SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARKASS barkas4 (barca´ss Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(barcasse Dalman (1765); barkass Chapman 208 (1775) osv. barquas SP 1779, D. Sjöbohm Sjömanöv. 42 (1787); barkas Röding 1: 250 (1794), Castrén Resor 1: 178 (1852) m. fl. Skrifningen med ett s betecknar, åtm. stundom, ä. uttal med lång vokal i slutstafvelsen)
Etymologi
[jfr holl. barkas, d. o. t. barkasse, fr. barcasse, af span. barcaza, it. barcaccia, f., eg. stor bark (jfr BARK, sbst.2)]
sjöt. benämning på den största af båtarna på ett örlogsfartyg; storbåt; jfr BARK, sbst.2 1 d. Dalman Sjölex. 4 (1765). Amiralens lik fördes uti en med svart kläde öfverklädd Barquas. SP 1779, s. 913. Strandberg 3: 442 (1856). Barkass .. Framdrifves medelst rodd, segel eller ånga. Ekelöf (1899). — jfr ÅNG-BARKASS.
Ssgr: BARKASS-GAST03~2. Trolle Sjöoff. 1: 184 (1869, 1876). Konow (1887).
-RODDARE~200. Gynther Förf. 2: 7 (1852).
-SEGEL~20. —
-STYRARE ~200. —
-ÅRA~20.
Spoiler title
Spoiler content