SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
BETAGENHET beta4gen~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. betagenhed, t. benommenheit]
sbst. till BETAGEN.
1) (†) till BETAGA II 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara gripen l. intagen af en affekt, en stämning o. d. Samma betagenhet af undran och beundran, af häpnad och hänförelse. Atterbom Minnest. 1: 184 (1847).
2) (mindre br.) till BETAGEN 2. Hans betagenhet af den konst, som främst kallade honom. Silfverstolpe Kraus 22 (1833). En viss mild blekhet var på hennes vackra, unga ansigte, en viss betagenhet stod att läsa der. Bremer Grann. 1: 182 (1837). Betagenheten blef hos de elektriska Wienerna så allmän, att orchestern icke kunde på några minuter fortfara. SvT 1851, nr 8, s. 3. (D'Urfés) erotik (i Astrée) är icke längre .. sinnenas betagenhet .. utan en resonerande, spiritualistisk kärlek. Levertin Sv. gestalt. 132 (1903).
Spoiler title
Spoiler content