SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
BESTEG beste4g, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[af t. besteg]
(föga br.) bergv. lersläppa, lersköl. Besteg kallas en lös och mör Bergart, bestående af en Specksten, eller Lerämne, som träffas invid eller uti Gångar. Rinman (1788).
Spoiler title