SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BETS bet4s, r. l. m., ngn gg n. (Handtv. o. landtm.-bl. 1905, s. 29 (i ssgn gödselbets)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ngn gg -ar (AHB 131: 72 (1887: valnötbetsar));
BETSA bet3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (i sht i arbetarkretsar) anträffadt bl. i bet. a.
Ordformer
(bets Hölterhoff Färgb. 4 (1827, 1834) osv. betsa Oldenburg Geom. träsnid. 28 (1887), Priskur. fr. E. Wingård 1906, s. 215 m. fl.)
Etymologi
[till BETSA, v.; jfr ä. d. beds, d. bejdse o. t. beize]
(mindre br. utom i a, b α slutet o. β, c) tekn. — Anm. Med afs. på ordets förh. till BETA, sbst.1, jfr anm. sp. 1898.
om (skarp) vätska hvarmed föremål behandlas i visst syfte, i sht för att gifva ytan ett förändradt utseende l. ss. förberedande åtgärd före viss annan behandling; jfr BETA, sbst.1, samt BETSA, v. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (fullt br.) snick. o. mål. motsv. BETSA, v. a. — jfr BLÅ-, EBENHOLTS-, EK-, GRÅ-, GRÖN-, GUL-, MAHOGNY-, ROSEN-, VALNÖTS-BETS(A) m. fl.
α) om anfrätande, vanl. med färgämnen tillsatt vätska med hvilken föremål af trä, horn l. dyl. behandlas för att de skola få en viss (mörkare) färg. Vid all betsning måste man observera, att olika träslag behandlade med samma betser ingalunda frambringa samma nyanser. Luttrop Svarfk. 477 (1839). Betsningen sker antingen på kall eller varm väg, genom påstrykning med en svamp eller genom föremålens inläggning i betsen. AHB 39: 117 (1870). För att gifva träet en viss färg innan det bonas, poleras eller fernissas, bestrykes det med en betsa. Oldenburg Geom. träsnid. 28 (1887). Fanerblock betsas .. genom hela sin massa medelst långvarig kokning i betsvätskan. Ej sällan betsas förut med andra ämnen, såsom pottaska, alun och dylikt, eller ock tillsättas dessa i betsen för att befrämja dennas inträngande i träet. 2 Uppf. b. 8: 28 (1900). Betsor, torra och flytande. Priskur. fr. E. Wingård 1906, s. 215.
β) om färgnyans å föremål af trä, horn l. dyl. uppkommen gm behandling med bets i bet. α. Hägg .. har en seg men nog mjuk ved, som lätt tar svart bets. Luttrop Svarfk. 456 (1839). Grön bets erhålles .. derigenom att man först betsar trädet gult och sedan blått. Därs. 476. Den för d:r S:s mottagningsrum afsedda lönnmöbeln i grönblå bets. Tekn. tidskr. 1900, B. s. 106.
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] garf.
α) motsv. BETSA, v. b α: lut l. gröt o. d. hvarmed hudar förberedelsevis behandlas före den egentliga garfningen, betning (se BETNING, sbst.1 b slutet); jfr BETA, sbst.1 b. — särsk. (fullt br.) i inskränktare anv. om den vätska (ättiksyra, formalin osv. l. jästa lösningar ss. af kli l. gödsel) hvari hudar befrias från kalk (o. bringas att svälla), beta (se BETA, sbst.1 b slutet). Skinnen få .. förblifva i betsen, tills denna förlorat sin syra och börjar lukta rutten. AHB 52: 12 (1871). (Kromgarfningen) ger .. ett mycket mjukt läder, till och med af skinn, som i förväg hvarken legat i syror eller betsen. Nord. garfv.-tidn. 1895, s. 191. — jfr GÖDSEL-, JÄRN-, KLI-, KREOSOTIN-, MJÖLKSYRE-, TRÄCK-BETS m. fl.
β) (fullt br.) motsv. BETSA, v. b β: betsningsmedel för läder som skall färgas.
c) [jfr motsv. anv. i t.] (fullt br.) motsv. BETSA, v. c, inom metalltekniken, om bad med hvilket ytan af metallföremål behandlas för att befrias från glödspån o. oxid l. för att antaga en bestämd färgnyans; jfr BETA, sbst.1 c. (Då mässing l. tombak efter glödgning på ytan är betäckt med ett oxidlager) rengöres godset med en sur vätska (Bets), uti hvilken det nedlägges. Almroth Karmarsch 451 (1839). Jernets yta fortfarande mörk af samma utseende, som om den varit i bets. Frykholm Ångm. 114 (1881, 1890). För att gifva föremålen utseende af fina guldpjeser behandlar man dem med en bets, kallad guldfärg, som löser kopparn och silfret på legeringens yta, så att ett lag rent guld uppstår. AHB 138: 13 (1889). — jfr GLANS-, GUL-, MATT-, RÖD-, VATTEN-BETS m. fl.
d) (knappast br.) färg. beta (se BETA, sbst.1 a β). Till alla kalla betser, såsom Alun, Saccharum Saturni, m. fl. får blott tagas 12 ℔ (vatten), emedan betsen eljest blifver för svag. Hölterhoff Färgb. 4 (1827, 1834).
Ssgr till BETS(A) l. BETSA, v.: (c) BETS-BAD3~2. Efter glödgningen bringar man föremålen i betsbadet. AHB 138: 12 (1889).
-MEDEL~20. särsk. till c. För att aflägsna detta öfverdrag (dvs. kopparoxidulen å betsade föremål af koppar) måste man använda salpetersyra som betsmedel. AHB 138: 7 (1889).
-VÄTSKA~20. särsk.
a) till a. Många förrätta slipningen, för att hindra färgens bortgående, med sjelfva den varma betsvätskan (i stället för olja). Eneberg Karmarsch 1: 204 (1858). Betsvätskorna äro af flera slag, mestadels skarpa och frätande, samt blandas med färgämnen, som under arbetet intränga i träets yta. 2 Uppf. b. 8: 28 (1900). Därs. (se under BETS a α).
b) till c. Man kan äfven bringa dem (dvs. knappnålarna) jemte betsvätskan i en skurtunna och sålunda förstärka betsningens verkan genom mekanisk skurning. Uppf. b. 6: 192 (1875). Till betsvätskor begagnar man oftast utspädda syror, hvilka lösa oxiderna, men föga eller icke alls angripa sjelfva metallen. AHB 138: 7 (1889).
Spoiler title