SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BART l. BARD (sbst.4), m.
Ordformer
(bard Hildebrand. bardt RA; barht C. R. Berch i N. sv. bibl. 2: 308 (1763; i fråga om ä. tid))
Etymologi
[af t. bart, eg. skägg (se BARD, sbst.2), i ä. tid användt äfv. om hakskydd på rustning]
(†) visst parti af rustning afsedt att betäcka halsen o. nedre delen af ansiktet; hakskydd, hakstycke. Ett helt kyritz (dvs. kyrass) med enn bardt. RA 2: 50 (1561). Bard, som fastskrufvades i bröstharnesket och gick upp under hakan. Hildebrand Medelt. 2: 656 (1897; efter handl. fr. 1572).
Spoiler title