publicerad: 1902
BEGÄRLIGHET bejæ4rlig~he1t, äfv. -jä4r-, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (begä´rlighet Weste; bej`ärlighét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (Muræus 1: 364 (1648; se under II 2 a), Dalin Arg. 2: 140 (1734, 1754; se under I 2 b), Weste, Dalin (1850) m. fl.).
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara begärlig.
1) till BEGÄRLIG I 1. jfr SJÄLF-BEGÄRLIGHET. — särsk. (†) behaglighet, skönhet. Si, tå lät Gud förvt thet Romerska Tungomålet komma til sin största fullkommelighet och begärlighet .. Så at alle begärade och sträfwade effter, at wilja lära thet. Swedberg Schibb. b 1 a (1716). Klädedrägtens begärlighet (är) menniskorna om hjertat. Gustaf III Skr. 1: 239 (1778).
a) till BEGÄRLIG I 2 b α. Punschens begärlighet var så stor, att hvar enda droppe strök åt. Dalin (1850).
b) till BEGÄRLIG I 2 c. Ad. prot. 1789, s. 864. Inblandningen af .. Klint .. nedsätter en .. Rågs värde och begärlighet, undantagande hos Bränvinsbrännare. Retzius Fl. oec. 29 (1806). Denna varas begärlighet ökas med hvarje dag. Almqvist (1842). Dalin (1850). — (†) i pl. Altid anticiperade .. (köpmannen) nytt gods under sken af dess hvarjehanda begärligheter. Dalin Arg. 2: 140 (1734, 1754).
1) håg, lust, ifver att komma i besittning l. i åtnjutande af ngt (i sht ngt konkret); ifver att utföra l. göra ngt; stundom närmande sig bet.: aptit, smak; särsk. i uttr. med begärlighet; jfr BEGÄR 1 f, BEGÄRELSE 1 f. Vissa växter förtäras (af boskapen) .. med mindre begärlighet. Fischerström 2: 407 (1780). Allt ser hon med begärlighet, / Och alltid något henne felas. Leopold 2: 405 (1802, 1815). Polackernas begärlighet efter Svenska penningar var mycket stor. Svedelius i SAH 54: 179 (1879). (Tegnér) grep med begärlighet tillfället att gifva .. (Atterbom) någon upprättelse. Ljunggren SAHist. 2: 101 (1886). (Strutsen) visar stor begärlighet att sluka äfven osmältbara ting. V. Leche i NF 15: 768 (1891). jfr: (†) Begärligheten stod i förväg för hvart påföljande (nummer af Argus). Nordin i SAH 2: 177 (1798, 1802). — särsk.
a) (†) med prep. till. B. Olavi 50 b (1578). Itt Swijn, mädhan thet begärligheet och lust til maaten hafwer, tager thet altijdh til i fetman. Fosz 508 (1621).
c) efterfrågan, köplust; jfr BEGÄR 4. En .. vara, för hvilken i utlandet visat sig stor begärlighet. Forssell Stud. 2: 267 (1879, 1888).
d) oeg., i fråga om sak; jfr BEGÄRLIG II c α samt BEGÄR 1 i. Berzelius Kemi 1: 411 (1817). Begärlighet (hos chloretum baryticum) att fukta antyder en halt af chlorcalcium. Nyblæus Pharm. 329 (1846). Torrt pepton upptager med begärlighet fuktighet ur luften. S. Jolin i NF 12: 1018 (1888).
2) (föga br.) åtrå, åstundan, begär (se d. o. 1). Äregirighet eller begärlighet at vara stor och högaktad. Lallerstedt Dygdel. 58 (1739, 1746). Begärligheten efter hämnd. Strinnholm Hist. 1: 559 (1834). — särsk.
a) (†) i pl.: anlag l. krafter att åtrå l. eftersträfva ngt; drifter, begär. Menniskiones Siäl är .. aff Gudi medh höga gåfwor och härliga kraffter rijkeligen begåfwat, medh förstånd, medh wilie, medh minne, tillijka medh andra begärligheter och bewekelser. Muræus 1: 364 (1648; t. mit andern bewegungen und begierden).
b) (†) snikenhet; jfr BEGÄRELSE 1 e. Oxenst. brefv. 1: 58 (1614). Att icke Säden allt för högt stegrades af girige Menniskiors begärlighet. RARP 3: 258 (1642). Mine barn .. beder (jag) .. att .. inted latha förföra sig aff begärligheet till att tryckia sina undersåter .. oskäligen. A. Oxenstierna Skr. 1: 659 (1650).
c) i andra numera obr. anv. Fosz 415 (1621; se under BEGÄRAN 1). Förhindra köttets onda begärlighet. Nicander Vitt. 39 (1769).
Spoiler title
Spoiler content