publicerad: 1906
BESVÄRLIG besvæ4rlig, i Sveal. äfv. 032 (besvä´rlig Weste; besv`ärlig Almqvist), adj. -are ((†) superl. -ligst(e) RF 1634, § 58). adv. -A, -AN, -EN, -IT, -T, se BESVÄRLIGT.
Ordformer
(-svär- G. I:s reg. 16: 181 (1544) osv. -sver- G. I:s reg. 13: 149 (1540), Swedberg Schibb. 193 (1716) m. fl. -schwär- RARP 2: 148 (1634). jfr BESVÄRLIGHET, BESVÄRLIGT. — -ligin (sg. f. l. m.) G. I:s reg. 18: 106 (1546). -ligit (-et) (n.) G. I:s reg. 15: 31 (1543), Lind (1749) m. fl.)
Etymologi
— jfr OBESVÄRLIG.
1) (†) betungad; jfr BESVÄR I 1, BESVÄRA, v.1 I 2. När the (dvs. gemene man) höra at man öfwermåttan berömmer thet lefwernet, som är vthan Echtenskap, begynna the lefwa i sitt Echtenskap medh itt beswärligit Samwet. Schroderus Osiander 3: 124 (1635). Arcadius Vexjö lärov. 59 (efter handl. fr. 1654).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) som är (ngn l. ngt) till (allt för stor) tunga l. börda, betungande; jfr BESVÄR I 2 (d), BESVÄRA, v.1 I 3 (a). Ath Kon:ge Ma:t vdj then måtten jnthet vdrägeligit eller besuerligit aff them begäre will. G. I:s reg. 15: 31 (1543). Så är oss fast beswerligit, att holle the guldsmeder frijtt husz, och andre store frijheter, och skole ther mot inthet gagn haffwe aff them. Därs. 16: 470 (1544).
3) [jfr t. mit vielen beschwerlichen worten] (†) som länder (ngn l. ngt) till l. gör (ngn l. ngt) förfång l. intrång l. skada; förgriplig; kränkande; jfr BESVÄR II 1, BESVÄRA, v.1 II 1. G. I:s reg. 16: 257 (1544). Then Dalekarll .. som sig j höstis med någre beswärlige ordh .. för oss höre lotth. Därs. 17: 14 (1545). (Hanse-)städernes onde och besverlige prachticher (dvs. ränker). RA 1: 455 (1546). Men thet är än tå mykit beswärlighare, förarghelighare och olijdheligare, at man här medh (dvs. gm att ifra mot exorcismen) hechtar och bebinder samweten. L. Petri Exorc. C 6 b (1562). Jören Finke .. och Lasse Jespersonn .. hafve .. oss monge besvärlige artiklar emot konungh Erich tillkenna gifvit. RA 2: 267 (1568); jfr BESVÄRA, v.1 I 4. R(iks)Cantzlern sade sigh inthet wetha någet wara sagt och swarat Ridderskapet .. som beswärligit wore. RARP V. 2: 150 (1655).
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] som vållar obehag, olägenhet(er), svårighet(er), möda, omak o. d., som vållar besvär (se d. o. II 2, 3) l. besvärar (se BESVÄRA, v.1 II 2, 3); svår, obehaglig; krånglig; brydsam; tröttsam; mödosam; ansträngande; obekväm. Han har en besvärlig tjänstgöring. Det här var sannerligen en besvärlig historia. Det skulle falla sig både dyrt och besvärligt att genomföra de där ändringarna. De ha det rätt besvärligt nu, sedan mannen mistat sin plats. Lofven är ärlig, men hållen besvärlig (ordspr.). Long beswerlig reese. G. I:s reg. 13: 149 (1540). Effter dher hördes besvärlige tijender ifrån Danmark, att Jutlandh var intaget. A. Oxenstierna Skr. 1: 118 (1627). Een besvärligh vinter. Oxenst. brefv. 5: 419 (1627). Uti desse beswärlige tider. Stiernhielm Bröl. 95 (c. 1650). Then beswärlige Siukdomen. N. Av. 18 sept. 1656, nr 2, Part. s. 1. The andre (dvs. katolikerna) må medh sijne stoore, beswärlige Wärck fara hwart the wilia, och sigh ther aff berömma. Rudbeckius Luther Cat. 65 (1667). Besvärliga trappor. Serenius (1741). Et besvärliget arbete. Lind (1749). Min besvärlige tandvärk som alla nätter oroade mig. A. Hülphers (1760) hos Leinberg Vårt land 2: 99. Nätterna voro besvärligast, och patienten kunde ej ligga på vänstra sidan. A. M. Wåhlin i Veckoskr. f. läk. 1: 36 (1781). För den svage regenten blifva snart alla, som tala fritt och med sanning, besvärliga. Rosenstein 3: 264 (c. 1790). Svullna ben .. blifva mindre besvärliga, om strumpebanden mycket löst bindas. Hartman Husläk. 50 (1828). De flesta öfriga gaser .. äro .. besvärliga genom den retning till hosta de uppväcka. Berzelius Kemi 6: 123 (1830). Får jag falla besvärlig med närlagda bref till Uleåborg. Retzius Bl. skr. 261 (1845). Mycket i adeliga privilegierna hade redan länge varit besvärligt för presterskapet. Geijer I. 6: 531 (1846). En besvärlig liktorn. Dalin (1850). Ingenting är besvärligt, när man gör det gerna. Sv. ordspråksb. 49 (1865). Man .. klagade öfver det besvärliga väglaget. P. A. Säve i Land o. folk 1873, s. 47. Det gjordes mer än ett försök att störta den besvärlige mannen. Odhner G. III 1: 347 (1885). Det mest primitiva redskapet till sädeskornens krossande, två flata stenar, var också det tyngsta och besvärligaste. Cederschiöld Rytm. trollm. 44 (1905). — (knappast br.) (De) låto .. intet falla sig besvärligt, at läsa igenom det som redan var skrifvit. Nordberg K. XII 1: XXV (1740); jfr 5. (Hertigen af Holstein) lärer .. hafwa mycket beswärligit i dhenna här långa och fula vegarna. Carl XII Bref 50 (1701). — särsk.
a) i uttr. falla, numera sällan vara l. komma ngn besvärlig(t), vara svår(t) för ngn, vara ngn till l. vålla ngn besvär (se d. o. II 2, 3). Jag hoppas, jag inte faller er besvärlig, om jag stannar kvar. Szå är ossz ondt och beszwärligit, att kunne giffwe tig någet wist beskedt ther vm, effter wii icke wethe (osv.). G. I:s reg. 16: 28 (1544). Dherfore ville thet falla hans konge. Ma:t och thetta riket fast besverliget noget i så motte foretage. RA 1: 475 (1546). At iag härmedelst fördrister mig Eders Faderliga Högvördighet .. besvärlig komma. Växiö domk. akt. 1749, nr 224. (Renarna) äro sine ägare icke besvärlige; ty de föda och försörja sig sielfva. Dalin Hist. 2: 479 (1750). Ålderdomen är däm mästom besvärlig. Schultze Ordb. 5242 (c. 1755). Att .. falla Eders Kongl. Höghet besvärlig med mina bref. Tessin Bref 2: 216 (1756). Thet är mig icke besvärligt, att flera gånger skrifva thetsamma. Filipp. 3: 1 (öfv. 1777; öfv. 1883: för mig icke besvärligt). Jag vill icke falla er besvärlig. Dalin (1850).
b) (†) i uttr. vara besvärligt om (ngt), vara ondt om; jfr BESVÄR II 2 d. Här är beswärligt om beqwämligh lägenheet att skrifwa. Växiö domk. akt. 1678, nr 303.
c) (mindre br.) besvärande (se BESVÄRA, v.1 II 2 e). I öfrigt har man öfverallt visat mig mycken, stundom besvärlig höflighet. Tegnér 6: 218 (1833). Nå ja, en flykting drar sig gerna / För ett besvärligt ögonkast. Strandberg 3: 14 (1855).
d) [jfr t. ein beschwerlicher mensch] svår att komma tillrätta med; kinkig, krånglig (jfr 5); om person. (Bjerkén) sökte gerna .. sällskaper, i hvilka han aldrig var besvärlig, förbehållen och trumpen. Rosenstein 1: 18 (1780). Besvärlig till lynnet. Cavallin (1875). Att fördraga besvärliga menniskor. Ternstedt Fenelon Vish. 130 (1877, 1881).
5) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt ä. t. die new ehegetraute, ob sie wol erstlich sich etwas unholdselig, fremd und beschwerlich erzeiget] (†) obenägen, ovillig (jfr 4 d); jfr BESVÄRA, v.1 III 1. Att Bönderne .. någet owillige, och beswärlige ware schole, vm the hielpedagzwercker. G. I:s reg. 17: 268 (1545). Förnimmendes .. huru besvärlighe och tröghe Rysserne finnes att ingå dhe fridz conditioner. Oxenst. brefv. 5: 115 (1616). RARP V. 2: 204 (1655).
Spoiler title
Spoiler content