad. O. T. Sandahl i NF 18: 324 (1894).
(32) -VALS~2. mindre vals (af trä) öfver hvilken banden (vid snällpresstryckning) löpa. Nordin Boktr. 375 (1881).
(29) -VARA~20. vanl. i pl. Dalin (1850).
(34 d) -VERK~2. Takbjelkarna äro synliga, och prydda med .. flätadt bandverk. Bergman Gotl. o. Visby 58 (1858). G. Upmark i NF 11: 1320 (1887).
(9, 15 a) -VIDE~20. [jfr t. bandweide] Bandvidet .. S(alix) aurita L. .. Af alla våra .. inhemska (vide-)arter är det denna, som .. allmännast begagnas till vidjor, band, korgarbeten. Fries Utfl. 3: 295 (1859, 1864).
(9) -VIDJA ~20. takvidja. Cnattingius (1873, 1894). jfr -TAK.
(29) -VINDA~2, sbst. slöjd. skifva o. d. att vinda band på. Slöjdbl. 1888, nr 12, s. 3.
(34 a) -VINGE~20. zool. (individ af) dagfjärilssläktet Limenitis; oftast i pl. J. G. Théel i NF 3: 743 (1879).
(29) -VIPPA~20. Lind (1749, under pausch). Huru den skall hålla sina Bandvippor i Skor och Kängor snygga, som ej har råd at åka, ser svårt ut. DA 1778, nr 83, s. 1. Bellman 3: 69 (1790). Lundgren Mål. ant. 1: 364 (1874).
(15 a) -VIRKE~20. = -TRÄ 1. SPF 1859, s. 534.
(35 b) -VIS~2, adv. balkvis. Bandevis, Balkevis, Då en eller flera Figurer i ett Vapen ställas i snedt lutande ställning under hvarandra, från sköldens högra öfra hörn till dess venstra nedra. Wetterstedt Herald. ordl. (c. 1847). Schlegel o. Klingspor Ättart. 97 (1875; efter RR 1689). Klingspor Vapenb. 56 (1890).
(29) -VÄFNAD~20. särsk. konkret: väfda band. Vackra façonerade bandväfnader. Econ. annal. 1807, April s. 6. Freja 1874, s. 10.
(29) -VÄFNINGS-MASKIN—00~02. Bandväfningsmaskiner, som drifvas af mekanisk kraft. Uppf. b. 6: 460 (1875).
(29) -VÄFSTOL~02 l. ~20. = -STOL. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 117 (1897).
(29) -VÄFVARE~200. Serenius (1734, under ribbon). Rothof 249 (1762). Dalin (1850).
(29) -VÄFVERI~002. Band-väfveriet (hade) .. 6 stolar, på hvilka floretts Banden väfdes. Linné Västg. 123 (1747). Dalin (1850).
(29) -VÄFVERSKA~200. Wikforss (1804, under bandmacherinn). Dalin (1850).
(15 a) -YXA~20. yxa hvarmed tunnband tillhuggas; jfr DÄXEL. Dalin (1850). Cnattingius (1873, 1894).
(15) -ÄMNE~20. Rinman Jernförädl. 200 (1772). särsk.
a) till a. A. Lundström i Läsn. f. folket 1840, s. 183.
b) till b α. H. W. Westin i NF 8: 185 (1884).
(i sht 29) -ÄNDE l. -ÄNDA~20. Linné Ungd. 2: 128 (1732). Mag. f. konst 1825, s. 55.
(i sht 29) -ÖGLA ~20. DA 1793, nr 119, s. 4. Hand-dukar .. väl fållade och försedde med bandögla i ena hörnet. SFS 1847, nr 32, s. 15; jfr Därs. 1891, Bih. nr 72, s. 6.
B: BANDE-GRANN, -HAKE, -STAKE, -VERK, se A.
Spoiler title