SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEHÄNG (l. BEHÄNGE?), n.; best. -et.
Etymologi
[af t. behäng(e); jfr t. behang, holl. behang samt BEHÄNGA; jfr äfv. ANHÄNGE, FÖRHÄNG(E), GEHÄNG(E), PÅHÄNG m. fl. samt HÄNGE]
(†) bonad af tyg o. d. hvarmed vägg osv. är behängd; draperi. Öfwer Himmelen eller behänget. Rel. öfv. C. XI:s begrafn. 1697, s. B 1 a.
Spoiler title