SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BECKA bek3a2, stundom bäk3a2, sällan (i bygdemålsfärgadt tal) be3ka2 (be`cka (med) sl(utet) e Weste; jfr föreg.), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(becka Regl. 30 Mars 1699, mom. 6, Linné Ungd. 2: 160 (1732) osv. beka 1 Mos. 6: 14 (Bib. 1541), Möller (1785, under verpichen), Fröding N. dikt. 44 (1894) m. fl. beeka Lex. Linc. (1640, under pico), Arvidi 54 (1651) m. fl. bäcka Lælius Res. 1: 66 (1588, 1595), A. Leffler i Slöjdbl. 1887, nr 8, s. 2. bääkia Lælius Res. 2: 85 (1588, 1595))
Etymologi
[fsv. bika, motsv. d. bege, nor. o. isl. bika, mnt. peken, holl. pekken, mht. pichen, bichen, t. pichen, pechen, eng. pitch; jfr föreg.]
1) bestryka med beck. Gör tigh en Ark vthaff furoträ, .. och beka honom vthan och innan. 1 Mos. 6: 14 (Bib. 1541). Skomakare beck, .. ther the trådhar medh bekat haffua. B. Olavi 123 a (1578). Bekat Duuk. Kiöping Resa 38 (1667). Det beckade vikingaskeppet. Tegnér 1: 19 (1825). Matroserne sågos lika beckade som i går. Topelius Fält. 5: 84 (1865). AHB 26: 29 (1869; med afs. på ölfat). — särsk.
a) abs. Skomakaren med sin beckiga trut, / dess mer han beckar, / dess värre ser han ut. J. Nordlander i Landsm. V. 5: 239 (1886).
b) i uttr. becka full, (fullständigt) becka ned. Weste (1807). Dalin (1850).
c) (†) i utvidgad anv. i fråga om beckliknande ämnen. Thär är och Tiära och Kåda, til at bääkia Skepen. Lælius Res. 2: 85 (1588, 1595).
2) (mindre br.) fästa med beck, fastklibba, fastsmeta; jfr BECKA FAST. Gack tädan, ästu (Petrus) tå vid kålleldz-värman bekat? Brenner Pin. hist. 38 (1727). Det sitter som det vore beckadt. Weste (1807). — bildl.: tvinga till att sitta l. ligga l. stå stilla, fastlåsa (i bildl. bem.); jfr BECKA KVAR. Man bör ei Flickors kropp vid bänken altid beka. / De måste ju få låf i sällskap stundom leka. Kolmodin Qv.-sp. 2: 248 (1750). Sitta beckad som informator. Almqvist Tre fruar 1: 53 (1842). — jfr VID-BECKA.
3) refl. o. intr., om smörjämne: blifva beckaktig, blifva seg. De förra (dvs. de torkande oljorna) besitta egenskapen att i luften lätt tjockna (”becka”) och blifva sega. Keyser Kemien 3: 212 (1876). Smörjolja bör .. ej becka sig eller förhartsas. Juhlin-Dannfelt 367 (1886). Finaste Symaskinolja .. har .. de företräden att den icke stelnar, härsknar eller beckar. Malmberget 1894, nr 55, s. 4.
Särskilda förbindelser (till 1):
BECKA FAST10 4. = BECKA 2. Weste (1807). Cavallin (1875). — jfr FAST-BECKA.
BECKA IGEN10 04. fylla l. täppa till med beck. Möller (1785, under verpichen). Becka igen (skeppsnåten). Jungberg (1873). — jfr IGEN-BECKA.
BECKA IHOP10 04. hopfästa med beck. Weste (1807). Dalin (1850).
BECKA KVAR. (†) = BECKA FAST. (Isl.) Slimuseta .. När man sitter så länge qwar i Gästebodet, lijka som han med rumpan wore sömader eller beckader qwar på bäncken. Verelius Ind. (1681).
BECKA NED l. NER10 4. nedsöla med beck. Weste (1807). Lundell (1893).
BECKA TILL10 4. = BECKA IGEN. Meurman (1846).
BECKA ÖFVER10 40. öfverdraga med beck. Linné Ungd. 2: 160 (1732). Meurman (1846).
Spoiler title
Spoiler content