SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
BINNIKEMASK bin3ike~mas2k, äfv. 400~1, l. BENIKEMASK be3nike~mas2k, äfv. 400~1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(binnike- H. D. Spöring i VetAH 1747, s. 103, osv. binneke- Linné Syst. nat. 63 (1740), N. Rosén i VetAH 1747, s. 114, Cavallin (1875) m. fl. binike- Kalm Resa 3: 264 (1761), Uhrström Hemläk. 379 (1880, 1885) m. fl. benike- O. T. Sandahl i 2 Sv. läk.-sällsk. n. handl. IV. 1: 89 (1870), NF 2: 544 (1877; jämte binnike-), Lyttkens o. Wulff Utt. (1889). benneke- Cavallin (1875; under binnikemask). binnik- Holmberg (1795; under ténia))
Etymologi
[namnet beror på maskens likhet med ett smalt band (se BINNIKA); jfr d. bændelorm o. t. bandwurm]
benämning på i människans (o. vissa djurs) inälfvor stundom förekommande bandmask, vanl. Bothriocephalus latus Rudolphi l. Tænia saginata Goeze, äfv. Tænia solium Lin.; äfv.: förhållande(t) att hafva binnikemask; jfr BINNIKE-BANDS-MATK. Han lider af binnikemask. Linné Syst. nat. 63 (1740). At binneke masken växer som en polyp, det har jag utforskat. Dens. Diet. 2: 90 (c. 1750). Han plågas svårl. af binnike-masken. Porthan Bref t. Calonius 352 (1797). Binnike-masken är .. en tämligen vanlig gäst i hvarje Norrbottnings mage, der han, i anseende till den ymnigt förtärda mjölken och fisken, befinner sig rätt väl. Zetterstedt Resa 1: 82 (1822). Rossander Disqué 249 (1897).
Ssg: BINNIKEMASK-KUR3000~2. (mindre br.). B. M. Hall i VetAH 1810, s. 207.
Spoiler title
Spoiler content