SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEVÄPNING bevä4pniŋ, i Sveal. äfv. 032 (bev`äpning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -ar.
vbalsbst. till BEVÄPNA. — särsk.
1) till BEVÄPNA 1.
a) om handlingen att beväpna (sig). Rycktet om beväpningar i ryggen på Ryssarna är ogrundadt. AB 1831, nr 64, s. 4. Om Sverige skulle kunna tänka på att bibehålla sin sjelfständighet, återstode derföre ingen annan utväg än en allmän beväpning, afpassad efter landets natur och folkets lynne. De Geer i 3 SAH 1: 70 (1886). — jfr BORGAR(E)-, FOLK-, NATIONAL-BEVÄPNING m. fl.
b) konkret: utrustning af vapen o. d., vapenutredning, vapen. Dict. Hamb. (1700; under armatura). Troppar från Tyskland, som blänkte af dyrbar beväpning. Dalin Hist. 2: 579 (1750). I en rustning af guld, ofantlig, ett under att skåda, / kom han (dvs. Rhesos); försann ej dödliga män det höfves att bära / sådan beväpning. Johansson Hom. Il. 10: 441 (1846). Vid tiden för den kristna tideräkningens början .. utgjordes våra förfäders beväpning, hvad de blanka vapnen beträffar, i allmänhet af svärd, spjut, yxa eller klubba. Spak Upplysn. ang. bl. vap. 1 (1890). Beväpningen utgöres för infanteriet af ett repetergevär med 7,62 mm. kaliber. Tingsten o. Hasselrot Värnpl. bok 52 (1902, 1904).
2) till BEVÄPNA 2. — särsk. till BEVÄPNA 2 b, konkret. Egentliga tänder förekomma icke hos foglarne, och munnens enda beväpning bildas af de hornslidor, som bekläda öfver- och underkäken. Thorell Zool. 2: 165 (1861). Rundmaskarna hafva cylindrisk, rörformig eller trådlik kropp .., försedd med papiller och en beväpning af hakar i den främre änden. NF 14: 35 (1890).
Ssgr (till 1): BEVÄPNINGS-PERSEDEL030~020. jfr BEVÄRINGS-PERSEDEL. Tj.-regl. 1889, s. 174. Fånggevaldigers beväpningspersedlar, utgöras af pistoler och huggare. Fångv.-förf. 58 (1892; efter handl. fr. 1849). Beväpnings- och utrustningspersedlar. SFS 1895, nr 43, s. 2.
-SKRUD. (†) rustning. Beväpningz skrud .. Armour. Serenius (1741).
Spoiler title
Spoiler content