SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1907  
BETE be3te2 (be`te Weste), sbst.2, n. ((†) m. Spegel Gl. 49 (1712)); best. -et; pl. -en;
BET, sbst.5, n. Anm. I ”annor beeth” hos Risingh Landb. 80 (1671) kan bet uppfattas antingen ss. n. pl. l. ss. f. (m.) sg. I senare fallet torde ordet med afs. på genus hafva anslutit sig till BET, sbst.2 (†)
Ordformer
(bete I. Erici Colerus 1: 163 (1642: Betet), Kiöping Resa 6 (1667: Beete) osv. bet Risingh Landb. 80 (1671: beeth), Kullberg Rol. 4: 206 (1870: bet). bett Cnattingius Sn. E. 87 (1819))
Etymologi
[urspr. samma ord som BETE, sbst.1; jfr nor. beite, m., beit, m., beita, f.; isl. beita, eng. bait. Formen bet vid sidan af det vanliga bete torde vara uppkommen gm anslutning till BET, sbst.2, som af gammalt växlat med det likbetydande BETE, sbst.1; möjligen föreligger därjämte påverkan från BETT, en påverkan som, så vida intet tryckfel föreligger, synes vara fullt genomförd i formen bett]
1) i l. på l. i närheten af fångstredskap (snara, fälla, fallgrop, ryssja osv.) anbragt lockmedel afsedt att ditlocka djur som skola fångas o. vanligen bestående i af dessa omtyckta födoämnen (kött, lefvande djur, hö osv.): lockbete, lockmat, luder, åtel. Man sätter them (dvs. donorna) .. på Stänger vp i Trän, .. medh bähr eller annor beeth wel lagade. Risingh Landb. 80 (1671). Försummar någor sin vacht och arbete sitt vid vargagrop, tå han varder tilsagd, at hålla ther bete; böte för hvar dag en daler. Och then thet upsatta bete dräper, eller rifver neder, böte tre daler. BB 23: 5 (Lag 1734). (Vid anläggning af älggrop) tages en hop små sälg, (älgens bästa vinterspis) som sättas i små lunder å båda sidor om gropen: det kallas af landtmannen bet. Nordholm Djurfänge 20 (1749). Betet fästades en fot ifrån kroken, och i detsamma fogeln tog betet, rycktes hastigt på linan. Landell Bligh 41 (1795). Vid medlet af 1700-talet började man mot rofdjuren använda ett nytt utrotningssätt eller utläggandet af förgiftadt bete. Tidn. f. idr. 1881, s. 3. Åtel eller bete betraktas ännu af mången såsom jägarens enkannerligen fångstmannens vade mecum. N. Keyland i Fataburen 1906, s. 121. — jfr GIFT-, LOCK-, RÄF-, VARG-BETE m. fl. — särsk. vid fiske, om mask, småfisk, ”fluga” o. d. som ss. lockmedel för fisken sättes på krok: agn.
a) i eg. anv. Med sin Stiert slåå (fiskarna) en gång eller twå på Betet som på Kroken satt är, til thes thet losznar aff honom, sedan vpäter han thet skadalöst. I. Erici Colerus 1: 163 (1642). Til bete och agn vid Torsk-fisket brukas sönderskuren salt Sill, salt Kött och Fläsk, och Tungor af Torsk och Långor. Underr. om hafsfisk. § 16 (1754). Messings-tafsen af kroken trädes in genom munnen på betet och ut genom naflan .., då betet derpå kan lefva flera dagar. Schultze Fisk. 191 (1778). Här må du .. / Beten meta åt mig, då jag fiskar med krokar om sommarn. Runeberg 1: 137 (1832, 1851). Betet (vid laxfiske) utgöres af en s. k. fluga, som består af fjädrar fästa vid en krok. Tidn. f. idr. 1882, s. 148. Gifvetvis är naturligt bete äfven för dragfiske att föredraga framför konstfiskarna. Schröder Fiske 34 (1900). — jfr FISK-, FLUG-, MASK-, MET-BETE m. fl.
b) i bild. På betet lögn man fångar karpen sanning. Hagberg Shaksp. 1: 313 (1847). Förtryck och frihet — de folkledares, / Förledares välkända beten, som / Den lystna hopen nappar lystet på. Börjesson Statshvälfn. 45 (1866). Den allmänna meningen .. är ett bete, som med fördel begagnas af personer, som fiska i grumligt vatten. Wirsén i PT 1883, nr 146, s. 1.
2) [utvidgad anv. af 1 a l. af BETE, sbst.1 3] (numera knappast br.) föda (åt fiskar). Fiskslager flytta .., effter som de finna sitt bete. Betet är af fjärilar och mygg om sommaren. M. N. Nordenström (1769) hos Nordlander Norrl. saml. 53. Bechstein tror, att hägerns spillning, som han låter falla i vattnet, är ett angenämt bete för fiskarne, hvilka derföre samlas kring honom. Nilsson Fauna II. 2: 179 (1835, 1858).
Ssgr (i allm. till 1 a): A (föga br.): BET-FISK, -SAX, se C.
B (föga br.): BETE-NOT, -SUMP, se C.
C: BETES-AGN30~2. småfisk afsedd att användas ss. bete. Mjärde, afsedd för betesagn. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 220.
-FISK~2. (bet- Juslenius, Schultze) Juslenius (1745). Schultze Fisk. 189 (1778). (Den vanliga ståndkroken) är afsedd att brukas så, att mässingstråden trädes in genom munnen och ut genom anushålet på fisken, hvilket jag anser obarmhertigt, emedan betesfisken onödigt pinas. Schröder Fiske 13 (1900). i allmännare anv., om fiskslag som brukar användas till bete; jfr BETE, sbst.2 2. Inodling af lax .. lämpar sig (endast) för större och djupare vatten med god tillgång på s. k. betesfisk. Tidn. f. Falu län o. stad 1895, nr 45, s. 1. —
-HÅF~2. håf afsedd för fångst af betesfisk, agnhåf. Priskur. fr. Lundgrens fiskredskapsfabrik 1894, s. 2. —
-NOT~2. (bete- LAHT 1886, s. 28) not afsedd för fångst af betesfisk, agnnot. I den till Jönköpings län hörande delen af Vettern är medgifvet att för fångst af siklöja använda betesnotar, hållande 13 famnar i längd på hvardera armen, från kilens midt räknadt. LAHT 1885, s. 272. Betesnot eller stängselnät är .. ”ett hos oss litet kändt, men i Tyskland mycket användt nätredskap”. Schröder Fiske 56 (1900).
-NÄT~2. nät afsedt för fångst af betesfisk, agnnät. —
-SAX~2. (bet-) gillersax med bete. Betsax har användts, och denna lemnar jag stort företräde framför stryknin. A. G. Ekblom i Skogvakt. 1894, s. 144.
-SUMP~2. (bete- Wetterhoff) Vi landade vid torpets strand, och sedan vi gjort båten ren och alla don i behörig ordning och sänkt betesumpen, beskådade vi vår fångst. Wetterhoff Fr. skog o. sjö 1: 94 (1883).
Spoiler title