SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
BERGART bær3j~a2rt (se för öfr. ART), r. l. f., äfv. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(berg- Bergv. 1: 265 (1671) osv. bergs- HSH 31: 313 (1670), 2 RARP 2: 367 (1723) m. fl.)
Etymologi
[liksom d. bjærgart af t. bergart]
miner. o. geol.
1) af ett l. (vanl.) flera mineral bestående ämne som förekommer i naturen i större massor. Kristalliniska, mekaniska, lagrade, skiktade, sedimentära, massformiga, eruptiva, plutoniska, vulkaniska, basiska, intermediära, neutrala, sura bergarter. Een Rijk blymalm mycket beqwämligh at utharbeta, effter sielfwa Bergzarten icke är hårdh. S. Rheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 48. Friheter ock förmåner, hvilka alle de .. hafva at niuta, som .. nyttige Bergzarter upfinna. 2 RARP 2: 367 (1723); jfr a. På Åland, der bärgarten är mycket skiör. Dalin Hist. 1: 8 (1747). De mineralbeståndsdelar, som karakterisera ett bergartsspecies, kallas dess väsentliga beståndsdelar .. Tillfälliga beståndsdelar i en bergart äro åter sådana, som, utan att tillhöra dess väsentliga sammansättning, dock stundom deri förefinnas så allmänt och regelmessigt, att egna varieteter af bergarten derigenom uppstå. A. Sjögren Min. 201 (1874). En bergart .. utgöres vanligen af ett aggregat eller en blandning af flere mineralier, hvilka inom vissa gränser kunna vexla ganska betydligt, hvad mängden beträffar, hvarigenom bergartens kemiska sammansättning blifver ganska olika. Holmström Geol. 39 (1877). (Is) kan .. räknas bland de s. k. bergarterna i vidsträckt bemärkelse. NF 7: 809 (1883). Nathorst Jord. hist. 516, 526 (1891). jfr BROTTSTYCKE-, DJUP-, GÅNG-, YT-, ÖFVERGÅNGS-BERGART m. fl. — särsk.
a) (†) malm, malmart. Alltså ähr högnödigdt att .. någre förståndige mallmleetare föllia (landtmätaren), och giöra sigh kunnige om ortten, och hwarest Bärgzarter woro att finna. HSH 31: 313 (1670). Förste roten och ursprunget til odugeligit Jern härflyter af skadelig Bergart, rödbräkt eller kallbräkt Malm. Bergv. 1: 265 (1671). Därs. 333 (1683).
b) om bergart som begränsar l. innesluter malm; motsatt MALM. Rena ock utan Bergart beblandade Silfver-stuffer. L. Benzelstierna i VetAH 2: 241 (1741). Berzelius Kemi 2: 45 (1812, 1822). Gränsskölarne mellan malm och bergart äro i allmänhet mycket lossniga. Wetterdal Grufbr. 205 (1878).
c) bergart (med fast sammanhang) från ngn äldre period i motsats till kvartärperiodens bergarter med lösare sammanhang (s. k. jordarter). NF 7: 1314 (1884). jfr ex. från SFS under BERGARTS-KARTA.
2) (†) mineral. Swafwelkiesz och andra flera bergarter. Hiärne Förb. 36 (1706). Bromell Bergart. 64 (1730; se under BERG-BLÅTT).
Ssgr (till 1): A: BERGART-BILDANDE30~200, p. adj. Fastän det antal mineral, som finnes i olika bergarter, är mycket stort, så är det likvisst blott ett fåtal, som kan sägas vara i egentlig mening bergartbildande. Nathorst Jord. hist. 517 (1891).
-LÄRA, se B.
B: BERGARTS-FÄLT30~2. (sammanhängande) område för bergarts förekomst på viss ort. Det antal observationer å fast häll, som varit önskvärdt för en rätt gränsbestämning mellan skilda bergartsfält. Törnquist Bergbygn. inom Siljansomr. 5 (1883).
-GÅNG~2. A. G. Högbom i Sv:s rike I. 1: 110 (1899). Många .. sprickor (i den fasta jordskorpan) fyllas af från jordens inre uppstigande glödflytande bergartsmassor, och därigenom uppkomma bergartsgångar. 2 Uppf. b. 5: 66 (1902).
-KARTA~20. NF 5: 1065 (1882). Från trycket har under året utgifvits .. bladet ”Örkelljunga”, kombinerad jordarts- och bergartskarta. SFS 1899, Bih. nr 5, s. 27.
-KOMPLEX~02. Järnmalmerna i .. (de mellansvenska provinserna förekomma) nästan uteslutande .. inom de bergartskomplexer, som betecknas såsom hälleflintformationer. A. G. Högbom i Sv:s rike I. 1: 116 (1899).
-LAGER~20, n. Dessa ursprungligen horisontelt .. afsatta bergartslager stå icke sällan uppresta i lutande ställning. E. Erdmann i NF 1: 538 (1875).
-LÄRA~20. (bergart- NF 2: 306 (1877)) Petrografi .. bergartslära (litologi) .. är i sin nuvarande utbildning en geologisk vetenskap .. och handlar icke om endast handstuffer. E. Erdmann i NF 12: 1187 (1888). Bergartsläran är ej annat än tillämpad mineralogi, och den grundar sig liksom denna på kemi och fysik. Nathorst Jord. hist. 516 (1891).
-MASSA~20. E. Erdmann i NF 3: 1474 (1880). 2 Uppf. b. 5: 66 (1902; se under -GÅNG).
-MJÖL~2. i (i sht istidens) bottenmoräner förekommande pulverformigt slam alstradt gm jöklars o. jökelstenars gnidning mot berggrunden. Holmström Geol. 117 (1877). Nathorst Jord. hist. 1010 (1894). A. G. Högbom i Sv:s rike I. 1: 64 (1899).
-SPECIES~200. A. Sjögren Min. 201 (1874; se ofvan under 1).
Spoiler title
Spoiler content