publicerad: 1905
BESKUGGA beskug4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[af BE- II 1 d o. SKUGGA, sbst., l. af BESKYGGA med anslutning till SKUGGA, sbst.; jfr ä. d. beskugge, holl. beschaduwen, t. beschatten]
skugga. Granberg Eng. o. sv. handlex. (1807; under shade). (i sht i skriftspr. samt i fackspr.) — jfr OBESKUGGAD.
1) kasta sin skugga på l. öfver (ngt), gifva (ngt) skugga; vanl. med saksubj.
a) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] i allm.: betäcka med skugga; (ut)breda skugga öfver (ngt); ofta med det mer l. mindre starkt framträdande bibegreppet: göra mindre ljus l. mindre tydligt skönjbar o. d. Runda, med breda skyggen försedda hattar .. beskugga deras .. ansigten. Atterbom Minnen 329 (1818); jfr b. Hans hår .. / Hängde på pannan jemnt och beskuggade kinden och nacken. Runeberg 1: 60 (1832). Till trädesväxter böra väljas väl beskuggande .. växter ss. lupiner, senap, vicker, ärter, bohvete m. fl. Juhlin-Dannfelt 121 (1886); jfr b. Doket hängde så djupt ned, att det alldeles beskuggade ansiktet. Heidenstam Birg. 20 (1901). De af långa ögonhår beskuggade violblåa ögonen. PT 1902, nr 219 A, s. 2. — särsk.
α) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.: som är l. befinner sig i skugga(n). Lund-Skafting .. (kan) lemna ett dugligt bete, på starkare beskuggad mark. Wahlberg Foderv. 159 (1835). Paralos stod lutad mot en af de höga joniska kolonnerna. Hans ansikte var starkt beskuggadt. Adeimantos kunde ej rätt se uttrycket deri. Wikner Vitt. 31 (1869). Hufvudljuset träffar (vid rembrandtsbelysning) figuren från sidan och bakifrån, så att hufvudet till största delen blifver beskuggadt. Roosval Schmidt 90 (1896). jfr: Fanaraukens väggar synas delvis betäckta med mjellhvit snö, delvis teckna de sig mörkt beskuggade, ja nästan svarta. Oscar II Skr. 3: 241 (1861, 1888); jfr BESKUGGNING 4.
β) oeg.: göra mörk, förmörka, komma att mörkna. Dottren teg; men en viss förtrytelse öfver fadrens hånande anmärkning syntes beskugga hennes ansigte. Blanche Tafl. 3: 161 (1857).
b) [jfr motsv. anv. i t.] skänka l. gifva skugga åt (ngt l. ngn) till skydd mot besvärande (sol-) ljus o. värme; öfverskygga; om träd, tak, skärm o. d. Stiernstolpe Arndt 1: 56 (1807, 1813). Den .. af lindar i flerfaldiga rader beskuggade gatan. Atterbom Minnen 45 (1817). Lummiga träd beskugga den branta stranden. Gosselman Col. 1: 253 (1828, 1830). Huset beskuggades mot middagssolen af lummiga ekar. Rydberg Ath. 483 (1859, 1866). I bottenvåningen, hvilken beskuggas af ett .. skyddstak. Tekn. tidskr. 1889, s. 237. — [jfr t. vom heiligen geiste beschattet] i bild: öfverskygga. Christendomen, det lummiga träd, som beskuggar hela verlden. Melin Jesu lef. 1: 116 (1842, 1855). Rydberg Ath. 91 (1859, 1866).
c) (i högre stil) hölja i skugga, sänka sina skuggor öfver; göra mörk l. dunkel; om natten o. d. Solen .. går ned, och bergen beskuggas. Adlerbeth Æn. 71 (1804, 1811; lat. montes umbrantur opaci). Snart serlaregnet duggar / På skaldens graf, som Natten stumt beskuggar. Atterbom i Phosph. 1810, s. 328.
d) [jfr t. zu dieser nur selten durch vorübergehende wolken leicht beschatteten heiterkeit der seele] (mindre br.) bildl.: kasta skugga på l. öfver (ngt); fördunkla; göra att (ngt) framstår i en mindre ljus l. strålande dager. Jemförelsen med våra (flickor) .. skulle alltför mycket beskugga deras målning (dvs. skildringen af dem, näml. flickorna på Kap). J. Wallenberg 227 (1771). Det enda, som beskuggade hans glädje, var, att han .. släppt (manuskriptet till romanen) ”den förskräcklige” för ett sådant röfvarpris. Blanche Flick. i stadsg. 150 (1847). Jag vill dock icke .. förhåna den sinnesstämning jag då hade, ty den var verkligen blott ytligt beskuggad af öfvermod. Hwasser V. skr. 1: 22 (1852). Ett tidehvarf, nog mycket beskuggadt af reaktionens anda. L. Mechelin i Finland 95 (1893). — särsk. närmande sig bet.: sätta en fläck på (ngns ära, karaktär o. d.), fläcka. Af ett så våldsamt lynne, som hans (dvs. Karl IX:s i Frankrike), kunde ej väntas ett så djupt hyckleri, som i annat fall beskuggar hans mot Coligni visade deltagande. Cronholm Lig. 191 (1839). Att mottaga subsidier ansågs ej det minsta beskugga nationaläran. Wieselgren Sv:s sk. litt. 4: 8 (1847). jfr: Det begär efter egodelar, hvarmed Gustaf (Vasa) numera beskuggade glansen af sin första ära. Järta V. skr. 1: 270 (1832).
2) i sht trädg. bereda (späda l. ömtåliga växter o. d.) skugga mot för stark sol. Tidskr. f. trädg.-odl. 1841, s. 83. Plantorna (af blomkål) .. beskuggas, med granris på fönsterna, för stark sol, till dess de fästat sig i jorden. Lundström Trädg. 30 (1852). Abelin Frukt 244 (1902). (Sticklingarna) vattnas efter sättningen rikligt och beskuggas något. PT 1904, nr 61 A, s. 3. jfr: Vid solsken böra .. (drifbänks-)fönstren beskuggas. Tidskr. f. trädg.-odl. 1841, s. 84.
3) bilda l. utgöra en skuggning l. ett mörkare l. mera färgdämpadt parti (l. mörkare osv. partier) på (ngt); skugga; i sht om (skägg)fjun o. d. Det första skäggfjunet, som började beskugga hans läppar. Wikner Vitt. 10 (1863). På kinden, / Som friluftslifvet gjort brun, / Beskuggades friska rosor / Af blonda, gryende fjun. Snoilsky 5: 14 (1894, 1897). jfr: Kistan .. lyste i stugvrån, / Målad med eldröd grund och med mörkare blommor beskuggad. Runeberg 1: 10 (1832). — jfr SKÄGG-BESKUGGAD.
4) [jfr t. Aladdins character wird vom anfange mehr beschattet, als dem zwecke günstig ist] (mindre br.) måla l. teckna (ngt l. ngn) i mörka färger; bildl. om framställning i tal l. skrift. Kanhända torde mången finna denna tafla alltför starkt beskuggad (dvs. hållen i alltför mörka färger). Palmblad Fornk. 2: 50 (1844). (Den fornnordiske sago-)berättaren .. förherrligar eller beskuggar dem (dvs. hjältarna i sagan) endast genom framställandet af deras gerningar. Holmberg Nordb. 382 (1854).
Spoiler title
Spoiler content