SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEDRÅG, n.
Ordformer
(bedrug(h) G. I:s reg. 12: 272 (1539), Tegel G. I 2: 232 (1622) m. fl. bedrog(h) Stiernman (1627), Lucidor (1672) m. fl. bedrågh Tegel G. I 2: 345 (1622))
Etymologi
[sannol. af ett mnt. ord motsv. nnt. bedrug, bedrog (Berghaus), holl. bedrog, mht. betroc, t. betrug]
(†) bedrägeri, svek; jfr BEDRAG, sbst.2 G. I:s reg. 12: 272 (1539). Ijdell bedrugh och skalcheether. Därs. 17: 97 (1545). Then ulidelige summa penningar, som medt list och bedrug på .. konung Christierns vegna .. fordres vill. RA 1: 512 (1547). På thet medh bemälte Tull må skee en richtigheet, och sådant skadeligit vndersleff och bedrogh i tijdh wärias och förekommas. Stiernman Com. 1: 951 (1627). Lucidor Hel. Z 4 a (1672).
Spoiler title
Spoiler content