SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKED beʃe4d, hvard. äfv. beʃe4 (beske´d Weste), n. (G. I:s reg. 1: 203 (1524) osv.), stundom (i sht i ä. tid, numera i sht i Götal.) r. l. m. (G. I:s reg. 4: 57 (1527; se under 12 a; möjl. n. pl.), Därs. 9: 251 (1534; se under 11), RP 4: 152 (1634; se under 11), Swedberg Sabb.-ro 1: 80 (1705, 1710; se under 14 a slutet), VL 1894, nr 167, s. 2 (: dessa saker får man .. god besked om) m. fl.); best. -et; pl. (numera nästan bl. i bet. 12 c, 13) =. Anm. Ordets genus är oklart i vissa språkprof från ä. tid, i det att man ej med bestämdhet kan afgöra, om det där är m. sg. l. n. pl. Jfr AFSKED.
Ordformer
(beske(e)d(h) O. Petri P. Eliæ f 1 a (1527) osv. beskeedt(h) G. I:s reg. 1: 203 (1524), O. Petri Men. fall H 1 a (1526), G. I:s reg. 19: 4 (1548) m. fl. beskeet G. I:s reg. 17: 315 (1545). beskedt G. I:s reg. 1: 118 (1523), RA 1: 477 (1546) m. fl.; jfr beschiedt nedan. beskedd Växiö domk. akt. 1697, nr 191. beskett Visb. 1: 229 (c. 1620). beskied(h) Carl IX Rimkr. 23 (c. 1600; rimmande på wred), Höpken 1: 426 (1772) m. fl.; beschiedt Brahe Kr. x (c. 1585); jfr beskiede nedan. — beskeyd(h) G. I:s reg. 8: 63, 110 (1532); bescheydh RA 1: 275 (1540); beskeid G. I:s reg. 10: 140 (1535); bescheid RA 1: 275 (1540). beske(e) Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 11 (1591), Brenner Dikt. 1: 222 (1713) m. fl. — beskede O. Petri P. Eliæ e 1 b (1527; se under 2); beskiede G. I:s reg. 8: 201 (1533: inthet beskiede fått))
Etymologi
[fsv. beskedh, n., liksom d. besked, r., efter mnt. beschet, bescheit, m. o. n.; jfr mnl. besceit, besceet, besciet, n., holl. bescheid, n., mht. bescheit, m. o. n., äfv. bescheide, f., t. bescheid, m.; med afs. på betydelseutvecklingen jfr SKÄL samt fr. raison, lat. ratio. Ordet, som är sällsynt i mht., men vanligt i mnt. o. mnl., har bildats af motsv. verb, mnt. bescheden, bescheiden, mnl. besceiden (se BESKEDA). Skrifningen -ski- (-schi-) har säkerligen endast betecknat ʃ-ljud, i ä. tid möjl. s- + ɟ-ljud l. dyl.; något i-ljud torde bokstafven i här aldrig afse. Betr. formen -de jfr afsked(e), arbet(e), befäl(e) o. d. Jfr AFSKED]
Anm. Ehuru ordet finnes i fsv. (dock först från slutet af 1400-talet) o. i reformatorernas skrifter, saknas det dock i Bib. 1541, liksom t. bescheid ej anträffas i Luthers bibelöfversättning. Det tillhör numera företrädesvis den lediga, mera hvardagliga stilen.
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
A)
1) (åt ngn) afdelad l. bestämd del.
B) urskillning, förstånd o. sannol. ur dessa bet. utvecklade anv.
2) urskillning, förstånd.
3) sans, måtta.
4) städadt sätt, höfviskhet.
5) (godt) skäl, orsak.
6) förhållande; i uttr. det har sitt besked, därmed är annat besked o. d.
7) reda, kraft.
C) bestämmelse, svar, upplysning o. ur dessa bet. utvecklade anv.
8) bestämmelse, villkor.
9) (rättsligt) afgörande, dom.
10) föreskrift, order, förständigande.
11) (afgörande) svar l. förklaring.
12) upplysning, (upplysande) svar.
13) skriftligt intyg, betyg, orlofssedel.
14) i uttr. veta besked, hafva reda (på).
15) i fråga om dryckeslag o. d. i uttr. göra ngn besked (i glaset m. m.).
16) i uttr. göra besked för sig o. d., göra skäl för sig.
Anm. Uttr. med besked förekommer under 2, 3, 4, 7 a, b, 8.
A)
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. ä. t.] (†) (åt ngn) afskild l. beskärd l. bestämd del; ration; hvad som är (ngn) beskärdt, öde; jfr BESKEDA 2. Ährligen fick han (dvs. Pyramus) sitt besked. Asteropherus 14 (1609; yttradt af Venus, sedan Pyramus träffats af Kupidos pil). Tu (Gud) väl vet, / all min beskett, / hoss tig är alt beret. Visb. 1: 229 (c. 1620). Krijgsfolcket skulle twenne reesor om dagen få theras (dvs. sin) beskedde maat medh en wiss wicht .. dagh från dagh lät han theras beskedh småningom tilöka. Schroderus J. M. kr. 380 (1620). jfr: (Vi hafva) thenn meenige mann i thenn landzänden till gode och beskeedt förskickedt eder(,) them tilhielp (sannol. felskrifning för: til hielp) och vndsettning(,) någre rooter aff wåre Swenske Knechter. G. I:s reg. 16: 649 (1544; jämfördt med originalet).
B)
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., ä. holl. o. ä. t. samt fsv. skiäl, fr. raison, lat. ratio] (†) urskillning, förstånd, klokhet; jfr BESKEDLIG 2. Säya en ting vtan beskede. O. Petri P. Eliæ e 1 b (1527). Wore Suenske Crönekescriffuare, the ther med någhen skäl och beskeedh scriffuit haffua. Dens. Kr. 16 (c. 1540). Än thå at .. man pläghar seya, Forrädhare skal man med forräderij winna, Så moste thet doch med beskeedh förstondet warda. Därs. 75. Emoot .. Ketterij och förgifftigh lärdom, skal en rettsinnigh Predicare tijdt och offta, doch medh förnufft och beskedh tala. L. Petri Kyrkoord. 5 a (1571). Jagh (J. Rudbeckius) är för vijs att låta tryckja något uthan beskedh och godt judicio. RP 6: 303 (1636). Andra uttyda dessa 3. Hufwuden annorledes, som mindre beskied är med. Rudbeck Atl. 3: 229 (1698); jfr 5. (Judarna i Egypten äro) i gemen ett slätt och förakteligit folk, som intet besked eller förstånd är uti. Eneman Resa 1: 241 (1712). När wåre gamle ord så småningen, med gott besked, och försichteliga återtoges, kunde wi effter hand blifwa qwitte the alt förmonga fremmande ord och ordalag. Swedberg Schibb. 411 (1716).
3) [sannol. utveckladt ur 2; jfr liknande utveckling af FÖRSTÅND] (†) sans, måtta; jfr BESKEDLIG 3. Måtteliga, medh besked. Lex. Linc. (1640; under moderate). Hemmen edra salta Tårar, / Sörg' ok Klagen med Besked. Lucidor Hel. Q 1 b (c. 1670). Moderate .. Med besked. Ekblad Lib. mem. (1764).
4) [sannol. utveckladt ur 2] (†) anständigt l. städadt sätt, höfviskhet; jfr BESKEDLIG 4. När theras (dvs. öfverhetens) Undersåtare med beskedh och tillbörlig underdånigheet .. begiära något oskick .. måtte blifwa afskaffat. Rudbeckius Kon. reg. 35 (1614). En man af besked eller beskedlighet, un homme de conduite. Pfeiff De habitu 264 (1713). (Ädelmodigheten) Sträfvar efter hederlige tjenster, dock med besked. Lallerstedt Dygdel. 22 (1739, 1746). — jfr OBESKED.
5) [sannol. utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i ä. d. o. holl. samt fsv. skiäl, fr. raison, lat. ratio] (†) (godt) skäl, (god) grund, orsak. Larss .. frågade med hwad beskeed the wille honom förholla opta för(bemäl)te gårdz tompt. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 18 (1592). (Dansken) vill oss (dvs. holländarna) aldeles derifrån (dvs. från Spetsbergen) driffva uthaff orsaak och beskeed, att dominium Maris septentrionalis hörer Konungen aff Danmark till. RP 8: 149 (1640). Samma besked, som Kronan hafver nu att continuera (förbundet med Frankrike) på 3 åhr, kan vara tå. Därs. 329. At Kroppen mer än Skuggan är, thet sägs med gott besked. S. Columbus Vitt. 124 (1669). Utan både grund och besked. Eneman Resa 1: 66 (1711). Skiäl och besked är thet gamlasta; och wahrar så lenge någor menniskia är til. Swedberg Schibb. 58 (1716). jfr: Andhrs Simonsson .. sade sigh aldrig i then acht och meening (dvs. för att stjäla) tijdt gångit haffua, vthan på thet beskeed att han skulle besee lägenheetten. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 2 (1590).
6) [sannol. utveckladt ur 5; jfr ä. d. det haffuer sin l. en anden besked, holl. zijn bescheid hebben, t. seinen bescheid haben samt fsv. om andelik thing äre annor skäl, lat. alia ratio est earum rerum] (†) (på vissa skäl beroende) förhållande; i uttr. det har sitt besked, eg.: det har sin (särskilda) grund; det är en sak för sig, det är en annan sak, därmed är annat besked, det förhåller sig på annat sätt, är en annan sak, därmed är l. har det samma besked, därmed förhåller det sig på samma sätt, o. d. Hwar (dvs. om) thet så i sanning wåre, Dhå hade thet sin bescheed. G. I:s reg. 15: 514 (1543); jfr 5. Män medh eenckior och faderlöse barn är annen beskedh. A. Oxenstierna Skr. 2: 158 (1614). Belangande den ammunition, som i landedh göres, hafuer så sin beskeedh som andre vahrur. Därs. 686 (1624). Thet haffuer sigh icke samma beskedh medh honom som medh tigh. Lex. Linc. (1640; under ac). Samma besked (som med dans) är med Comœdier. Swedberg Ungd. 26 (1709). Eneman Resa 2: 201 (1712).
7) [sannol. utveckladt ur 2, möjl. under påverkan af BESKEDLIG 1] reda, ordning; kraft, energi, drift; eftertryck; jfr BESKEDLIG 12 o. AFSKED II 4 anm. α. Det är inte något l. det är så litet besked med honom, det är ingen l. inte mycken reda l. drift med honom. Den saken klarar han nog, om det är något besked med honom. Nu för tijden gåår hon och nästan som een fåhne, och är ingen besked medh antingen hennes taal eller gierningar. Växiö domk. akt. 1677, nr 355. Ty lärer han (dvs. en dålig informator) intet pilten med något besked. Swedberg Ungd. 430 (1709); jfr b. Det är intet besked med karlen, The man is good for nothing. Serenius (1741). Det är intet besked med hvad han gör. Dalin (1850). Skall det någonsin bli besked med Rysslands folkupplysning .., då måste drifvande åtgärder med snaraste vidtagas. Hjärne Östanifrån 122 (1905). — särsk.
a) i numera föga br. uttr. Jösze kommer ock här til medh / Pieskandes vthan alt beskedh. Fosz 24 (1621); jfr 2. En som mycket haffuer at säya, doch medh föga beskeedh. Lex. Linc. (1640; under dicaculus); jfr b o. 2. Slabbra .. tala utan besked .. sladdra. Spegel Gl. 439 (1712). — (hvard. i vissa delar af Sv.) Det är godt l. bra besked med honom.
b) i uttr. med besked, med kraft, med eftertryck, så det förslår, i hög grad, grundlig(t), duktig(t), ordentlig(t). Åt (drack, arbetade, sprang) gjorde han, och det med besked. Roligt hade vi, och det med besked. Ska man göra en sak, så ska man göra den med besked, så att man inte genast behöfver göra om den igen. Det regnade med besked. En Lykka med beske. Brenner Dikt. 1: 33 (1700, 1713). At the tenckia något ther vppå, huru thet (dvs. språket) ju förr ju hellre med besked och önskeligit efftertryck rettas motte. Swedberg Schibb. 1 (1716); jfr 2. När lyckan kommer, så kommer hon med beskjed, heter det. Amman 17 (1756). (Jag har) hundrade saker at uträtta, och uträttar ingen med beskied. Höpken 1: 426 (1772). Jag .. blef .. rigtigt med besked sjösjuk. Böttiger 6: 261 (1836). De fingo stryk med besked. Dalin (1850). Oförskämd med besked. Cavallin (1875). När en ungerska är ful, så är hon det med besked. PT 1897, nr 270 A, s. 3. Rullade gjorde han (dvs. ångslupen) också med besked, ehuru det var rakt ingen sjögång. SDS 1897, nr 292, s. 1. Du ljög och det med besked till på köpet. Cavallin Kipling Gadsby 48 (1897). — i numera mindre br. förb. (Kappan är nu) så sliten, at ingen med besked kan under henne dölja sin armod och nakenhet. Dalin Arg. 2: 314 (1734, 1754). Ingen bok har jag set, som med besked känner och beskrifver (turkiska) Landet och Folket. Björnståhl Resa 3: 283 (1778). Flere torde sakna kunskaper till ett sådant värf, .. andra sakna vilja och håg för att göra det med det besked, som erfordras. Tegnér 4: 119 (1837). — numera knappast br. Befallning (har) kommit ifrån Justitie Cancelleren att denna sak skall .. drifvas med alt lagligt besked. Choræus Bref 21 (1799).
C)
8) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. ä. t. samt fsv. skiäl] (†) bestämmelse, villkor; jfr BESKEDA 3. Alt thet wij begiere osz til godho, skal wara bidhit medh såådana beskeedt och wilkor, ath om thet kan wara honom (dvs. Gud) til loff och ära thå skal han osz thet giffwa och annars icke. O. Petri Men. fall H 1 a (1526). Panter (bör) wara satt medh förord och beskedh, på en bestemd dagh. Dens. Lagkomm. 27 (c. 1540). T. .. skall aname, bruke, och besittie En landboo gårdt, benempd Rijsta .. Doch medt sådane beskeedt och förordt, att han ... G. I:s reg. 16: 427 (1544). Thet kan effterlåtas, doch medh then beskedh, at hon ... Petreius Beskr. 6: 48 (1615). På thet besked wil iag tiggia lijf (dvs. taga pardon) af tig, at tu gifwer K(onung) Hal(fdan) och hans folk frid. Verelius Götr. 202 (1664).
9) [jfr motsv. anv. i d., nt., mnl. o. t. samt fsv. haffua war ärende ingen annan ända eller beskedh gripet] (numera föga br.) (rättsligt) afgörande; utslag, dom; jfr AFSKED II 2. The fattige .. schole .. medt thet snareste utan forhaling få theris besched. RA 1: 264 (1540). (Samuel) hafwer dömbt Israel .., thet är, han hafwer uptagit Klagomåhl och Swar gifwit ther uppå, Dom och Besked. Rudbeckius Kon. reg. 10 (1614). Theras .. Klaghemåhl och beswär at andragha, så och resolution och beskeedh .. at .. affbijda. Privil. ang. bergsbr. 1649, 1: 4. Om .. Domaren ej hör på dem (dvs. de klagande) och gifver dem besked. Stjernstolpe DQ 4: 151 (1819). De raska besked, som i alla mål utfärdades från kongl. maj:t. Hjärne K. XII 11 (1902). — jfr RÄTTS-BESKED.
10) [jfr motsv. anv. i fsv. o. t.] (numera föga br.) föreskrift, instruktion, order, befallning, förständigande; jfr BESKEDA 4 o. AFSKED II 1 b. RA 1: 269 (1540). Wij (hafva) nw afferdigat .. tesse wåre trogne tijänere .. med sådana bescheedt, ath the schole anamme så monge peninger vtaff wår fogte .. som the kunne affbettala knecterne medt. G. I:s reg. 13: 171 (1540). Att thu Steen bliffwer ther j Stocholm .. till tess thu wår wijdere schrifftlig beskeedt bekommendes worder. Därs. 16: 289 (1544). Gaf han (dvs. Ivar Månsson) sitt folck den beskiedh: / I låten åth Finland stånde. Carl IX Rimkr. 23 (c. 1600). Jagh (J. Banér) .. förventter ifrån min herre (dvs. A. Oxenstierna) herom medh förste beschedh. Oxenst. brefv. 6: 1 (1624). Konungen (hade) rest bort utan ringaste beskied och anstalt om regeringen i sin frånvaro. Dalin Hist. III. 2: 445 (1762). J. G. Oxenstierna 5: 163 (c. 1817). Jag tar ej besked af någon annan, än min husbonde. Dalin (1850). — särsk. [jfr d. indtil videre besked, t. bis auf weiteren bescheid samt fr. jusqu'à nouvel ordre] i uttr. till(s) vidare besked, till dess nya l. vidare order erhållits, under afvaktan på ytterligare l. närmare order l. föreskrift. The .. måtthe, och samme gierd till videre besked inne med sigh vederrede (dvs. redo) tilstädes behålle. RA 2: 263 (1568). Inn till vijdere beskeedh ifrånn H. K. M:t. Oxenst. brefv. 5: 69 (1614). Lagerström Bunyan 1: 137 (1727). Tills vidare besked. Dalin (1850).
11) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (afgörande) svar l. förklaring (hvarefter ngn har att rätta sig l. hvarmed ngn får låta sig nöja); jfr AFSKED II 1 a; stundom svårt att skilja från 12. Med det beskedet fick han låta sig nöja, fick han gå. (I) begere aff oss i same motte en schrifftelig beskeedt, huar till wij oss på beggie sijdher forlathe måge. G. I:s reg. 9: 251 (1534). Kong:e Ma:tz sendebudh, som nu till Rydzlandh varit hafve, äre medh sådenne beschedh tilbake kompne, att storfursten vill hålle fridh medh h. k. Ma:t. RA 2: 37 (1561). (Jeremias) förlegger (dvs. gendrifver) .. honom medh itt beskeedh. Jer. 28: Sum. (Bib. 1618). Der på gafs Landtmarskalken den beskedh, att ... RP 4: 152 (1634). (Han) bad .. Konungen .. säija hwad beskedh han skulle få på erendet (dvs. frieriet). Verelius Herv. 51 (1672). Han feck i alla ting ett rent och klart besked. Livin Kyrk. 74 (1781). Ragvald Jarl och Björn Stallare reste hem med detta besked. Ekelund 1 Fäd. hist. 1: 42 (1829, 1833). Man får aldrig riktigt besked af honom. Dalin (1850). Kronprinsen .. beslöt att hos de allierade begära snart och afgörande besked om deras vilja och förmåga att i Tyskland bereda en ersättning för Norge. Forssell i 3 SAH 3: 263 (1888). ”Ja, ja, det är god tid ännu”, blef det slutliga beskedet. De Geer Minnen 1: 166 (1892). Att ge ordentligt besked en gång för alla. Hjärne Unionsfar. 48 (1905). jfr: Och nu I mågen er trohets besked / på gammal sed / afgifva till Sveriges drottning. Fredin Dan. 36 (1888). (†) (Den heliga skrift) giffuer beskee til alla fråghor. Wallius Likpr. ö. Marg. Christophersdotter C 1 a (1620). — särsk.
a) (numera knappast br.) i förb. svar och besked. (Vi) fförmode Snarliga .. sswar i gæn och beskedt om alle belægligheter. G. I:s reg. 1: 118 (1523); jfr 12. Ther näst böör honom (dvs. kanslern) uptaga alla Legationer .. och ther opå .. ställa swar och beskeedh på Konungens och Rijksens wägna. Lagförsl. 281 (c. 1606). I går kom svar och beschedh iffrån dhe Pålensche commissarier. Oxenst. brefv. 5: 260 (1623).
b) [jfr d. kort besked, holl. dats cort bescheet, t. kurzen bescheid geben] (numera mindre br.) i förb. kort, förr äfv. stackot l. slätt besked, kort l. snäft l. afvisande svar. Fast han (dvs. satan) eengång är med slätt Beskeed affärdad, / .. wil han dock Oroo giöra. Spegel Guds verk 44 (1685). Medelst kort besked för Hufvud någon stöta. Brenner Dikt. 2: 26 (1721). Gifva enom stackot beskjed. Lind (1749). De fingo kort besked. Dalin Arg. 1: 81 (1754). Björkman (1889).
12) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t. samt fsv. skiäl, fr. raison] upplysning, (upplysande) förklaring l. meddelande l. svar, underrättelse; redogörelse, reda. Det vore bra, om vi kunde få säkert, riktigt, närmare, noggrant, fullt, klart, rent (jfr b) besked om den här saken. Skrifvelsen ger l. lämnar besked om mycket, som förut har varit oklart. Jag skall ge l. lämna l. säga dig besked om en stund. Jag fick det beskedet att ... Doch haffue wij icke än nu full beskeydh vm the Hollendare wela göra K(onung) Christ(iern) bijstond eller ey. G. I:s reg. 8: 63 (1532). Haffue wij ingen beskeyd fåth huru then dactingen är tilgongen. Därs. 110. (Bondepraktikan) spåår wist (dvs. visst), gifwer rätt Beskeedh / Thet gör hon aff stoor Förfarenheet. Bondepract. A 4 a (1662). Altså Commenderades Gr. Stenbock strax ut, at .. skaffa besked om Kon. Augusti förehafvande. Nordberg 1: 532 (1740). Jag skall taga besked om talgen. P. Elgström i Bref rör. N. Skol. hist. 122 (1810). Hon sprang och sprang från led till led, / Och sporde efter namnen, / Men ingen kunde ge besked. A. C. af Kullberg 1: 135 (1816). De utskickade återvände emot aftonen med det besked, att de väl funnit några jurt, men Ostjakerna hade vägrat att beledsaga mig öfver elfven. Castrén Res. 1: 287 (1852). Drake ställde till honom några frågor .. och Petrus .. visste att gifva godt besked på dem alla. Rydberg Frib. 454 (1857, 1866). Söka besked quaerere, requirere ab alqo. Cavallin (1875). Utan att vänta på närmare besked, tog gumman en lykta och gick .. ut. Strindberg Hems. 194 (1887). Endast socitétens skickligaste tungor kunde komma med halfva små besked om en sista originel böjelse, som .. löjtnanten visat. Tavaststjerna Hårda tider 32 (1891). Om du .. rådfrågar någon, som är tillräckligt kunnig, så ger han dig .. muntligt besked om saken. G. Cederschiöld hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 32 (1901). — (i numera obr. förb.) Ingen beskedt få wii ther aff (dvs. om lifsmedel införda till Sthm), Inthedt inuenteres. G. I:s reg. 16: 64 (1544). Nu wil iag tu tager mig besked huru thet aflöper. Verelius Götr. 258 (1664). — särsk.
a) [jfr ä. t. bescheid thun, fr. faire l. rendre raison, lat. rationem reddere] (numera föga br. utom i α) i förb. göra besked (jfr 15), redogöra, lämna redogörelse l. upplysningar, svara; i sht i uttr. göra (ngn l. för ngn) besked för, äfv. om ngt, förr äfv. i l. l. till ngt. War (dvs. vår) marsk haffuer giorth oss vndheruisningh och godh beskeedh på nogre godz .. som ære kompna med orettha j fraa Cronona. G. I:s reg. 4: 57 (1527). När Stådthollaren kommer hijdt opp, skall han här om vetha göra beskedh. RP 6: 71 (1636). Ty tilsporde Biskopen dhe äldste i Församblingen om dhe wiste hwart dhe medlen wore wägen tagne, hwar till ingen kunde något besked göra. Vg. fornm. tidskr. II. 2—3: 86 (1691). När en Gosse i Scholan intet kunde giöra bettre beskedh i denna frågan än så, då wankade derföre plaggor. Hiärne Orth. 101 (1717). (Jag) tyckte .. det var så godt först som sist, att derom göra herrn besked. Crusenstolpe Mor. 4: 340 (1841). Jag vet mig aldrig haft någon vägvisare som varit mig så till lags. Öfverallt kunde han göra besked. H. Lilljebjörn 2: 81 (1867). Om allt gör riddarn fullt besked för henne. C. A. Kullberg Rol. 3: 267 (1868). jfr: Then som här onder är, / Giör Gåtan först Besked (dvs. tyder gåtan?). Lucidor Hel. F 4 b (1672). — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. göra besked för sig, stundom göra godt besked för sig, lämna (nöjaktiga) upplysningar (om sig o. sina åtgöranden), göra reda för sig. Giöra besked för sig, To give an account of one's self. Serenius (1741). Om Hans Excellens tilläte mig att gå ut efter en annan karta .., skulle jag lättare kunna göra besked för mig. Wingård Minnen 3: 78 (1846).
β) i fråga om förvaltning af ämbete l. af omhänderhafda medel, om uträttande af anförtrodt uppdrag o. d.: redogöra, redovisa, stå till svars, aflägga räkenskap. Hure mong tusend marck honom war i hender leffuererat aff Rijkzens penninger, ther han aldrigh sedan wille göra någet beskeedh vppå. Svart G. I 112 (1561). In för Konungens Råd giöra reda och besked för sin förrättning. Peringskiöld Mon. upl. 61 (1710). (Ombudsman) giöre .. redo och besked för thet han om händer får. HB 18: 1 (Lag 1734). (Kollegierna) äro pliktige att göra konungen besked för deras (dvs. sina) göromål, då han det af dem äskar. RF 1772, § 32. Göra besked för ett uppdrag, en beskickning. Dalin (1850). jfr [jfr aflägga räkenskap o. d., se AFLÄGGA 7 e]: De pund, hvilka vår Hus-Herre oss anförtrodt, och för hvilkas nyttjande eller nedgräfvande, vi en gång skola besked aflägga. Tessin Bref 2: 161 (1754).
b) [jfr motsv. anv. i d.] i förb. rent besked i bet.: rena, osminkade sanningen. Jag gaf honom rent besked, jag lät honom riktigt höra sanningen, jag tog bladet från munnen. Han fick minsann rent besked, han fick grundligt höra sanningen.
c) (numera bl. mil.) om skriftlig redogörelse l. rapport. Sådane besked, som tilförende hafua warit brukeliget uthj Cantzeliet, at inläggias. HSH 31: 169 (1663). I den mån förhållandena det erfordra, upprättas (inom de särskilda expeditionerna) summariska besked öfver materiel, persedlar, ammunition, penningemedel o. s. v. Tj.-regl. 1889, s. 82. Nämnda regementens besked, dagtecknade på 6. dagen efter slaget, (bevisa) icke mycket .. i fråga om skingrade. Hist. tidskr. 1900, s. 102. — jfr BRÖDMÖNSTRINGS-, DAG-, HALFÅRS-, KOMPANI-, MÅNADS-, SAMLINGS-, STYRKE-, VECKO-BESKED.
13) [jfr sv. dial. besked (Rietz, Rääf Ydre 2 m. fl.) o. motsv. anv. i holl. samt AFSKED I 2 a β o. fsv. skiäl] skriftligt intyg, bevis, attest, betyg, orlofssedel; numera nästan bl. ss. senare led i vissa ssgr l. elliptiskt för dylika. G. I:s reg. 1: 203 (1524). Månss Larsson .. hade (icke) nogon handscrifft eller wist besked på then halff parthen aff gården som han sade obetalt war. Bidr. t. Söderm. ä. kulturhist. 12: 19 (1592). Här skal man haffua beskedh på thet man anammar och vpbär. Lex. Linc. (1640; under acceptum). Gifva et tienstehjon ärligit besked, To give a servant good character. Serenius (1741). Besked, Testimonium servitii. Sahlstedt (1773). Den som .. flyttat (sin näring) .. til annor Ort .. vare pligtig at ifrån Taxerings Comiteen i den Ort, der han .. varit boende, anskaffa och förete besked, huru han .. blifvit taxerad. Sv:s R:s ständers bevilln. 1812, s. 52 (1818: bevis). C. F. Dahlgren S. arb. 1: 89 (1834). Dalin Synon. 35 (1870). — (†) pass. På thett at the fremmende icke skole vthan beskedh draga genom landet. Stiernman Com. 1: 165 (1559). Oansedt at the hwarken Paszbordh (dvs. pass) eller beskedh hafwe. Därs. 271 (1577). — jfr BANK-, HANDFÅNGS-, KREDITIV-, PRÄST-, RÄKNINGS-, SPARBANKSMEDELS-, UPP- OCH AFSKRIFNINGS-BESKED.
14) kännedom, kunskap, reda.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t. samt (veta) REDA (på ngt)] i uttr. veta besked (om, äfv. i l. på, stundom med, förr ngn gg till), hafva reda (på) l. kännedom (om). The, som förr om sådanne arfförening icke hafve vettet besked, måtte då blifve der om underviste. RA 3: 179 (1593). Så ähr här icke een människia, som beskedh veett. Oxenst. brefv. 5: 144 (1620). Man har swårt at wetta beskied til des (dvs. det anförda ordets) ursprung. Rudbeck Atl. 2: 381 (1689). (Tartar Khan) vet beskiedh om åhtskilligt. Carl XII Bref 102 (1710). Raudur visste besked på allt. Strinnholm Hist. 2: 433 (1836). Studier .. och .. en gedigen lärdom .. (hafva) gjort, att man ”i allt vet besked.” Törneros Bref 1: 410 (1838). Han vet godt besked med den saken. Dalin (1850). Hon var gammal i gården och visste godt besked. Wigström Folkdiktn. 2: 143 (1881). Man lät visserligen påskina, att sammankomsten icke hade politiska syften, men Bismarck visste bättre besked. GHT 1895, nr 218, s. 2. — med numera obr. attribut. The wiste nu ther om all beskedh. Hund s. 129 (c. 1605). (Jag) wet .. ther god besked om. Swedberg Sabb.-ro 1: 80 (1705, 1710). När om alt han rent besked fådt veta. Livin Kyrk. 117 (1781).
b) [jfr t. bescheid haben] (numera föga br.) i uttr. hafva, äfv. äga besked. Wij (hafva) icke .. noghor beskeedh ther vppå, hwadan wort Swenska folk kommit är. O. Petri Kr. 8 (c. 1540). Grefwinnan swarade at hon hade wiszt besked theruppå. A. Brahe (1602) hos Loenbom Anecd. 3: 146. Hur noga besked han egde på andeverldens hemligheter. Böttiger i SAH 50: 237 (1875). Hafva .. besked (reda) på en sak. Cavallin (1875).
15) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; utveckladt ur bet. svar (se 12, särsk. 12 a) l. möjl. med anslutning till denna bet. bildadt efter fr. faire raison, it. far ragione, göra besked, hvilken bet. antages hafva utvecklats ur bet. gifva upprättelse; jfr motsv. uttr. i span. o. port.] (numera föga br.) i fråga om dryckeslag o. d., i uttr. göra (ngn) besked, när ngn druckit en till besvara denna artighet gm att själf dricka. Prytz OS C 2 b (1620). Med dhen bort vhr laget som ey gör beskee. Lindschöld Gen. E 2 a (1669). Jag måste .. på några glas Vin .. beskied giöra. Humbla 69 (1740). Giöra enom besked som dricker en til. Serenius (1741). Han .. sade i detsamma han satte brädden (af bägaren) till läpparna: ”Godtår, Mäster Hugo!” Sedan han gjort värden fullt besked, strök han sig om munnen. Gumælius Th. Bonde 81 (1828). Göra besked för en skål, vid pokalen, i dryckjom. Almqvist (1842). Göra någon besked i glaset, göra besked på ens skål. Dalin (1850). Om en vän dricker dig till, hvem kan väl ha ett hjärta så stenhårdt att han inte gör honom besked? Lidforss DQ 2: 394 (1892). — i numera obr. bildl. anv., i fråga om ”lidandets kalk” o. d. Gudh .. hafwer .. gifwet .. (Eders) Wälb(orenhe)t en bitter och swår Kalk at dricka, then iagh och Gudh bättre, hafwer måst taga aff Herrans Hand och göra beskedh. A. Prytz hos H. Joannis Likpr. ö. Cath. Rosensköld C 3 a (1647). Wi måste .. intet wägra os, at giöra wår Frälsare besked, när raden kommer til os. Spegel Pass. 144 (c. 1680). (Hon) giorde Herrans Kalck i tålamod besked. Brenner Dikt. 148 (1700, 1713). Then fierde (af Jesu anklagare) svär uppå, han skal i värck och pina, / På korszet giöra få besked för dödsens skål. Dens. Pin. hist. 54 (1727).
16) [jfr motsv. anv. i d. samt (göra) SKÄL (för sig)] i fråga om ngt som man presterar, numera i sht i fråga om förmåga att inmundiga mat o. dryck, i uttr. göra besked: prestera l. åstadkomma ngt ordentligt l. duktigt; numera nästan bl. i uttr. göra besked för sig, göra skäl för sig, fullgöra hvad som kan väntas af en. Han gör (godt l. bra) besked för sig, hvad man än sätter honom till. Göra besked för sig i grötfatet, vid bordet. Swedberg Schibb. 64 (1716). Utan fogden, utan slängar / Gör han (dvs. dansken) sällan rätt besked. J. Wallenberg 71 (1769). Denna trogna pampen / Som gjort så mången gång besked för sig i kampen. Stagnelius 1: 87 (1813). I ett gladt sällskap, der han (dvs. K. XI), som eljest icke var någon vän af starka drycker, kunde göra godt besked för sig. Ekelund 1 Fäd. hist. II. 2: 30 (1831). Polacken gjorde besked för sig ur den med spanskt vin fyllda välkomstbägaren. Mellin Nov. 2: 16 (1831). Per Ulrik (har) varit nästan den enda af de inkomna eleverna, som gjorde godt besked för sig (i examen). Stenhammar Riksd. 3: 42 (1844). Efter att ha gjort godt besked för oss vid supén. Blanche Bild. 2: 202 (1864). De ankommande inbjödos att vid ett stadigt qvällsmål vederqvicka sig efter resans besvärligheter och underläto icke att göra .. grundligt besked. Topelius Vint. II. 1: 268 (1879, 1881). De (vid matlagningen biträdande beväringsynglingarna) kunde .. ofta göra mycket god besked för sig vid kokgrytorna såsom handtlangare åt den högre köksstaben. Quennerstedt Ind. sold. 42 (1887). jfr: Jag förundrade mig öfver, att hon vid aftonmåltiden kunde göra så väl besked för kalkonen. Bremer Grann. 2: 102 (1837).
Spoiler title
Spoiler content