SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESÅTA, v. -ade. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[af mnt. besaten, bringa till ro, taga i beslag, arrestera m. m., af be- (se BE-) o. sate, pantsättning, pant, hypotek m. m., l. saten, bringa till ro, sätta i pant, fängsla m. m., stambesläktadt med SÄTTA o. SITTA; jfr mnl. besaten, holl. bezaten, mht. besazen, fasttaga, bringa i sitt våld; jfr ytterligare SÅTE, UNDERSÅTE. Bet. ”taga i beslag”, ”arrestera” i mnt. o. mnl. beror möjl. på inflytande från fr. arrêter]
(†) lägga beslag på (gods, vara); arrestera l. bysätta (ngn) för skuld o. d.; jfr BESÄTTA II 1. At Wij her j Rikit skulle haffua beszåtedt och arresterett edra (dvs. lybeckarnas) foruantter och köpmenn till liiff och godz (dvs. tagit deras personer i fängsligt förvar o. lagt beslag på deras gods). G. I:s reg. 8: 280 (1533). Menn thet wij skulle haffua beszåtthet någhen på Liffuett (dvs. tagit ngns person i fängsligt förvar), thett är icke skett. Därs. 281. Ath aristera och beszåte the Rostockers skiip och godz. Därs. 12: 13 (1538). I en rätt och laglig besåttning, them och teris godtz anholde. Därs. 16: 644 (1544).
Spoiler title
Spoiler content