SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BANNLYSNING ban3~ly2sniŋ (ba`nnlysning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till föreg.
1) till BANNLYSA 1; jfr BANN 1 a. G. I:s reg. 4: 75 (1527). Then som igenom thenne större Bannlysning, warder satt utom Gudz Församlingz gemeenskap, skal och wara utsluten ifrån alle Samquäm, och omgänge med annat Folck, förutan sin Hustrus, Barns och Tienstehions. Kyrkol. 10: 3 (1686). Dalin Hist. 1: 580 (1747). Thomander Skr. 2: 125 (1831). (Påfven) afkunnade .. bannlysningen öfver kejsaren. Sjögren Hist. läseb. 1: 298 (1875, 1882).
2) (numera föga br.) till BANNLYSA 2; jfr AKT, sbst.2, BANN 1 b. Bannum .. Förwijsning ifrån en ort .. Bannlysning. Lex. Linc. (1640). Alla Judars bannlysning från Rom. Ödmann Str. förs. 1: 12 (1799). jfr RIKS-BANNLYSNING.
3) till BANNLYSA 3; jfr BANN 1 c. Trolle-Wachtmeister 2: 86 (1816). (Poesiens) bannlysning ur religion och kyrka. Böttiger 4: 220 (1857, 1869).
Ssgr: (1) BANNLYSNINGS-BULLA300~20. påflig skrifvelse tillkännagifvande (ngns) bannlysning. År 1520 utfärdade Leo X en bannlysningsbulla mot Luther. Anjou Kyrkoh. 57 (1842, 1867).
(2) -DEKRET~02. Nationalförsamlingens beslut .. återkallar bannlysnings-dekretet af år 1832 mot Napoleoniderna. Tiden 1848, nr 248, s. 2.
-EDIKT~02. Lundell (1893).
(jfr 1) -LAG~2, r. l. m. Kolmodin Liv. 2: 64 (1832; lat. lex sacrata).
(1) -MÅL~2. Abrahamsson 16 (1726).
(1) -STRAFF~2. Hahnsson (1884).
Spoiler title