SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEJ bäj4, m.; best. -en; pl. -er (Hasselquist Resa 83 (1750), Pleschtschjeew Resa 59 (1784) osv.), stundom -s (OSPT 1687, nr 11, s. 4, Pleschtschjeew Resa 60 (1784), Hedenborg Resa 1: 115 (1843)) ((†) -ar OSPT 1686, nr 16, s. 3, Dryselius Turk. måne 278 (1694)).
Ordformer
(beeg OSPT 1686, nr 8, s. 1, Dryselius Turk. måne 278 (1694); beg OSPT 1686, nr 16, s. 3 (begar), Lysander Skr. 472 (1880). bega N. Av. 11 Dec. 1656, s. 1.bej (beij, bey) OSPT 1686, nr 44, s. 6, Hasselquist Resa 83 (1750: beyer), Pleschtschjeew Resa 20 (1784) osv. begji Sprinchorn Osman. hist. 1: 12 (1816; i ssg))
Etymologi
[af turk. beg (l. enl. det vanliga uttalet bäj), furste, ståthållare, herre; jfr t. bey, ä. t. beeg, eng. bey, ä. eng. beg, beeg, fr. bey; den på 1600-talet förek. formen bega är sannol. bildad efter AGA, sbst.2, PASCHA]
turkisk titel särsk. för (högre) ämbetsmän. En Turkisk Bega. N. Av. 11 Dec. 1656, s. 1. (Tatarkanens) Swåger Mestassoblat Beij. OSPT 1686, nr 44, s. 6. Cairos Råds-Herrar (Beyer) och andre befäl-hafvare. Hasselquist Resa 83 (1750). Ber. om Turkiet 58 (1822). Alla söner af pasja och alla högre officerare under liva (dvs. brigadgeneral) bära titeln bej .. hvilken, liksom pasja, äfven förlänas direkt af sultanen såsom personlig utmärkelse. H. Almkvist i NF 16: 988 (1892). jfr: Agarne kalla sig Beyer, ehuru denna titel egentligen tillkommer Ståthållare af högre rang. Ber. om Turkiet 57 (1822). jfr ÖFVERBEJ. — särsk. bejen af Tunis, urspr. titel för den turkiske pascha åt hvilken civilförvaltningen af Tunis var anförtrodd, sedermera beteckning för landets regent under turkisk o. (numera) fransk öfverhöghet. Conv.-lex. 8: 280 (1838). Beyens stad. Snoilsky 2: 204 (1881).
Anm. 1:o Ordet ligger till grund för BEGLERBEG [af turk. begler, pl. till beg], ”bejernas bej”, turkisk titel för vissa ståthållare af hög rang. Twänne Beglerbegar eller General Gouverneurer. Dryselius Turk. måne 448 (1694). Beglier-beys äro Guvernörer öfver flera provinser. Montgomery Grassi 246 (1833). Beglerbeg .., egentl. herrarnas herre, landshöfding (pascha af tre hästsvansar). NF 2: 145 (1876). 2:o I östturkiskan har bej formen BEK, som stundom med bet. (stam)höfding träffas i skildringar från Centralasien. Till och med bekarna skyndade ned från sina hästar för att helsa (hundraåringen). S. Hedin i SD(L) 1895, nr 27, s. 6. Muhammed Jussup .. var bek öfver alla Tagarmas kirgiser. Dens. Gm Asien 1: 228 (1898).
Ssgr: BEJ-VÄRDIGHET3~002 l. ~200. NF 16: 936 (1892; i fråga om Tunis).
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. NF 16: 935 (1892; i fråga om Tunis).
Spoiler title