SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BELÅNING belå4niŋ, i Sveal. äfv. 032, förr äfv. BELÄNING (sbst.2) (belä´ning Weste; bel`äning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till BELÅNA (o. BELÄNA, v.2). — jfr FASTIGHETS-, JÄRN-, VARU-BELÅNING m. fl.
1) till BELÅNA 1. De resolutioner, som medgifva deras (dvs. fideikommissens) beläning. Livijn S. skr. 2: 76 (1831); jfr 2. — särsk. (föga br.) konkret. Belåning .. Å fastighet upptaget lån. Dalin (1850).
2) i sht handel. till BELÅNA 2. Bankens Discontrörelse .. omfattar (bl. a.) .. Belåning af vissa Actier och publika Papper. SFS 1830, s. 466. — särsk. till BELÅNA 2 slutet. Enligt terminologien i (bank-) reglementet benämnes försträckning på vexlar diskontering, och den på reverser belåning. Agardh Bankväs. 204 (1865). Därs. 305.
Ssgr: BELÅNINGS-PRIS030~2, n. Herrar Bankofullmäktige hafva för förra hälften af innevarande år 1852 fastställt följande belåningspriser å Jern och öfrige .. vågförde effekter, hvarå lån .. få af banken utgifvas. SvT 1852, nr 14, s. 2. PT 1892, nr 114 A, s. 1. —
-RÄTT~2, sbst. Malmström Hist. 2: 204 (1863). Den belåningsrätt, som egt rum för kanalaktier i kanaldiskonten. De Geer i 3 SAH 1: 178 (1886).
-VÄRDE~20. SFS 1830, s. 180. Aktiens belåningsvärde. AB 1897, nr 23, s. 2.
Spoiler title