SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKANSNING, r. l. f.; best. -en.
(†) vbalsbst. till BESKANSA; äfv. konkret: förskansning, skans. Tegel G. I 2: 219 (1622). Ingen .. wardt kalladt til hielp ifrå beskantzningen. Schroderus Liv. 614 (1626). Han .. begaf sig i en tjock skog, der han lät fälla brotar til beskantsning. Celsius G. I 435 (1753, 1792). Almqvist (1842; angifvet ss. föga br.).
Ssg: BESKANSNINGS-KONST. Beskansnings- och befästnings-konsten hos våre Förfäder. Arbin Præs. i VetA 1773, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content