SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BASK bas4k, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er ((†) -ar Lindschöld (1669; jämte -er), Pfeiffer (1837)); l. BASKER bas4ker, m.; best. -n (B. F. Olsson hos Hildebrand Hellwald III. 2: 158 (1879)); pl. =.
Etymologi
[jfr t. baske, fr. o. eng. basque, span. basco, vasco, af senlat. vasco; jfr VASK, GASKONJARE]
individ tillhörande ett visst folkslag som är bosatt i de s. k. Baskiska provinserna i Spanien o. några angränsande områden; jfr VASK. Lindschöld Gen. B 2 a (1669). A. Retzius S. Skr. 77 (1847). De spanske baskerna .. äro glödande patrioter ..(,) starka, vackra, arbetsamma, enkla till sina seder. A. B. Blomberg i NF (1876). De franska baskerna kalla sig Vask — af vasok, man — sitt språk basçunse. B. F. Olsson hos Hildebrand Hellwald III. 2: 166 (1879). Hvarje bask, som är född i lagligt äktenskap, anser sig för adelsman. Därs. 167. Ibererna, af hvilket folk vi efter all sannolikhet hafva en kvarlefva i de nuvarande baskerna. Kock Spr. förändr. 14 (1896).
Spoiler title