SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
BETA be3ta2 (be`ta Weste), sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. (i sht i bet. olika slags beta) -or;
BET be4t, sbst.3, r. l. f.; best. -en. (numera bl. i vissa uttr., se under b slutet);
BETE, sbst.5, n.; best. -et. (†).
Ordformer
(beta Skråordn. 275 (1589: betona, best. ack.) osv. bet P. A. Gadd i VetAH 28: 140 (1767), AHB 108: 33 (1881), Lundell (1893) m. fl. bete P. A. Gadd i VetAH 28: 140, 141 (1767))
Etymologi
[till BETA, v.3; jfr ä. d. bed, d. dial. bede, nor. beita, mnt. bete, t. beize, eng. bate]
(numera mindre br. utom i a β, b slutet) tekn. — Anm. Ordet tyckes vara på väg att undanträngas af BETS, som i några bet. redan är det förhärskande uttr. Bruket har emellertid ännu icke stadgat sig, utan är olika på olika platser o. i olika fabriker.
motsv. BETA, v.3, om (skarp) vätska hvarmed föremål behandlas i visst syfte, i sht för att göras mottagliga för viss annan behandling; bets; förr äfv. (se a α) om behandling med dyl. vätska. Man tager jernfilspån och litet alun, gjuter derpå skarp ättika, lägger träet i denna beta .. och man skall snart finna att den önskade silfverfärgen framträdt. AHB 8: 28 (1862). 1 ℔ katechu kokas till sammans med 4—5 kannor vatten, hvarmed föremålet genomdränkes eller bestrykes, sedan man som bet begagnat en lösning af 1 ℔ kromsyradt kali, upplöst i 4—5 kannor vatten. Därs. 108: 33 (1881). Betan (secretage) består af en lösning af kvicksilfver i skedvatten med tillsats af kaustikt sublimat och arsenik; den strykes på (har-)håren, medan de ännu sitta kvar på skinnet (för att de må kunna användas till hattfilt). 2 Uppf. b. 8: 585 (1900). — jfr ALUN-, EBENHOLTS-, FÄRG-, FÖR-, INDIGO-, MAHOGNIFÄRG-, VALK-BETA m. fl. — särsk.
a) färg. motsv. BETA, v.3 a.
α) [jfr motsv. anv. i t.] (†) abstr.: betande. Alun-watnet, hwar uthi betan skedde. Linder Färg. 92 (1720).
β) [jfr motsv. anv. i nor., nt. o. t.] (fullt br.) konkret: bad (se d. o. 1 c) l. lut innehållande betämne(n) (se d. o. under ssgrna nedan). Basisk, mineralisk, organisk, sur beta. Tag til 2. marcker ullgarn, 4. lod alun, en näfwa aska, och watn så mycket som behöfwes, koka garnet ther uthi, tag thet up, och slå bort bethan. Linder Färg. 62 (1720). I detta bete ligger godset 12 timmar. P. A. Gadd i VetAH 28: 140 (1767). Betans betydelse består däri, att den i förening med ett betfärgämne i regel bildar en olöslig färgkropp, ett s. k. färglack. 2 Uppf. b. 8: 499 (1900). Under benämningen sura betor (i motsats till de basiska eller metallbetorna) plägar man stundom sammanfatta en grupp ämnen, hufvudsakligen garfämnen och fettsyror, som användas att fästa färgämnen och betmedel på bomull. Därs. — jfr ANILIN-, ETS-, HJÄLP-, JÄRN-, KROM-, LERJORDS-, METALL-, ROST-, SKYDDS-, TANIN-, TENN-BETA m. fl.
b) [jfr motsv. anv. i ä. d., d. dial., nor., mnt., t. o. eng.] garf. motsv. BETA, v.3 b: lut l. gröt med hvilken hudar före den egentliga garfningen behandlas dels för att afhåras och dels för att uppluckras till att mottaga garfämnet. Huilken Broder som sinne skin the han tagher wth af betona, läggär vppå sitt fänstär, eller wppå wppenbare gatunna, bötthe i embätthet en halftunna ööll. Skråordn. 275 (1589). Das Leder liegt in der Beitze, lädret ligger i betan eller saltet. Lind (1749; under beitze). Med denna gröt, hvilken kallas betan, öfverstrykes (får-)skinnens köttsida. A. Lundström i Läsn. f. folket 1840, s. 333. I denna (kalk-)beta få hudarna blifva 8 dagar, hvarefter de lätt kunna afhåras och svälla bra. AHB 52: 2 (1871). — särsk. (fullt br.) i inskränktare anv. om den vätska (ättiksyra, formalin osv. l. jästa lösningar ss. af kli l. gödsel) hvari hudar befrias från kalk (o. bringas att svälla): bets, pyr. Sätta på bet. Kasta i bet. (Efter afhåringen) bringas hudarna 48 timmar i en beta af hundträck och vatten. AHB 52: 32 (1871). — jfr BÄNK-, KALK-, KLI-, MJÖL-, SALT-, SVÄLL-BETA m. fl.
c) motsv. BETA, v.3 c: om bad (se d. o. 1 G) med hvilket ytan af metallföremål behandlas för att (före lödning, förtenning o. d.) befrias från glödspån o. oxid l. för att antaga en bestämd färgnyans, bets. Et sådant betningssätt med alun borde uti stort vidare försökas .. i synnerhet uti första betan til den grofvare glödspåns borttagande. Rinman Järnförädl. 131 (1772). (Af nämnda metallegering) förfärdigade föremål kokas, sedan de polerats, i en beta af kopparvitriol, alun och spansk gröna, hvarigenom de antaga en vacker blåsvart färg. AHB 45: 18 (1870).
Ssgr till BETA, sbst.1, l. BETA, v.3: A: BET-BAD3~2. särsk. = BETA, sbst.1 a β. AHB 56: 37 (1871). För att (vid färgning) erhålla en god betning sätter man .. till betbadet syror eller sura salter. 2 Uppf. b. 8: 501 (1900).
-FÄRG~2. särsk. färg som endast i förening med en beta (se BETA, sbst.1 a β) kan fixeras på ett föremål l. gifva det den afsedda nyansen. Uppf. b. 6: 521 (1875). En af de äldsta metoderna inom kattuntrycket .. är kittelfärgtrycket, då tyget tryckes med en beta och sedan färgas med betfärg. 2 Uppf. b. 8: 533 (1900).
-FÄRGÄMNE~020. De indirekta eller adjektiva (färgämnena), äfven kallade betfärgämnen, hvilka i och för sig ej äro några färdiga färger utan först med betmedlen ingå föreningar, så att de blifva det. 2 Uppf. b. 8: 499 (1900). Tekn. tidskr. 1900, A. K. s. 47.
(till BETA, v.3 c) -HUS~2. hus inredt för betande af metall (järnbleck o. d.). Bethuset, där (järn-)Blecken betas. Rinman 1: 221 (1788). PT 1895, nr 35 B, s. 1. —
-HUS-BYGGNAD—0~20. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1899, s. 86. —
-KAR~2. (bete- Vg. fornm. tidskr.) särsk. (†) stöpkar hvari säd som skall mältas stöpes (jfr BETA, v.3 d). Vg. fornm. tidskr. 8—9: 91 (1554).
-KITTEL~20. 2 Uppf. b. 8: 586 (1900).
(till BETA, v.3) -MEDEL~20. I bakteriologien användas som betmedel mest anilinolja, karbolsyra, kalilut och bläck. Sundberg Mikroorg. 1: 21 (1895). särsk.
a) till BETA, v.3 a. PT 1892, nr 250, s. 1. 2 Uppf. b. 8: 500 (1900). Som betmedel (för tyger) användas såväl oorganiska som organiska ämnen. 2 NF 3: 160 (1904).
b) till BETA, v.3 c. Projektilernas yta (beklädes) med ett .. lager af salmiak, tjenande såsom betmedel för zinken och tennet. Tekn. tidn. 1871, s. 226. —
-SALT~2, sbst. särsk. till BETA, sbst.1 a β. 2 Uppf. b. 8: 501 (1900).
(till BETA, v.3 c) -STUGA~20. = -HUS. Rinman 1: 221 (1788).
-ÄMNE~20. ämne som användes antingen ss. hjälpmedel att fästa färgämne(n) vid föremål som skola färgas l. för att tillsammans med färgämne(n) hos dylika föremål framkalla en viss färgnyans. 2 Uppf. b. 8: 499 (1900).
B: BETE-KAR, se under A.
Spoiler title