SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BEMÖDA bemø4da, i Sveal. äfv. 032 (bemö´da Weste; bem`öda Almqvist), v. -ade; se för öfr. MÖDA, v. vbalsbst. -AN (numera knappast br., Schönberg Bref 3: 205 (1778), Johansson Hom. Il. 17: 393 (1848)), -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, Nordberg 2: 191 (1740), Lind (1749)), -NING (se d. o.).
Etymologi
[fsv. bemödha (sik), liksom ä. d. bemøde af mnt. bemoden; jfr ä. t. bemüden; jfr äfv. d. bemöje, mnt. bemoien, holl. bemoeien, t. bemühen; se BE- o. MÖDA]
— jfr OBEMÖDAD.
1) (†) kroppsligen trötta, anstränga, möda.
a) [jfr ä. t. bemüden i samma anv., anslutande sig till t. müde, trött] tr. (Då fingrarna äro styfva af hugg o. slag, skall man) icke bemödha handen. B. Olavi 120 a (1578). Sempronius förnam at han fåfengt bemödde sitt Folck. Schroderus Liv. 260 (1626). En trött och bemödd Krijgzhäär. Därs. 574. Öfning i Wapn, och Skaft (dvs. lans) bemödar Ryggen och armar. Stiernhielm Herc. 180 (1668). Wid .. (sina) offers förrättande, hafwa the (dvs. infödingarna i Nya Sverige) en yncklig låt, bemödandes der jämte sina Kroppar underligen. Holm N. Sv. 148 (1702). SP 1778, s. 86. jfr: Soolen gåår (här i norden) i Söder / Och gör at Hetan osz så mykket ej bemödar (dvs. besvärar). Spegel Guds verk 155 (1685).
b) refl.: kroppsligen anstränga l. trötta sig. Tina monga trolkarlar ibland hwilka tu tigh jfrå tin vngdom bemöödt haffuer. Jes. 47: 12 (Bib. 1541; öfv. 1897: hvarmed du mödat dig). När the sigh lenge på iordenne hade bemödt och vthtröttat skulle the warda til iord. P. Erici 1: 60 (”50”) a (1582). Sedan skall man alla Morgonar och Afftonar itt Glasz aff effterskrefne Kryddewijn .. intaga, och een stund sigh ther på något bemöda. Lindh Husapot. 153 (1675). Jag är rätt sömnig ock helt trött / Af thet jag mig i dag bemödt. Warnmark Songtimar 18 (1701).
2) (†) besvära, göra omak.
a) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt mnt. bemoden, holl. bemoeien, t. bemühen; jfr äfv. fsv. bemödha, oroa] tr. Ath han icke offtere skall .. vmage och bemöde oss vm same gifftermåll (som han önskar ingå). G. I:s reg. 13: 134 (1540). Wij warde dageligen med oändelige klagomåhl och Rättegångzsaker bemödde och öfwerlöpne. Schmedeman Just. 112 (1598). Därföre vill E. M. jag med någon lengre schriffuelse icke bemöda. A. Oxenstierna Skr. 2: 32 (1612). Ingen iagh medh krijgh bemödher. Messenius Blanck. 28 (1614). Wij haffue icke warit til sinnes at bemöda eder medh någen Rijkzdagh. K. bref 23 April 1629. (Höfvitsmannen) wille intet bemöda Christum at han skulle komma i hans Huus. J. Matthiæ 1: 251 (1658). Han fruktade dock sin värd förmycket bemöda. Dalin Vitt. 3: 7 (c. 1730). Jag vil dock intet bemöda honom til at förtälja det denna gången. Lagerström Westph. 47 (1737). Hallenberg Hist. 4: 682 (1794). — särsk.: besvära (ngn) med anhållan l. begäran l. bön (om ngt); äfv. med förbleknad bem., närmande sig bet.: anmoda (ngn om ngt), anhålla hos (ngn om ngt). Tå moste han bemöda Ståthollaren om Folck som föra hans tygh. Schroderus Hoff. väck. 13 (1616). Så vill och Kongl. M:tt på sin sijda icke lätteligen .. bemöda Hans Kongl. M:tt i Danmark om någon hielp. Oxenst. brefv. 1: 125 (1619). Gudh om hielp iagh bemöder. Chronander Surge B 8 a (1647).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] refl.: besvära sig, göra sig omak. Dernest begärede Landt M(arskalken) att Rikzens (Råd) wille sigh bemöda, och på en stundh för middagen nederträda på Ridderhusedt. RARP 1: 96 (1629). Min kiäreste Syster betackar iagh på dhet aldra högsta, som är så nådigh och bemöer sigh så offta och hungnar migh medh sina skrifvelser. Carl XII Bref 35 (1700). Bemöda sig med en ting, To bestow pains upon .. a thing. Serenius (1741); jfr 3 f. — särsk. [jfr motsv. anv. i fsv. samt t. sich bemühen] besvära sig l. göra sig omak att komma l. begifva sig (ngnstädes); jfr OMAKA SIG. Vi haffde gerne seth .. atj (dvs. att I) haffde bemöth eder hiit vp. G. I:s reg. 1: 97 (1523). Svart Är. 42 (1560).
3) [jfr motsv. anv. af holl. zich bemoeien o. t. sich bemühen] refl.: anstränga sig, vinnlägga sig.
a) med att o. inf.: anstränga sig (att vinna, uppnå l. utföra ngt osv.); bjuda till, försöka. Oxenst. brefv. 8: 512 (1645). Fåfängt bemödade man sig, at utleta hans tankar. Dalin Arg. 1: 277 (1754). Jag tilstår, min Fröken, at jag bemödat mig, at förgäta eder. Ågren Gell. 10 (1757). Det vet jag .., att jag af hjertat och redligen bemödat mig att förtjena allas förtroende. Lehnberg Pred. 1: 166 (c. 1800). Han bemödade sig att synas lugn. Rydberg Frib. 384 (1857, 1866). De Geer Minnen 1: 218 (1892).
b) med prep. om.
α) vinnlägga l. beflita sig om. Thet är förgeffues till at bemödha sigh ther om, at the thet (dvs. denna ovana) förandra kunna, sedan the till ålders komne ähro. Hambræus A 12 a (1620). Swedberg Sabb.-ro 2: 1090 (1702, 1712). Bemöda sig om ett godt uppförande. Bemöda sig om att göra rätt för sig. Dalin (1850). Ins(ändaren) skall bemöda sig om största korthet. Claëson 2: 217 (c. 1859). Dom. 12: 6 (öfv. 1896).
β) (numera föga br.) söka erhålla l. få l. vinna. I, som om werldens gunst så ifrigt ehr bemöden. Brenner Dikt. 2: 67 (1720). Din proposition, att jag måtte bemöda mig om tjensten, får jag väl anse blott för ett skämt. Castrén Resor 2: 356 (1847). (†) Det stora antal af Män, som bemöda sig om edart hjerta. Ågren Gell. 41 (1757).
c) (†) med prep. efter: anstränga sig för att vinna l. få (ngt), sträfva efter. Lind (1749).
d) (numera föga br.) med prep. för: arbeta l. sträfva för. Lind (1749, under bemühen). Bemöda sig för landets bästa. J. G. Oxenstierna 2: 307 (1795, 1806). Ps. 1819, 199: 6. Dem, som sig för likars dygd / Och ljus och tröst bemöda. Wallin Vitt. 1: 84 (c. 1820). Bemöda sig för någon, arbeta, lägga sig ut, söka verka för någon. Dalin (1850).
e) (†) med prep. i: vinnlägga sig om, öfva sig i. Han kan .. beflita, öffua och bemödha sigh j thet som gott är. Falck Underv. 40 b (1558).
f) [jfr MÖDA (sig med)] (†) med prep. med: vinnlägga sig om, arbeta på. Then fria viljen .. kan intet sträfva efter något .. och bemöda sig med thes förverfvande, vtan thet synes gott. Rydelius Förn. 333 (1737). De värsta menniskor bemödade sig med att utbreda fanatism och raseri. Bergklint Vitt. 238 (1772).
4) [jfr t. bemüht sein] (†) i uttr. vara bemödd = 3 a. Då Han (dvs. K. XII) är bemödd at Zelands strand betwinga. Geisler Fägnetanckar D 1 a (1709).
Spoiler title