SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEFJÄDRING befjä4driŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en.
vbalsbst. till föreg. — särsk. (mindre br.) motsv. BEFJÄDRA 2, konkret: fjäder- (be)klädnad. Bukqvast kallas (hos tama hönsen) befjädringen omkring bakändan. Holmgren Skand. fogl. 644 (1871). jfr VING-BEFJÄDRING m. fl. — i bild. Lovén Dante 3: 89 (1857).
Spoiler title
Spoiler content