SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEGYNNARE bejyn4are, i Sveal. äfv. 0302 (begy´nnare Weste; bej`ynnare Almqvist), m.||ig.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. begynder, ä. d. begyndere, mnt., holl., eng. o. t. beginner]
person som begynner; motsv. BEGYNNA 1, 3. — särsk.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl., t. o. eng.] (numera föga br.) person som inleder ngt. (Johannes döparen) döper medh Watn, såsom Nya Testamentzens begynnare. J. Matthiæ 1: 70 (1658). Onda Föräldrars fromme barn äro begynnare af sin egen dygd. Frese And. dikt. 65 (1726); jfr 2. (Thorild var) den närmaste förebådaren, ja (i viss mån) begynnaren af just det bildnings-tidehvarf, som undanträngde det förra. Atterbom Siare VI. 2: 251 (1849).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl., t. o. eng.] (†; se dock slutet) till BEGYNNA 1 b δ: upphofsman, stiftare, grundläggare. Ifrå thet första åhret Seleuci Nicanoris, som war en Begynnare til thet Syriska Rijket. Forsius Esdr. Föret. A 6 a (1613). Dominicus, Predikare Ordens begynnare. Schroderus Osiander 2: 692 (1635). Author .. uphofsman, begynnare. Serenius (1734). — särsk. [efter Ebr. 12: 2; jfr t. den anfänger des glaubens, lat. (Vulgata) auctorem fidei, gr. τὸν τῆς πίστεως ἀρχηγόν samt BEGYNNA 1 b δ slutet] (i biblisk stil) i uttr. trons begynnare, om Jesus. Melin Pred. 1: 108 (1844). Wikner Pred. 78 (1872). Ebr. 12: 2 (öfv. 1883).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. eng.; jfr äfv. t. anfänger] till BEGYNNA 1: person som nyligen börjat sysselsätta sig med ngt, nybörjare, nybegynnare; i sht om person som nyligen börjat lära sig ngt o. på grund däraf är jämförelsevis oerfaren däri. Huru skal en begynnare, en pilt eller främli(n)g kunna finna sig vthi retta meningen. Hiärne Orth. 122 (1717). Et mindre compendium för vnga begynnare. Rydelius Förn. 61 (1719, 1737). Gymnasium .. har måst emottaga helt råa scholæ-ämnen och .. begynnare. Leinberg Skolv. 1: 285 (1744). Tror man, att hvar begynnare skrifver, så snart han vill, enfaldigt väl? Leopold 3: 341 (1794, 1816). (Dikten röjer) en fullmognad, oväntad att finna hos en så ung begynnare. Böttiger 4: 258 (1854, 1869; om en ungdomsdikt af Schiller). Både han (dvs. Bernini) och hans samtida Algardi .. äro .. ännu blott begynnare. Nyblom i 3 SAH 5: 56 (1890). — särsk. med prep. i. Begynnare i historien. Rydelius Förn. 68 (1719, 1737). Lärobok för begynnare i tyska språket. Stridsberg (1783; boktitel). Begynnare i studier. Almqvist (1842). Begynnare i affärerna, i handeln, i ett handtverk. Dens. Han är ännu blott begynnare i konsten att bedraga sin nästa. Dalin (1850). jfr: I ränker mogne män, begynnare i seder, / De hålla jemna steg med tidernas förderf. Remmer Tart. 16 (1820). — jfr NY-, NYSS-BEGYNNARE.
Spoiler title
Spoiler content