SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEUNDRANSVÄRD beun3drans~væ2rd, äfv. 040~1 (beùnndransvä´rd Almqvist), adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr holl. bewonderenswaard, t. bewundernswert]
1) (†) till BEUNDRAN 1: förunderlig, underbar. Beundransvärda makt af hederns falska lagar! / Jag ägde styrka nog till mord och till försåt, / Och törs ej dygdig bli, Sicinius ler deråt! Leopold 1: 135 (1802, 1814). Huru hänger det ihop med den der flickan, som har ingifvelser och uppenbarar dem i sömnen. Badin har derom berättat mig högst sällsamma saker. .. Det är också något högst beundransvärdt. Crusenstolpe Mor. 5: 19 (1843; anfördt ss. yttradt af Reuterholm).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] till BEUNDRAN 2: värd beundran; numera ofta i ngt allmännare anv.: utomordentlig, utmärkt, ovanlig. (Montezumas palatser i staden Mexiko äro,) säger Cortez .., .. så stora och beundransvärda, at det är omöjligt för mig at beskrifva dem. GT 1788, nr 52, s. 3. Naturen visar sig skön och beundransvärd hvart hälst jag vänder mitt öga. Choræus Bref 220 (1805). Beundransvärd .. är versens harmoniska ledighet (i Brinkmans Snillets verld), dubbelt beundransvärd hos en till hälften utländsk författare. Tegnér 5: 246 (1822). Hon förde sig i de lustiga svängningarne (i polonäsen) med en beundransvärd lätthet. Almqvist A. May 22 (1838). Beundransvärd må Carl XII hafva varit i vissa fall, men det mest beundransvärda i hans tidehvarf var Svenska folkets tålamod. Svedelius i SAH 54: 273 (1878). (Förf:s mors) sätt med barnen var beundransvärdt. De Geer Minnen 1: 4 (1892). (A. framlägger) på ett beundransvärdt klart sätt .. sina iakttagelser och åsikter. G. Andersson i Ymer 1905, s. 105.
Spoiler title
Spoiler content