SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BENING be3niŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. bening (se Rietz under benling); afl. af BEN, sbst.1 II]
(föga br.) = BENLING 1. S. Sahlin i Bibl. f. jäg. 3: 46, 47 (1895).
Spoiler title