SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BENÅDA benå4da, i Sveal. äfv. 032 (benå´da Weste; ben`åda Almqvist), v. -ade (KOF 1: 406 (c. 1618), Schroderus Hoflefv. 277 (1629) osv.) ((†) -nådde, -nådt, -nådd P. Erici 2: 115 a (1582), Risingh Kiöph. 108 (1669), Broman Gl. (1736), Hallenberg Hist. 5: 149 (1796; efter äldre källa) m. fl. p. pf. benådne (best.) Växiö domk. akt. 356 b (1694)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.), -NING (se d. o.).
Ordformer
(-nad- G. I:s reg. 6: 275 (1529), RARP 1: 12 (1627) m. fl.)
Etymologi
[fsv. benadha, liksom d. benaade af mnt. benaden, motsv. ä. holl. benaden; jfr ä. d. benaadige, ä. holl. begenaden, holl. begenadigen, ä. t. begnädigen, t. begnaden, begnadigen samt BENÅDIGA; se BE- o. NÅD, NÅDA]
1) om bevisande af nåd l. (oförskylld) ynnest, utdelande af ynnestbevis o. d.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt ä. holl. begenaden, holl. begenadigen, t. begnaden] i religiös stil, om Gud: begåfva l. utrusta med särskilda nådeförmåner, förunna nåd, välsigna; med prep. med: af nåd begåfva med, välsigna med, nådigt förläna l. förunna. G. I:s reg. 16: 380 (1544). Gudh wil altijdh .. benådha och begåffua, både medh timligh och ewigh welsignelse. L. Petri 3 Post. 96 b (1555). Brenner Dikt. 1: 248 (1713). Nu du (Gud) mig benådat, / Att än jag solen skådat. Ps. 1819, 429: 5. Ännu i dag är det enfalden, fromheten och oskulden .., som benådas med den himmelska friden. Hagberg Pred. 1: 58 (1822). Den benådade familjen (i Betanien). G. E. Beskow Resem. 127 (1861, 1881). De tre apostlar, som benådades med Jesu förtrognare umgänge. J. Personne i NF 7: 1010 (1883). Ängeln kom in till henne (dvs. Maria) och sade: Hell dig, du benådade. Luk. 1: 28 (öfv. 1883). Du (Daniel) är högt benådad. Dan. 9: 23 (öfv. 1898). — särsk.
α) (mindre br.) med att o. inf.: (be)visa l. förunna den nåden att. Hulda gamle, att er skåda, / Äga, famna länge än, / Måtte himlen oss benåda! Wallin Vitt. 2: 133 (1823). Jungfru Maria .. benådades att föda det heliga, som skulle kallas Guds son. G. Revel i NF 10: 886 (1886).
β) [jfr ä. holl. wiens ziele Godt benade] (†) med afs. på aflidnas själar: vara nådig, förbarma sig öfver; i den formelartade förb. hvilkens (osv.) själ Gud benåde o. d. Konung Frederich huess (dvs. hvars) siell gud benåde. G. I:s reg. 9: 179 (1534). RA 2: 289 (1569). Min elskelige kiäre hustru .. hvilckens siäll Gudh alzmechtigh evinnerligen benåde uthi sitt eviga rijke. Oxenst. brefv. 3: 174 (1629). [efter FÖRBARMA (sig)] refl. Effter egenom .. Konung Christierns .. tyrannij, the myndigeste, och meste delen aff Rijksens Ständer .. om halsen kompne äre (öffuer hwars (dvs. hvilkas) siäler sigh then alzmechtige Gudh benåde). G. I:s reg. 18: 244 (1547).
γ) (†) med både person- o. sakobj.: af nåd bevilja ngn ngt (jfr b δ). Jag gick til Jesum fram, med mina söner båda, / Föll ned och Honom bad, at mig en bön benåda. Kolmodin Qv.-sp. 2: 349 (1750).
δ) (†) med prep. från (jfr 2 e): nådigt frälsa från. Från den Wåda, Oss benåda, / O Herre Zebaoth. Dalius Cantil. B 4 b (1681).
ε) (numera föga br.) i fråga om lekamligt godt. Benåda osz med then spis och föda, som tu för menniskiorna skapat hafwer. Handb. 1693, s. 215.
ζ) mer l. mindre närmande sig 2 (jfr 2 a α): göra delaktig af Guds nåd, afplana (ngns) syndaskuld. O Herre migh benådhe, / min Gudh och Skapare blijdh, / Mijn brist wil migh förrådha. Någhra andeliga wijsor A 4 a (c. 1572); jfr Ps. 1819, 180: 3. Ach Herre Gudh benåda migh / Som wandrat har å willan Stijgh. Arvidi 17 (1651). Christi Försonings-offer är enda grunden til vårt benådande. Rönigk Fresenius Com.-bok 44 (1753). — särsk. [jfr holl. begenadigd, t. begnadet] i p. pf. i mer l. mindre adj. anv.: delaktig af Guds nåd, upptagen till Guds barn, som fått sina synder förlåtna, rättfärdiggjord, frälst. O, at hon (dvs. världen) visste, min Frälsare! i hvad för godt tilstånd Tina benådade barn finna sig! Rönigk Fresenius Com.-bok 250 (1753). En benådad Christen. Nohrborg 431 (c. 1765). Den benådade underlåter aldrig att för ögat hafva en syndaskuld, den Försonaren afplanat. Ödmann Anv. t. skrift. 20 (1823). Mången, som verkligen är benådad hos Gud, finner sig icke så benådad i sitt samvete. Därs. 25. Mången tror sig ock benådad, tror sig veta dagen och stunden, då han genom den nya födelsen blef upptagen till Guds barn. Franzén Pred. 1: 199 (1841).
b) [jfr motsv. anv. i d. o. mnt. samt ä. holl. begenadigen, ä. t. begnädigen, t. begnaden, begnadigen] om furstar, stundom äfv. om gudar l. gudinnor samt (numera bl. skämts. l. ironiskt) om andra personer.
α) (numera knappast br.) (be)visa nåd l. ynnest, nådigt gynna; med inf. (vanl. med att) l. att-sats: (be)visa den nåden l. ynnesten att, nådigt tillåta att. Dåch står thett udi .. all .. måtte till hans kong:e Ma:t uphöghie och benåde hvem hans kong:e Ma:t nådigest synes. RA 2: 117 (1565). (Prestafven) säger til Sändebudet, at Storfursten hafuer benådt them at komma til Muskow. Petreius Beskr. 3: 11 (1615). Storfursten haffuer benådt them at the skulle komma in vthi Stadhen. Därs. 16. De förträffeligaste Skalders arbeten, som af Sång Gudinnorne hade varit benådade. Ehrenadler Tel. 60 (1723). Stolta fröken, .. / huldrikt mig benåda / dans med er att tråda. Scholander I. 1: 97 (c. 1860).
β) nådigt begåfva l. lyckliggöra, hugna; med prep. med äfv.: nådigt förläna, af nåd l. ynnest tilldela l. skänka.
α') (†; se dock slutet) i fråga om gåfvor af konkret natur. Petreius Beskr. 2: 44 (1614). E. Kongl. Maij:tt har Allernådigst .. behagat benåda Scholan widh Afwestaforss medh 10. Tunnor utaf öfwermåhls Spannemåhlen uthj Kyrckioherbergen. G. Duwall i HSH 31: 208 (1667). The reste så thit af Konungen benådade hvarthera med ett tusend Dal. Silfverm(yn)t til resepenningar. Swedberg Amer. 24 (1732). jfr: (Konungen) ville benåda det Ryska Riket med sin älsklige broder till Zar och Storförste. Hallenberg Hist. 3: 17 (1793). — (numera bl. i historisk stil, föga br.) närmande sig β', i fråga om gods, län o. d. Wij (G. I) .. haffwe .. (dem) benådedt medt store förläninger. G. I:s reg. 18: 385 (1547). Denna Drottning (dvs. Kristina) ville lämna dem prof af sin Kongeliga gifmildhet, som hon med Kronans Gods och Räntor ej kunde benåda. Botin Hem. 2: 127 (1756, 1789). Konungen benådade honom .. med ett hemman, en lifstidsrenta. Almqvist (1842).
β') (numera i sht i officiell stil) i fråga om privilegier, utmärkelser o. d. som äro kungliga prerogativ. G. I:s reg. 18: 35 (1546). Hafwer H: K: Mt: .. samma huss (dvs. riddarhuset) med synnerliga priuilegier och härligheter benadet. RARP 1: 12 (1627). H: K: Mt: hade benådt hans broder medh schiöld och Wapn. Därs. 166 (1632). De under Norrköpings Besluts vilkor förlänte Gods blefvo icke allenast bestående, utan ock deras Innehafvare med åtskilliga flere Förmåner benådade. Botin Hem. 2: 181 (1756, 1789). Konungen må med grefligt och friherrligt stånd benåda män, som genom stora och utmärkta förtjenster dertill värdige anses. RF 1809, § 37. Han .. blef .. benådad med Svärdsordens krachan. Crusenstolpe Mor. 4: 12 (1841). K: M:t har med guldmedaljen för tapperhet i fält benådat löjtnanten .. A. SD 1899, nr 562, s. 4.
γ') (i stil präglad af undersåtlig vördnad, numera föga br.) i fråga om besök, umgänge o. d. Ad. prot. 1789, s. 953. De täta besök, hvarmed han (dvs. G. III) benådade de af honom stiftade vittra samhällen. Rosenstein 3: 164 (1792). Den krets af vitterhetsidkare, som den snillrike monarken (dvs. G. III) benådade och förtjuste med sitt förtroliga umgänge. Järta V. skr. 2: 41 (1826). — (†) utan angifvande af det hvarmed ngn benådas. Hvar på Hans Kongl. May:t (dvs. K. XII) .. benådade detta laget (dvs. Malmö Knutsgille) och genom dess (dvs. sitt) tillträde gjorde det högest anseenligit och allerlycksaligast. Meddel. fr. sv. slöjdför. 1897, 1: 41 (i handl. fr. 1698).
δ') (numera bl. i pretiös l. skämts. l. ironisk stil, föga br.) i fråga om ynnestbevis af andra slag. Carl XII Bref 55 (1702). Med leigd benådad. Spegel Gl. 105 (1712). Om E. K. M. benådar mig med bref. Rosenstein 3: 424 (1790). Bellman Gell. 16 (1793). Ej med en enda blick hon riddarn sågs benåda. Stagnelius 1: 61 (c. 1813). Jag .. fick .. mat och drick i öfverflöd, men benådades ock sedan med ett förhör. Carlén Repr. 122 (1839). Han .. benådades tid efter annan med kungliga ynnestbevis. J. Müller i NF 12: 975 (1888); jfr β'.
γ) (†) af nåd skänka l. tilldela l. utdela l. förläna. K. M:tt tächtes confirmera hwadh E. K. M:tt hafwer mine Föräldrer .. i lähn benådat. RARP 4: 435 (1650). Min Allernådigste .. Konungz resolution på benådne spannemåhlen. Växiö domk. akt. 356 b (1694). Hvad Konungen tilhörer .. vid benådande af Caracterer (dvs. titlar), Adelskap (osv.). Oelreich 474 (1755). Du .. ej gittade benåda, / Hans törst en svalke-tår. Bellman Gell. 43 (1793).
δ) (†) af nåd bevilja (jfr a γ). Stormäktigste Monarch! benåda min begäran. Frese Verldsl. dikt. 3 (1715, 1726).
2) [jfr fsv. benadha] om befrielse från l. mildring af straff; med subj. som betecknar öfverhet, i sht statschef, l. (i högre instans) dömande myndighet o. d.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt holl. begenadigen, t. begnaden, begnadigen] af nåd befria från straff, efterskänka straffet för (ngn), gifva l. låta få nåd; i sht om efterskänkande af dödsstraff. O. Petri Lagkomm. 13 (c. 1540). The ertzförrädere skulle man jngelunde benåde eller see egenom fingeren med them. G. I:s reg. 15: 302 (1543). Och är han blefwen dömbd att tungan skulle skäras honom uhr munn; men blef sedan genom andres förböner benådder. RARP V. 1: 223 (1654). Hafwer någor ther emoot så syndat, at brott hans angår lijf, tå wijsas först till werldzlige domare, och ther the benådde warda, återkomma till Kyrkiodom och straff. Emporagrius i KOF II. 2: 279 (c. 1655). När goda skiäl thertil styrcka, .. benådar Konungen them som sig förbrutit. Nehrman Pr. cr. 260 (1759). Bönderna, hvilka nu föllo till föga och blefvo mot penningeböter benådade, utom fyra bland hufvudmännen, som aflifvades. Fryxell Ber. 2: 164 (1826). På våren 1801 anlände den år 1799 benådade Armfelt till Stockholm. Ljunggren SAHist. 1: 192 (1886). — särsk.
α) närmande sig 1 a (jfr 1 a ζ), om Gud ss. domare. Osz efter wår förtienst eij lön: / Benåda osz för tin miskund. Ps. 1695, 296: 2. Menskan faller, / Af dem (dvs. de fallna änglarna) förförd. Hon derför skall benådas, / De andre ej. J. G. Oxenstierna 4: 87 (1815). Att jag .. i den högste Domaren / En Fader blott må skåda, / Som vill sitt barn benåda. Ps. 1819, 39: 6.
β) (skämts., mindre br.) med obj. som icke betecknar person: skona. Mig har man sagt, att detta är den bästa af alla de böcker som äro författade i denna smak, och således bör den benådas. Stiernstolpe DQ 1: 78 (1818). Hon hade .. trott, att hennes fader .. skulle benåda borgen .. men nu hade redan det första tornet fallit. Cederschiöld Riehl 2: 37 (1878).
b) i förb. benåda ngn till (förr ngn gg vid) lifvet o. d., af nåd låta ngn behålla lifvet, som han förverkat. Mördaren blef benådad till lifvet, men dömd till lifstidsfängelse. Ther (dvs. om) han kan till lijffuet benådd bliffua. Adelspriv. 10 Jan. 1612, s. B 1 b. (Knipperdolling m. fl.) Wordo .. genom Förböner widh Lijfwet benådde, och Rijket förwijste. Girs G. I 54 (c. 1630). Är thet och så, at han (dvs. den brottslige prästen) benådas, så wäl til Lijf, som heder, så mister han doch Embetet. Kyrkol. 19: 21 (1686).
c) (numera mindre br.) i förb. benåda ngn med l. till (ett straff), af nåd mildra straffet (i sht dödsstraffet) för ngn till (ett lindrigare straff). Then som till böter benådd blifwer. Lagförsl. 446 (c. 1606). Denne Herren .. stod redan på knä under Bödelens hand, då han blef benådad med evigt fängelse. Nordberg 1: 57 (1740). Jag vardt benådad till lifstidsfängelse. Fredin Dan. 96 (1888). (†) Inkom Fiscalen Bergius och frågade om Cygnæus motte benådas med sverdet (dvs. blifva halshuggen med svärd o. slippa stegel). RP 3: 292 (1633) [jfr ä. t. einem übelthäter mit dem schwert begnädigen]. De blefvo dömde att böta 100 daler hvardera; men Konungen benådade dem med fyra oxar och fyra daler i penningar för hvar och en som deltagit i brottet. Hallenberg Hist. 2: 713 (1790).
d) (†) (befria från ådömdt straff o.) af nåd tillåta (ngn att göra ngt som förut varit honom förmenadt l. att undergå ett lindrigare straff än det förut ådömda), i pass.: få (nådig) tillåtelse. Bleff Messeni[i] sohn benådatt att komma uthur sitt fängzle och stellas på frie fötter igien. RP 8: 62 (1640). Effter the (till straff för antändning af skog till krigstjänst utskrifna) så hårt anhöllo att slippa knechte, äre the benådde att reesa till Nye Sverige. Därs. 165.
e) i förb. benåda från (jfr 1 a δ), ngn gg för, af nåd befria från l. förskona för. Och säger Lendzman sigh gierna see att dhe för böter i denne swåre tijden kunna blifwa benådde. Rääf Ydre 3: 269 (i handl. fr. 1708). Konungen benådar ifrån domstols dom. Svedelius Statsr. ansv. 148 (1856). I Danmark får (konungen) .. ej utan folketingets samtycke benåda ministrar från af riksrätt ådömdt straff. C. G. Hammarskjöld i NF 2: 244 (1877).
f) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt ä. t. einem des leibes begnaden] (†) i förb. benåda ngn ngt (i sht lifvet), af nåd låta ngn få behålla l. låta ngn slippa att mista ngt som han förverkat. Wij haffue giort emote honum thet beste wij haffue kwnned. benadendis honum hans liff och godz. G. I:s reg. 6: 275 (1529). Om honom warder liffuet benådat. L. Petri Kyrkoord. 70 b (1571). Oluff .. är benådat liffvet. RP 6: 75 (1636). Konungen hade .. benådat honom Revisions-penningarne. Hallenberg Hist. 5: 154 (1796).
g) (†) af nåd efterskänka straffet för l. af nåd förlåta (en förbrytelse). Medh mindre Hans Nådz maiestet .. them (dvs. de upproriska dalkarlarna) alt sådant benåda wille wore the wärde, att ... Svart G. I 117 (1561). Jag vågar .. bönfalla hos Er, Sire, att .. skänka grefve Cronstedt lifvet och benåda hans förbrytelse. Crusenstolpe Mor. 4: 54 (1841).
Spoiler title
Spoiler content