SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
BARRIG bar3ig2, adj.
Ordformer
(baarog U. Hiärne Vitt. 165 (1665). barig Dahlman Humleg. 81 (1748))
adj. till BARR, sbst.1
1) barrbevuxen, klädd med barr; barrik, lummig. Mörcka .. baaroga .. tallar. U. Hiärne Vitt. 165 (1665). De saftiga och vätskefulla (träden) böra huggas i ny, och de barige uti Nedan. Dahlman Humleg. 81 (1748). Tall- och Eneris .. är .. mindre barrigt (än granris). P. Nygren i VetAH 23: 238 (1762). Svalkan sitt skygd kring oss sträckte / I granskogens barriga tjell. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 115 (1840). Och från barrig gren i tallen / sjunger trasten vemodsfull. Fredin Dan. 129 (1888).
2) höljd l. täckt l. full af (affallna) barr. Och där stig ej fanns och där foten slant / utför barrig och halkig brant. Fröding N. dikt. 34 (1894). De barriga skogsvägarna. Hallström Brilj. 8 (1896).
Spoiler title
Spoiler content