SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
BETALARE beta4lare, i Sveal. äfv. 0302 (beta´lare Weste; betàlare Almqvist), m.||ig. (om kvinna brukas äfv. BETALERSKA); best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. betaler, holl. betaler, t. bezahler o. zahler]
person som betalar (se BETALA 1). En dålig, försumlig, god, säker, trög betalare, person som betalar dåligt osv. The tröge betalare. RARP 6: 56 (1657). Gode betalare. Därs. 72. Thetta (dvs. kvitto) bör en försichtig betalare altid begiära. Nehrman Inl. t. jur. civ. 363 (1729). Menniskor af all slags obetydlighet hafva .. blifvit kallade och mottagne (i vissa hemliga ordenssällskap), för at vara — betalare. G. Adlersparre i LBÄ 9—10: 82 (1798). De .. i vissa yrken (t. ex. skrädderi) ganska betydliga förluster, som lidas på ”dåliga betalare”. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 297 (1893). — jfr SKATTE-, SOLD-, TILLHEDERS-, TIONDE-, UT-, VÄXEL-, ÅTERGÅNGS-BETALARE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Af en god betalare begäres ingen pant [jfr d. god betaler skøtter ej om at sætte godt pant, t. wer gut bezahlt, den drückt kein pfand]. Skarpaste Maanare wärsta Betalare. Riddermarck Alm. 1698, s. A 13 a; jfr: En sträng kräfvare är merendels en slät betalare. Granlund Ordspr. (c. 1880) [jfr t. die besten mahner sind die schlimmsten zahler, it. severo essatore è mal pagatore o. motsv. uttr. i andra spr.]. Den ordentlige betalaren är herre öfver andras pung. Sv. ordspråksb. 14 (1865) [jfr t. ein guter bezahler ist meister über eines andern beutel, it. il buon pagatore è padron dell' altrui borsa o. motsv. uttr. i andra spr.].
b) [jfr holl. betaler i motsv. anv.] (†) bildl. om Kristus; jfr BETALA 3. Ingen fliteligare sökte betalaren Christum effter hans vpståndelse, än the som diupast stodho j skuld för Gudh. P. Erici Musæus 2: 9 b (1582).
Spoiler title
Spoiler content