SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BETÅRAD, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. TÅR; jfr TÅRAD]
(†) tårad, tårögd. (Den ringa) tillåtes lätt att med betårad kind / Sin smärta klaga. L. Hammarsköld i Phosph. 1811, s. 138 (i öfv. fr. Euripides). Här jag sitter på Ajas' / Graf, betårad, förtryckt, sargad om kinder och hår. Tranér Anakr. 166 (1833).
Spoiler title
Spoiler content