SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
BERÄTTELSE berät4else, i Sveal. äfv. 0302 (berä´ttelse Weste; ber`ättälse Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste, Almqvist); best. -en; pl. -er. (-ilse RA 3: 176 (1593), Oxenst. brefv. 5: 13 (1612)) vbalsbst. till BERÄTTA I.
1) [jfr motsv. anv. af ä. holl. o. ä. t. bericht] (†) till BERÄTTA I 1. — konkretare: underrättelse, upplysning; undervisning; stundom närmande sig bet.: reda (på) l. kännedom (om ngt). Wij (såge) .. gerne, att landzfougterne ther j .. Finlandt motte sielffwe komme, och göre theres Reckenskap .., på thet man thesz bättre berettelse på alle deler haffwe kunne. G. I:s reg. 18: 554 (1547). När han (dvs. Vladimir d. store) aff sina vthskickade om theras (dvs. de kringliggande landens) religion wis (dvs. viss) berettelse fick. Petreius Beskr. 2: 15 (1614); jfr 2. Förste vnderwijsning, lärdom, eller berättelse vthi en religion. Lex. Linc. (1640, under initiamenta).
2) [jfr motsv. anv. af holl. o. t. bericht] till BERÄTTA I 2. — särsk. konkretare om officiellt l. å ämbetes l. tjänsts vägnar l. eljest på grund af skyldighet o. d. lämnadt meddelande l. tillkännagifvande.
a) (†) till BERÄTTA I 2 a: meddelande, tillkännagifvande; underrättelse, besked; rapport. Hertigh Johan war kommen igen ifrån Engeland, medh berättelse, at then Gifftermåls Handel stode allena på Hertigh Erichz Personliga närwarelse. Girs G. I 235 (c. 1630). I thet samme kom berettelse, att Prästerskapet wore reda kompne för dörren. RARP 4: 316 (1650). När Konungen fick berättelse om altsammans, såg man Hans Maj:t i ett missnögdare lynne än någonsin tilförne. Nordberg 1: 909 (1740). Strinnholm Hist. 1: 265 (1834).
b) till BERÄTTA I 2 b: redogörelse (för ngt); i sht konkret: skriftlig l. tryckt redogörelse (för ämbetsförvaltning o. dyl. l. för utförandet af gifvet uppdrag l. för förhållanden af visst slag som man har sig ålagdt l. fått i uppdrag att undersöka osv.). Afgifva, inkomma med berättelse (om ngt). G. I:s reg. 18: 297 (1547). Eliest öffversänder iagh nu i största underdånighet en kort berettelse om mitt Rectorat. Rudbeck Bref 1: 7 (1662; i bref till universitetskanslern). I Hofrätt .. skal någor af Rättens Ledamöter, i lagvadda eller ther instemda saker, skriftelig berättelse om theras sammanhang upsätta, innan the til dom företagas. RB 22: 1 (Lag 1734). De ifrån Kongl. Commerce-Collegium och Manufactur-Contoiret ingifne Berättelser. Oelreich 737 (1755). Verkens till K. M:t ställda berättelser öfver deras förvaltning. Forssell i 3 SAH 3: 464 (1888). Styrelsen (för ett aktiebolag) är ansvarig för sina handlingar inför årsbolagsstämman, vid hvilken styrelsens och revisorernas ”berättelser” föredragas. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 238 (1891). Officiella statistiska berättelser. G. Sundbärg Därs. 2: 78 (1894). Riksdagens revisorers berättelse om den år 1901 af dem verkstälda granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900. (1902; titel). Mose sände mig åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag afgaf sedan berättelse därom inför honom efter mitt bästa förstånd. Jos. 14: 7 (öfv. 1904). jfr CENSORS-, FEMÅRS-, INSPEKTIONS-, INSPEKTÖRS-, LÄROVERKS-, MARKNADS-, MÅNADS-, PROGRAM-, RESE-, REVISIONS-, SÄNDEBUDS-, VECKO-, ÅRS-, ÄMBETS-BERÄTTELSE m. fl. — (†) i uttr. göra berättelse om (jfr 3 b β slutet), äfv. (ngt), redogöra för l. aflägga rapport om (ngt), inberätta l. rapportera (ngt till ngn). G. I:s reg. 16: 181 (1544). När Hertigen hadhe giordt sin Relation och berättelse, på alla saaker honom hadhe waret i befalningh giffne. Tegel G. I 2: 374 (1622). (Jag) wardt .. til Stockholm kallad, at giöra om wår förrättning en trogen berättelse. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 353. Hallenberg Hist. 2: 432 (1790).
3) till BERÄTTA I 3.
a) (numera mindre br.) abstr.: handling(en) att berätta, berättande. Ågren Gell. 5 (1757). Utom vigtigare taleämnen, kommer man också på berättelsen af historier och anecdoter. Törneros Bref 1: 358 (1833). — (numera knappast br.) med objektiv gen. Genom edra Äfventyrs berättelse. Ehrenadler Tel. 128 (1723). Atterbom 1: 80 (1824, 1854). (†) Någre flere omstendigheter som ähre berättelse värdhe, veet han icke berätta. A. Oxenstierna Skr. 2: 266 (1616; möjl. ssg); jfr BERÄTTELSE-VÄRD.
b) konkretare. Hennes berättelse blef ofta afbruten af snyftningar. Här gör vår unge vän ett uppehåll i sin berättelse. G. Cederschiöld hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 50 (1901). — särsk. om innehållet af hvad som (muntligen l. skriftligt) berättas l. blifvit berättadt.
α) till BERÄTTA I 3 a; i pl. stundom: historier, prat. En rolig, långtrådig, rörande, uppskakande berättelse. Lätt så hans hustrv porten op ock slepte grijserne in och kastade gräss för them på gården, efter H(ustru) Angnis Matz målares berättelse och witnesbörd. Bidr. t. Söderm. ä. kulturhist. 12: 76 (1597); jfr 2. Man (har) orsak at twifla om thenna Spådoms (om Henrik II:s af Frankrike död) Sanning, i thy berättelserne löpa så åtskilligt. Block Progn. 18 (1708). Fruntimren prata väl om ännu flere giftermål ..; men för sanningen af dessa berättelser vill jag ej gå i borgen. Porthan Bref t. Calonius 594 (1799). Berättelser ur Svenska Historien .. af And. Fryxell. (1823—53; boktitel); jfr 4. Han hade märkt att man i orten började bry honom för en närmare förbindelse i öfverstlöjtnantens hus. Ehuru detta var grundlöst, ville han dock icke gifva anledning till berättelser, som kunde blifva skadliga för de båda fröknarne. Carlén Repr. 2: 44 (1839, 1861). Fältskärns berättelser af Z. Topelius. Första Cykeln. (1854; boktitel). Det var .. icke utan exempel att efter 1736 äktenskapsförord gjordes mundtligen i vittnens närvaro, och att sedermera .. vittnena edligen afhördes och deras berättelser infördes i domboken. Olivecrona Mak. gift. 241 (1859); jfr 2. Berättelsen är från nutidens Orient. Heidenstam End. 4 (1889). Hur rörande .. är .. icke denna berättelse om Tomas inför den uppståndne Frälsaren. Rudin Ord t. ungd. 3: 78 (1903). jfr VITTNES-BERÄTTELSE. — särsk.
α') (numera knappast br.) i sg. koll. (jfr γ'). Höga Stenar (äro uppresta), i form af et Skepp, med en högre Sten vid hvardera ändan; hvarom i orten är åtskillig berättelse. Tuneld Geogr. 1: 471 (1757, 1773).
β') (mindre br.) i uttr. enligt, äfv. efter berättelse, efter hvad det berättas (l. berättades osv.) l. säges (l. sades osv.); enligt utsago l. förljudande. Efter berättelse skal det .. vara et godt medel (mot bläckfläckar) at ... Fischerström 2: 239 (1780). Jag visste att några beryktade lifstidsfångar brutit sig ut och, efter berättelse skulle tagit sin tillflykt till dessa skogar. Carlén Repr. 1: 117 (1839, 1861).
γ') (†) i uttr. vrång(a), vrångvis(a), orätt(a) o. d. berättelse(r), falska l. oriktiga uppgifter (i sht i juridiskt mål o. d.) (jfr 2). Genom orätt berättelse. RA 2: 251 (1568); jfr α'. Kan och så hända, att Konungen sielf igenom wrång och orättwijs berättelse låter någrom afhända anten jordagodz eller annat, uthan föregångande laga ransakningh och doom. Lagförsl. 2: 295 (c. 1606); jfr α'. Så beklage sig någre af Adell, att vtj warande Krijgztijder äre dehres Godz och Ägendom .. igenom wrångwijse berettelser .. ifrån kompne. RARP 2: 200 (1635).
δ') i uttr. berättelse(n) impromptu, berättarlek(en). Stiernstolpe Sällskapslekar 79 (1817).
β) till BERÄTTA I 3 b: beskrifvande redogörelse (för) l. skildring l. framställning (af ngt). (Han) tog up Loka-källa i Vermelands Bergslag, om hvilken han 1727 gaf ut en Berättelse på trycket. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 201. Vi upptaga .. berättelsens tråd från den tid, som närmast föregick riksdagen 1682. Carlson Hist. 4: 105 (1875). jfr SJUKDOMS-BERÄTTELSE. — i numera obrukliga anv. Grundelig Berättelse vthaff Gudz Ord och heliga Scrifft Om alla wåra Christeliga Religions Artiklar. Scriffuin aff Doctore Lvca Osiandro. P. J. Gothus (1603; boktitel). Jag (vill) gifva en kortt berettelse om then lilla verldene, jag menar menniskjona. Rydelius Förn. Föret. § 19 (1718, 1737). särsk. i uttr. göra (sin) berättelse om (jfr 2 b slutet) l. af (ngt), redogöra för l. skildra. Schroderus Uss. I 1 b (1626). Vti Första Delen af mitt ringa Förnufts-verk, hafver jag .. giort min berettelse om alla the förnämsta vetenskaperna. Rydelius Förn. 75 (1720, 1737). För vid pass 20 år sedan var deras (dvs. invånarnas på Sardinien) lefnad så bondaktig, at jag i början knapt ville tro de löjeliga berättelser, man gjorde mig deraf. Björnståhl Resa 2: 4 (1773).
4) [eg. en specialisering af 3] litteraturalster som framställer l. skildrar en (verklig l. fingerad) tilldragelse l. en sammanhängande följd af (verkliga l. fingerade) tilldragelser; särsk. skönlitterärt arbete af episk karaktär, i sht: episk prosadikt af (vanl.) mindre sammansatt byggnad o. mindre omfång än romanen; novell. En underhållande, fantastisk berättelse. Berättelser ur den kristna missionshistorien. En berättelse måste sysselsätta sig med sammansatta händelser; och den måste dock alltid äga Enhet, så vida den skall kunna anses för blott en berättelse. Höijer S. skr. 1: 185 (1797). De arter deraf (dvs. af poesien), i hvilka framställningen af menniskors karakterer utgör en väsendtlig uppgift, .. äro dramat och berättelsen. Bagge Wendt 205 (1835). Hertiginnan af Finland, romantiserad berättelse .. af Z. Topelius. (1850; boktitel). Den Allegoriska berättelsen. Brodén Diktart. 36 (1864, 1869). Berättelsen i visform, den balladartade visan, balladen och romansen. Ålund Lemcke Est. 436 (1868). Svenska öden och äfventyr. Berättelser från alla tidehvarf. Strindberg (1883; boktitel). Skarpskyttens ungdomsminnen. Historisk berättelse af C. Georg Starbäck. (1891; boktitel). Den gamla prästgården. Berättelse för flickor af Ebba Nordenadler. (1901; boktitel). Mindre berättelser på vers eller prosa: Äfventyret, Fabeln, Sagan .. samt Legenden. Wrangel Diktk. 35 (1903). jfr: Jemnte romanen .. har under den sednaste tiden den kortare berättelsen i prosaisk form, som framhåller situationer och tilldragelser ur det individuella lifvet, och i synnerhet Novellen, gjort stor lycka. Bagge Wendt 269 (1835). jfr ALLMOGE-, HVARDAGS-, JUL-, MEDELTIDS-, NUTIDS-, ORIGINAL-, PROSA-, SAGO-, TENDENS-BERÄTTELSE m. fl. — särsk. est. i uttr. (den) poetisk(a) berättelse(n), novell(en) i versform. Byron .. var en mästare .. i den poetiska berättelsen, som medgifver ett starkt lyriskt drag och lemnar skaldens egendomlighet tillfälle att yttra sig. NF 2: 1410 (1878). ”Den poetiska berättelsen”, som mest i omfånget skiljer sig från Romantiskt och Idylliskt epos; den är ”en novell på vers”. Wrangel Diktk. 34 (1903).
Ssgr: A: (4) BERÄTTELSE-ART0300~2. Ålund Lemcke Est. 457 (1868). Den berättelseart, som håller sig till det hvardagliga lifvets händelser. Nyblom i 3 SAH 8: 325 (1893).
(4) -BOK~2. Topelius Evang. f. barnen 290 (1893).
(3, 4) -FORM~2.
1) form för en berättande framställning. (Dalins historia äger) en städad berättelseform. Nordin i SAH 2: 189 (1798, 1802). Böttiger 4: 239 (1859, 1869).
2) om den framställningsart som benämnes berättelse. Historiska händelser göra mesta intryck på de ungas sinnen när de framställas i berättelseform. Kindblad (1867).
(3) -TON~2. Epiken skall hafva en likformig berättelseton. Ålund Lemcke Est. 451 (1868).
(2 b) -UTGIFVANDE~0200, p. adj. Berättelseutgifvande byråer, verk och myndigheter. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 77 (1894).
(3) -VIS~2, adv. (berättelses- Ad. prot.) (mindre br.) gm berättelse(r); ryktesvis. Som jag berättelsesvis fått höra. Ad. prot. 1800, s. 71. (År) 1826 lärde jag berättelsevis känna de natursköna trakterna vid Vettern, vid Grenna och Jönköping. Svedelius Förfl. lif 44 (1887).
-VÄRD~2, adj. (mindre br.) värd att berättas l. omtalas. Något berättelsevärdt äfventyr. Gosselman Sjöm. 1: 2 (1839). jfr språkprofvet från A. Oxenstierna under BERÄTTELSE 3 a.
(2 b) -ÅR~2. år hvilket en berättelse omfattar. AB 1890, nr 1, s. 3.
(4) -ÄMNE~20. (mindre br.) ämne för en berättelse. Atterbom Minnen 322 (1818).
B (†): BERÄTTELSES-VIS, se A.
Spoiler title