SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
BARNUNGE ba3rn~uŋ2e (ba`rnunge Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af BARN o. UNGE; jfr nor. barnsunge; med afs. på bildningssättet jfr FLICK-UNGE]
till BARN I o. II: litet barn. — särsk.
a) om spädt l. nyfödt barn. Babe or Baby .. litet barn, barnunge, infans. Serenius (1734). (Flickan) föder .. en liten och aldeles fullbilldad barn-unge, som ock var en flicka, lång som långfingret och fick dop. Acrel Præs. i VetA 1750, s. 28. En fjorton dars gammal barnunge. Palmær Eldbr. 202 (1847). Hvad är det för slag? (tager upp barnet) Gud bevare oss, en barnunge! En riktigt vacker barnunge! Hagberg Shaksp. 8: 324 (1849; om ett lindebarn).
b) förtroligt l. nedsättande om uppväxande barn, i sht innan de börjat få hyfsning. Jag .. mötte två til tre röd-sprutade barn-ungar. Tessin Bref 2: 194 (1754). Tyst barnungar! befallde modren. Almqvist Kap. 42 (1838). Barnungarne skrika, likt hungrande korpar, kring bytet. Castrén Resor 2: 128 (1846). Det kom en barnunge in i köket och tiggde. Dalin (1850). Barnungar med stora magar och bleka anleten. Strindberg R. rum. 210 (1880). Då vagnen stannade, samlades genast omkring den en hop barnungar .. och betraktade nyfiket de resande. Roos Skugg. 296 (1891).
c) närmande sig bet. af BARN II 2. Nu kärleken är blott en snara, / Ej böjelse, men förvett bara, / I sjelfva barnungen han far. Valerius 2: 92 (1809); jfr b. Man skall få se att hon gått och förlofvat sig ..! En barnunge som gick och läste för tu år se'n! Hedberg En odåga 25 (1867). Fullvuxen? Du? Pytt! En barnunge är du! Cavallin Kipling Gadsby 79 (1897).
d) motsv. BARN I 7 b, c. Och re'n vaknade framtitta två .. / Hennes (dvs. jordens) sötaste barnungar små .. / Lilla sippa med ögon så blå / Och gullvifva i strumplästen grå. Wennerberg 2: 82 (1847, 1882).
Spoiler title
Spoiler content