publicerad: 1899
BARFOTA ba3r~fω2ta, adj. oböjl. (i best. o. pl. i språkprof från ä. tid omöjligt att skilja från BARFOT).
Etymologi
a) ss. predikativ, i sht i förb. med gå o. d. verb. (Han) skulle .. gå yllen och barfota. O. Petri Lagkomm. 8 (c. 1540). Skräddare och Skomakare Handtwerck brukas här (på Ceylon) aldrigh, ty the (dvs. folket) löpa alt nackna och baarfota. Kiöping Resa 86 (1667). Linné Sk. 339 (1751). För den som alltid gått barfota, .. finnes (icke) något onödigare än skor. Wetterbergh Altart. 402 (1848). Hon .. stötte varsamt af sig tofflorna och steg slutligen barfota och smygande upp på tröskelstenen. Heidenstam Vandr. 102 (1888). — särsk.
α) [jfr nt. dei öss barwt bett an en hals (Eckart)] (skämts.) i uttr. barfota ända upp till halsen l. hakan, eufemistiskt i st. f. spritt naken; jfr BARFOTAD a α.
β) mer l. mindre bildl., med afs. på en persons ekonomiska ställning l. villkor: utblottad, barskrapad; i sht i nekande satser; jfr BAR, adj. 2, BARBACKA II 2, BARFOTAD a β. Din dotter går heller just inte så barfota. Envallsson Skärg. 42 (1789). jfr: Hade jag flera såna kunder (som bedraga mig), så fick jag med hustru och barn snart gå barfota, så skomakare jag är. Blanche Jenny 13 (1845).
b) ss. adj.-attribut. Barfota skönhet ..! Bellman 5: 94 (c. 1775). Barfota och barhufvade Capusinermunkar. Bremer G. verld. 2: 125 (1860). Små .. svartögda, barfota flickor. Nyblom Bild. 272 (1864). bildl.: Det är dumt af ett samhälle att hysa en alltför talrik kohort af barfota intelligenser. Geijerstam Sat. 51 (1892). — jfr: Ena rackan springer just som barfota fan. Bellman 5: 323 (c. 1775) [sannol. skämtsam ombildning af uttr. bara fan (se BAR, adj. 5 e)].
-LASSE~20. [sista ssgsleden eg. nomen propr.; jfr DUMMER-JÖNS, SKJORT-LASSE, SMUTS-LISA osv.] (hvard.) pojke l. karl som (på grund af fattigdom) går barfota; fattig karl l. pojke. Den fattige torparsonen .., han har kunnat hjelpa många andra barfotalassar fram till både skor och kläder. Jolin Smädeskr. 54 (1863). Den lille tolfårige barfotalasse, som Geraldine utvalt till sin riddare. E. Silfverstolpe i PT 1897, nr 160 A, s. 2. jfr: Ännu mindre kan normalprosan följa med samtalsspråket, då detta går så långt i sin individualisering, att det utfyller det beskrifvande adjektivet .. genom att sammansätta det med ett förnamn, t. ex. .. barfotalasse. Cederschiöld Skriftspr. 165 (1897). —
1) [jfr d. barfodmunk] munk som (enl. ordensregeln) går utan fotbeklädnad l. med blott sandaler. Serenius (1734, under discalceated). Franciscaner Munkar, som eljest gemenligen kallades Gråbröder, Gråmunkar, Tiggare- och Barfota-Munkar. Sthms hist. cal. 1762, s. 15. Mellin Nov. 1: 91 (1846, 1865). C. Silfverstolpe i NF (1876). jfr BAR-FOTARE, BARFOT I 1 a.
2) (knappast br.) jäg. Stockar (på bössor), som hafva hornbeslag, kallas Barfotamunkar (Capuciner). Källström Jagt 88 (1850, 1861). —
-POJKE~20. (Stäck) var ingen barfotapojke, som .. hade att svälta sig fram. Nordensvan Sv. k. 239 (1892). —
Spoiler title
Spoiler content