SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEVÄRING bevä4riŋ l. -væ4-, i Sveal. äfv. 032 (bevä´ring Weste; bev`äring Almqvist), i bet. 1, 2, 3 o. 5 r. l. f. (m. Sahlstedt (i bet. 2 a)), i bet. 4 m.; best. -en; pl. (nästan bl. i bet. 4) -ar.
vbal-sbst. till BEVÄRA, v.1
1) (numera mindre br.) abstr. om handlingen att förse (ngn l. ngt) med försvarsmedel; numera bl. i fråga om vapen: armerande, bestyckande; beväpnande; numera oftast med afs. på fartyg. (Den kommenderande generalen) ville sörja för deras (dvs. de i krigstjänst inträdande allmogemännens) beväring och tilöfning. Porthan Bref t. Calonius 245 (1796). Almqvist (1844). Härens underhåll, beväring och öfning. Carlson Hist. 2: 105 (1856). Odhner G. III 1: 458 (1885).
2) konkret, om försvarsmedel.
a) (numera mindre br.) armering, bestyckning; beväpning, vapen; (vapen)utrustning; numera oftast i fråga om fartyg. Sahlstedt (1773). En dugelig karl väl utrustad med tung beväring. C. Adlersparre i VittAH 3: 151 (1793). En Soldat .. i full mondering och beväring. Rehbinder Matr. 46 (1794). Bondest. prot. 1809—10, 4: 531 (se under BEVÄRINGS-MANSKAP). Egyptiernes beväring bestod i båge och spjut. Lefrén Förel. 1: 33 (1818). Dalin (1850; i denna bet. betecknadt ss. mindre br.). (Regementet) måste .. sammandragas på en ort, ur hvars förråder det kunde uttaga beväring. Cygnæus 1: 225 (1852). En flotta med god beväring och bemanning. Wieselgren Vår samt. 63 (1871, 1880). Beväring tillhandahålles den uniformerade (polis-) personalen afgiftsfritt från polisens förråd. Stockholm 1: 296 (1897). 2 NF (1904; betecknadt ss. numera icke br. i denna bet.).
b) (†) om beväpnadt manskap (jfr 3 b). Sin räddning landets folk i Naskow tidigt sökt / Och des beväring sett af tropp på tropp förökt. Gyllenborg Bält 206 (1785, 1800). Genom utskrifning af alla manspersoner under fyratio år upprättades en stark beväring, så väl till ordningens bibehållande inom staden, som lägrets försvar mot fienden. Fryxell Ber. 6: 430 (1833); jfr 3 b.
3) [ur 1 o. 2 utvecklad anv.; tidigast i förb. allmän(na) beväring(en) (jfr b α) o. ssgrna BEVÄRINGS-MANSKAP, FOLK-, NATIONAL-BEVÄRING m. fl., sedan utan bestämning kanske elliptiskt för dessa uttr.] om (allmän) värnplikt o. värnpliktigt manskap (jfr 4).
a) (†) om (allmän) värnplikt ss. militärisk institution l. om tjänstgöring som värnpliktig. Att till beväring approbera subjecter, behäftade .. med mindre fel. A. T. Wistrand i Hygiea 1849, s. 567. Skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen. SFS 1860, nr 42, s. 2; jfr b α.
b) koll. om manskap som uttagits till krigstjänst vid arméen o. flottan efter principen om allmän. värnplikt; värnpliktiga tillhörande första o. andra uppbådet (men ej de till landstormen öfverförda); milis; nästan bl. i fråga om sv. förh. Beväringens första uppbåd. Vid 1815 års början, då de, som höra till nästföregående årets Femte Class, entledigas från Beväringen. Alm. 1814, s. 38; jfr a. Vid denna tiden lät han lega sig af en bonddräng att uppfylla hans plats i beväringen. Lovén Folkl. 98 (1847). Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. SFS 1885, nr 31, s. 1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen .. till tjenstgöring inkalla beväringen. Därs. s. 12. (Kompaniområdesbefälhafvaren) förrättar den årliga mönstringen i hemorten med dess beväring. Tj.-regl. 1889, s. 183. Se beväringa där i sin krigsmansprakt, / hon är grann, hon är gul, hon är blå! Fröding Guit. 50 (1891; i bygdemålsfärgad framställning). Tjenstetiden i beväringen är tolf år, åtta år i första och derefter fyra år i andra uppbådet. SFS 1901, nr 58, s. 2. Vid 1901 års riksdag .. blef .. ett helt nytt system antaget, i det att ett rent värnpliktssystem då efterträdde det gamla: stam och beväring. Militärkalendern 1908, s. 97. — jfr ARTILLERI-, BOND-, FOLK-, HERR-, INFANTERI-, KAVALLERI-, LANDT-, LIF-, NATIONAL-, SJÖ-, STUDENT-, TRÄNGBEVÄRING m. fl. — särsk.
α) (i fråga om äldre förh.) i uttr. allmän(na) beväring(en) (jfr ex. från 1860 under a). Skyldigheten, at til Rikets försvar ingå i Allmänna Beväringen, skall för hvarje Svensk man vidtaga med fyllda Tjugu och fortfara til fyllda Tjugufem år. Kungör. 27 okt. 1812, s. A 2 b. Krigsmakten till lands (i Sverge) består under fredstider af vid pass 38,000 man. Härtill komma i händelse af krig .. omkring 100,000 man ”allmän beväring” (m. m.). Sörensson Palmblad Lärob. i geogr. 69 (1854, 1866). G. Björlin i Ny sv. tidskr. 1880, s. 140.
β) i bild. (Undervisningsanstalterna) bilda och inöfva vår andliga beväring. Tegnér 4: 275 (1836).
4) (i sht hvard.) (icke officiell benämning på) person som fullgör sin värnplikt, beväringsman; nästan bl. i fråga om sv. förh. Den indelte Soldaten kan med fördel användas till publika arbeten, hvilket icke låter göra sig med Beväringen. KrigsVAT 1835, s. 350; jfr 3 b. Dalin (1850). De småväxta beväringarna (hade) .. fått de rymligaste klädespersedlar, som kunnat upptäckas. Falk Krigarlif 8 (1892). Nu lefver man på heden som en beväring glad. Bondeson Visb. 2: 153 (i visa fr. 1896). — jfr ARTILLERI-, BOND-, HERR-, INFANTERI-, KAVALLERI-, SJÖ-, STUDENT-BEVÄRING m. fl. — särsk. [jfr BEVÄRINGS-EXERCIS, -TJÄNST samt uttr. tjäna dräng o. d.] (hvard.) i uttr. exercera beväring, fullgöra sin värnplikt. Han skall exercera beväring i år och fröjdar sig däråt högeligen. Malin Lalin (1842) hos Dahlgren 2 Ransäter 68. Dalin (1850). Han .. exercerade beväring på Ränneslätt. Hedenstierna Fru W. 108 (1890). Exercera beväring vid trängen. SDS 1908, nr 242, s. 5.
5) [jfr t. bewehrung] herald. Beväring kallar man de i ett vapen förekommande djurs klor, horn, näbb och tunga, understundom äfven tänder, ögon, öron, hos fiskar fenor, hos tuppar kammar, hvilka enligt heraldiska regler måste målas i andra färger än de, hvaruti skölden eller figuren är utförd. Klingspor Handb. 11 (1887). Granfelt Vapenb. 6 (1889).
Ssgr (i allm. till 3, särsk. 3 b, o. 4): BEVÄRINGS-AFDELNING030~020. afdelning (i här l. flotta) i hvilken manskapet utgöres af värnpliktiga. Karlskrona beväringsafdelning. SFS 1901, Bih. nr 4, s. 15. Kostnader för en beväringsafdelnings förläggande till Galérvarfvet. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1906, s. 529.
-ARMÉ~02. (numera knappast br.) här bildad enl. principen om allmän värnplikt, värnpliktsarmé, värnpliktshär. Ad. prot. 1812, 1: 173. En beväringsarmé utan stam. J. A. Hazelius i Sv. tidskr. 1871, s. 15.
-ARTILLERI~1002 l. ~0102. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, 6: 260.
-ARTILLERIREKRYT—1001~02 l. —01—, l. ~100201 l. ~01—. jfr -ARTILLERIST o. -REKRYT. Rosen Sv. armeens org. 160 (1832).
-ARTILLERIST~1002 l. ~0102. värnpliktig som tilldelats artilleriet; motsatt STAM-ARTILLERIST.
-BARACK~02. barack för (logerande af) beväring (under öfningstiden). En beväringsbarack för 400 man. Tidn. f. lev. 1892, nr 17, s. 2. Stockholm 2: 78 (1897).
-BATALJON~102. (förr) bataljon hvars manskap bestod bl. af beväring. SFS 1858, nr 91, s. 63. Vesternorrlands beväringsbataljon. Nordensvan Handb. 1: 48 (1879). Chef för själfständig beväringsbataljon. Tj.-regl. 1889, Bil. s. 7.
-BEFÄLHAFVARE~10200 l. ~02100. befälhafvare för beväringsafdelning, särsk. vid flottan; jfr -CHEF. Vederbörande bevärings- eller stationsbefälhafvare. SFS 1886, nr 89, s. 51. Å hvardera (flott-)stationen tjänstgör en officer såsom beväringsbefälhafvare. Underv. f. mansk. v. fl. 1: 31 (1903).
-BEKLÄDNAD~020. (förr) jfr -UNIFORM. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, 3: 164. Hallman Förf. (1881).
-BEKLÄDNADS-DIREKTION—010~102. (förr) SFS 1856, nr 59, s. 1 (i titel). Instruktion för Bevärings-Beklädnads-Direktionerna. Därs. 1875, nr 56, s. 1.
-BEKLÄDNADS-FOND—010~2. (förr) SFS 1875, nr 56, s. 10. Hallman Förf. 46 (1881).
-BESIKTNING~020. särsk. om den läkarbesiktning som äger rum vid inskrifning(en); jfr -MÖNSTRING. A. T. Wistrand i Hygiea 1849, s. 562.
-BESIKTNINGS-LÄKARE—010~200. A. T. Wistrand i Hygiea 1849, s. 560.
-BOK~2. (mindre br.) inskrifningsbok (som värnpliktig erhåller vid mönstringen). —
-BYXOR ~20, pl. särsk. om hvita linnebyxor som förr, då beväringen hade bl. en kort öfningstid på sommaren, buros till uniformsrocken. Uti hvita linnejackor och dito nytvättade beväringsbyxor. Böttiger 6: 196 (1835).
-CHEF~2. jfr -BEFÄLHAFVARE. Falk Krigarlif 9 (1892).
-DISTRIKT~02. (i fråga om ä. förh.) inskrifningsområde; jfr -OMRÅDE. Hvarje sådant (dvs. indelt infanteri-)Regemente och Compagnie bör erhålla sine Beväringsdistricter, såvida möjligt är, inom de Härader och Socknar, der de nu äro indeldte. Bondest. prot. 1809—10, 4: 529. KrigsVAT 1835, s. 285.
-ELIT~02. (förr) värnpliktig som antagits till fortsatt öfning för utbildning till reservbefäl. KrigsVAT 1835, s. 294. Då beväringselit undergår sin tredje vapenöfning, kan han befordras till vice korpral. Nordensvan Handb. 1: 48 (1879). 2 NF (1904).
-ELIT-UNDEROFFICER—01~00102 l. -UNDEROFFICERARE—10200. (förr) jfr -UNDEROFFICER. Hallman Förf. 47 (1881).
-ESKADER~020. eskader bemannad med värnpliktiga (som undergå öfning vid flottan). Karlskrona beväringseskader. SFS 1901, Bih. nr 4, s. 15.
-EXERCIS~102. Om någon bättre person vid detta års Beväringsexercis vill hafva någon legd för sig, torde den lemna svar i försegl. biljett til J. W. på Dagl. Alleh. Kontoret. DA 1824, nr 40, s. 16. Bevärings-exercis i Cavaleri- och Artilleritjenst. KrigsVAT 1835, s. 293. Beväringsexercisen blef en vändpunkt i hans (dvs. skalden J. Nyboms) lefnadssätt. De Geer Minnen 1: 33 (1892).
-FOND~2. (förr) i uttr. allmänna beväringsfonden, till beväringsinrättningens utveckling år 1860 grundad fond, hvilken upphäfdes 1889. Erläggandet af en viss afgift till en så kallad beväringsfond .. i stället för den hittills stadgade legningsrätten. Bet. ang. beväringsskyld. 1859, s. 24. 2 NF 1: 634 (1903).
-FRACK ~2. (förr) För billigt pris åstundas köpa en Bevärings-Frack, passande för en smal person. DA 1824, nr 232, s. 10.
-FÖRFATTNING~020. (numera mindre br.) jfr -LAG. Bet. ang. beväringsskyld. 1859, s. 42. G. Björlin i Ny sv. tidskr. 1880, s. 140.
-FÖRORDNING~020. (numera mindre br.) jfr -LAG. 2 NF 3: 199 (1904).
(2 a) -FÖRRÅD~02. (numera mindre br.) vapenförråd. Bevärings-Förrådet. Tyg-Mästare .. Bevärings-Officer .. Bevärings-Vaktare. Sthms stadscal. 1806, s. 12. Regementets beväringsförråd. Tj.-regl. 1889, s. 171.
(2 a) -FÖRVALTARE. (†) förrådsförvaltare vid vapenförråd. SFS 1893, nr 108, s. 33.
-GOSSE~20. jfr -YNGLING. Beväringsgossarnes gula galoner. Strindberg Hafsb. 97 (1890). Ödman Resebild. 58 (1907). i bild. Lifsandarnas bevärings-gossar. Hagberg Shaksp. 3: 348 (1848).
(2 a) -HANDTVERKARE~0200. (förr) Branting Förf. (1827).
-HUSAR~02. —
-INRÄTTNING~020. värnpliktsinstitution. BtRProt. 1812, 1: 256. Tingsten Härordningsläran 29 (1893, 1906).
-JACKA~20. (förr) DA 1824, nr 85, s. 8.
-KAMRAT~02. —
-KARL~2. (numera mindre br.) jfr BEVÄRING 4 o. -MAN. BtRProt. 1812, 1: 660. Förklaring, Huru med Beväringskarl, som tager lega af tvänne eller flera till tjenst vid Beväringsmanskapet, förfaras skall. (1816; titel). I Norge, der han bevistade sista fälttåget i egenskap af beväringskarl. Rääf Ydre 1: 143 (1856). Lundell (1893).
-KAVALLERI~1002 l. ~0102. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, 6: 260.
-KAVALLERIST~1002 l. ~0102. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, 3: 150.
-KLASS~2. årsklass af värnpliktiga. Första beväringsklassen. Förledne årets Beväringsclass. Gynther Förf. 1: 159 (i handl. fr. 1822). Beväringsklassernas antal. De Geer Minnen 2: 233 (1892).
-KOLLETT~02. (förr) En beväringskollett för artilleriet säljes billigt. GHT 1896, nr 95 A, s. 4.
-KOMPANI~102. Beväringskompanierna marschera ned till kasernerna för att inkvarteras. Falk Krigarlif 9 (1892).
-KONTINGENT~102. jfr -AFDELNING. Vid beväringskontingents samling för afgång till öfningsort. SFS 1886, nr 89, s. 59. PT 1906, nr 115 A, s. 2.
-KORPRAL~02 l. -KORPORAL~102. (förr) Bet. ang. beväringsskyld. 1859, s. 61. NF 2: 430 (1877).
-KÅR~2. (förr) Bevärings-Corpser, .. hvilka blott hafva befäl, för att excercera årlig beväring. Hazelius Förel. 9 (1839). Studenterna bildade den tiden (c. 1836) en särskild beväringskår, som valde sina egna korpraler, präst och klockare. De Geer Minnen 1: 33 (1892).
-LAG ~2, r. l. m. (numera mindre br.) värnpliktslag; jfr -FÖRFATTNING, -FÖRORDNING, -STADGA. Björnstjerna Beskattn. 43 (1832). De Geer Minnen 1: 230 (1892).
-LEGA~20. (förr) jfr -LEJNING. Svedelius Statsk. 2: 200 (1868).
-LEJNING~20. (förr) lejning af ställföreträdare för värnpliktens fullgörande enl. medgifvande i värnpliktslagen 1812, suppleradt med friköpningsrätt 1860, upphäfdt 1872; jfr -LEGA. KrigsVAT 1845, s. 201 (rubrik).
-LISTA ~20. lista öfver ett års inskrifningsskyldiga inom ett mantalsskrifningsområde hvilken uppgöres af vederbörande mantalsskrifningsförrättare; inskrifningslista; jfr -RULLA. I Stockholm åligger det rotemännen att .. upprätta .. bevärings- och landstormslistor. SFS 1886, nr 89, s. 39. Därs. 1891, nr 58, s. 15.
-MAN~2. jfr BEVÄRING 4 o. -KARL, -YNGLING. NDA 93 (1875). Beväringsmannen beklädes numera fullkomligt i likhet med stamsoldaten. Spak Upplysn. om unif. 73 (1890). Flottans beväringsmän. Underv. f. mansk. v. fl. 1: 31 (1903). Militärkalendern 1908, s. 103.
-MANSKAP~20 l. ~02. Beväring och beklädnad tilldelas Beväringsmanskapet på Statens bekostnad. Bondest. prot. 1809—10, 4: 531. Tingsten o. Hasselrot Värnpl. bok 40 (1902, 1904). särsk. (i fråga om ä. förh.) i förb. allmänna beväringsmanskapet; jfr BEVÄRING 3 b α. Kungörelse om Utskrifnings-sättet och Inrättningen af Allmänna Bevärings-manskapet. (1812; titel). NF 2: 429 (1877).
-MARSCH~2. Beväringsmarschen från Dalarne: ”Mandom, mod och morska män”. Eichhorn Stud. 1: 31 (1869).
-MUNDERING~020. (förr) jfr -UNIFORM. 1:sta och 2:dra klassernas beväringsmunderingar böra hållas tjenstbara i 8 år. Rosen Sv. armeens org. 180 (1832). Bevärings-munderingen är till sin fullständighet, olika för beväringssoldaterne och för bevärings-rekryterne. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, 3: 164.
-MUSTASCH~02. (förr) mustasch som värnpliktig (enl. ett under 1800-talets förra hälft, då i allm. endast militärer hade mustascher, iakttaget bruk) plägade bära under exercistiden. Mina beväringsmustascher klädde mig förträffligt. De Geer Minnen 1: 51 (1892).
-MÅL~2. (numera föga br.) mått för kroppslängd hvilket värnpliktig skall fylla för att anses fullmålig till krigstjänst o. vapenför. Allt färre hålla beväringsmålet. Thomander 2: 283 (1838).
-MÖNSTRING~20. mönstring med de ynglingar inom ett inskrifningsområde som äro skyldiga att under det löpande kalenderåret påbörja fullgörandet af sin värnplikt: inskrifningsförrättning, inskrifning; jfr -SKRIFNING. SFS 1849, nr 16, s. 4. Hvarje yngling skall året näst efter det då han fyllt 20 år, inställa sig vid s. k. beväringsmönstring. Raab o. Crusebjörn Arméns org. 92 (1870). NF 2: 430 (1877).
-MÖNSTRINGS-FÖRRÄTTNING—10~020. inskrifningsförrättning. SFS 1858, nr 91, s. 41.
-MÖTE~20. möte af värnpliktiga från visst beväringsområde på exercished i o. för öfningar; från 1902 officiellt benämndt: beväringsrekrytskola. Innevarande års Beväringsmöten. KrigsVAT 1835, s. 322. Soldater af arméen, hvilka vid beväringsmöte tjenstgöra såsom korporaler. SFS 1860, nr 38, s. 4. Nyblom Minnen 2: 89 (1905).
(2 a) -OFFICER~102 l. -OFFICERARE~10200. (förr) officer vid vapenförråd o. d. Sthms stadscal. 1806, s. 12 (se under -FÖRRÅD).
-OMRÅDE~020. (i fråga om ä. förh.) område hvars värnpliktiga ungdom mönstras o. inskrifves på samma ställe; inskrifningsområde; jfr -DISTRIKT. SvT 1852, nr 31, s. 2. J. A. Hazelius i Sv. tidskr. 1871, s. 7.
(2 a) -PERSEDEL~020. (numera mindre br.) vapen (med tillbehör) o. d. Krigsart. 1798, 6: 8. Skeppens Bevärings- och Inventarii-persedlar. Stiernstolpe Arndt 4: 101 (1808). De munderings- och bevärings-persedlar, som äro i dagligt bruk, upphängas, då de ej af karlen nyttjas, helst öfver eller bredvid hans säng. Tj.-regl. 1858, 2: 154. Bevärings- och remtygspersedlar, som för fånggevaldigerna .. anskaffas. Fångv.-förf. 58 (1892).
-PLIKT~2. (numera mindre br.) värnplikt; jfr -SKYLDIGHET. BtRProt. 1812, 1: 661. Allmän beväringspligt. Svedelius Statsk. 2: 334 (1868). Genom 1885 års värnpliktslag utsträcktes beväringsplikten till 6 år med en öfningstid af 42 dagar, genom 1892 års till 12 år, i två uppbåd, med en öfningstid af 90 dagar. 2 NF 3: 198 (1904).
-PLIKTIG~20. (numera mindre br.) jfr -SKYLDIG. Den beväringspligtige (är) berättigad att i sitt ställe sätta annan duglig karl (legokarl). Fåhræus Handb. 156 (1864, 1868). Thurgren Handb. i sv. lagf. 91 (1872).
-POJKE~20. (hvard.) jfr -YNGLING. Med darrande knän, som en beväringspojke inför sin löjtnant. Lundegård Titania 101 (1892).
-REGEMENTE~1020. (förr) Tj.-regl. 1889, s. 239.
-REKRYT~02. värnpliktig som undergår rekrytöfning; särsk. värnpliktig som undergår sin första öfning; värnpliktsrekryt. Liniedragonernes beväringsrekryter. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, 3: 155. Ill. mil.-revy 1902, s. 123.
-REKRYTMÖTE—01~20 l. ~0210. = -REKRYTSKOLA. Ill. mil.-revy 1902, s. 34.
-REKRYTSKOLA—01~20 l. ~0210. rekrytkurs för värnpliktiga; äfv. konkret, om samtliga deltagare i en sådan kurs; numera i motsats till VOLONTÄR-REKRYTSKOLA. Ill. mil.-revy 1901, s. 490. Nu pågående beväringsrekrytskola vid infanteriet. PT 1907, nr 107 A, s. 2. För de värnpliktigas utbildning anordnas årligen beväringsrekrytskolor. Militärkalendern 1908, s. 85.
-REPETITIONSÖFNING~1001— l. ~010120 l. ~100210. (andra årets l. ngt följ. års) öfning af värnpliktiga som förut (under första värnpliktsåret) öfvats (o. därvid erhållit sin hufvudsakliga militära utbildning). SFS 1893, nr 50, s. 8.
-ROCK~2. Lundell (1893). En borgmästare i beväringsrocken. SDS 1908, nr 242, s. 5.
-RULLA~20. rulla öfver inskrifna värnpliktiga inom ett värnpliktsområde hvilken föres af vederbörande (militära) rullföringsexpedition; jfr -LISTA. Gynther Förf. 1: 121 (1851). SFS 1901, nr 110, s. 149.
-SKRIFNING~20. (numera föga br.) inskrifningsförrättning; jfr -MÖNSTRING. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 11 (1865). Vid beväringsskrifningarna i de distrikt, som tillhörde Vermlands fältjägare. Dens. Spr. minnen 171 (1874).
-SKYLDIG~20. (numera mindre br.) värnpliktig; jfr -PLIKTIG. Den som .. är hugad att taga lega för en Beväringsskyldig, vare god och anmäle sig. DA 1824, nr 54, s. 16. SFS 1860, nr 42, s. 4. Lundell (1893).
-SKYLDIGHET~200 l. ~102. (numera mindre br.) värnplikt; jfr -PLIKT. Hafve den utskrifning underkastade, hvilken genom .. oriktigt föregifvande sökt undandraga sig Allmänna Bevärings-skyldigheten, sin rätt förverkat at annan i sit ställe lega. Kungör. 27 okt. 1812, s. A 3 a. Underdånigt Betänkande angående lämpligaste sättet för beväringsskyldighetens fullgörande. (1859; titel). Lundell (1893).
-SOLDAT~02. (numera mindre br.) värnpliktig; särsk. värnpliktig som undergått den första beväringsöfningen (o. ss. utbildad soldat deltager i repetitionsöfning); värnpliktssoldat. Rosen Sv. armeens org. 24 (1832). Arméen utgöres .. af stam-soldater och bevärings-soldater. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, 3: 153. Hallman Förf. 49 (1881).
-STADGA~20. (numera knappast br.) jfr -LAG. Rosen Sv. armeens org. 21 (1832). KrigsVAT 1835, s. 292.
(2 a) -STAT~2. (förr) Gesäller och timmermän med aflöning på Artilleriets. Fyrverkare-, Tyg- och Bevärings- samt Flottans Timmermans- och Handtverks-stater. SFS 1849, nr 8, s. 3. Thurgren Handb. i sv. lagf. 90 (1858, 1872).
-STYRKA~20. truppstyrka i hvilken manskapet utgöres af värnpliktiga; jfr -AFDELNING. Bet. ang. beväringsskyld. 1859, s. 36. Ill. mil.-revy 1903, s. 230.
-SYSTEM ~02. värnpliktssystem. G. M. Stiernsvärd i Ad. prot. 1847—48, s. 132. Wieselgren Bild. 37 (1886, 1889).
-SÅNG~2. jfr -VISA. Feuk Förstl. i poesi 42 (1835; öfverskrift).
-TID~2.
1) tid under hvilken en person tillhör beväringen(s första o. andra uppbåd). SFS 1849, Reg., s. 2. Wieselgren Bild. 143 (1888). SFS 1893, nr 50, s. 7.
2) tid under hvilken en person undergår beväringsöfning, exercistid. Nyblom Minnen 2: 92 (1905).
-TJÄNST~2. (numera mindre br.) militärtjänst i beväringen. En person, tilltalad för det han låtit lega sig af tvänne till Beväringstjenst. Förkl. 13 mars 1816, s. 3. Till beväringstjenst duglig. A. T. Wistrand i Hygiea 1849, s. 562.
-TJÄNSTGÖRING~020. (numera mindre br.). SFS 1891, nr 62, s. 6.
-TRUPP~2. -trupp (hvars manskap består) af beväring; jfr -AFDELNING. Dalin (1850). särsk. (förr) beteckning (uti ä. härordningar) för (vissa) trupp(er) af värnpliktiga i motsats till trupp(er) bestående af stam o. beväring. Tj.-regl. 1889, s. 215. De s. k. beväringstrupperna, .. som numera fått en större eller mindre sådan (dvs. stamtrupp) af värfvadt manskap, benämndt volontärer. Nordensvan o. Krusenstjerna Handb. 1: 25 (1890). Furirsbeställning vid beväringstrupperna. SFS 1893, nr 109, s. 16.
(2 a) -TYGMÄSTARE. (†) J. A. Palm, Öfverste Lieutenant och Bevärings-Tygmästare. DA 1808, nr 19, s. 8.
-TÄLT~2. tält för beväring; särsk. (förr) tält hvari värnpliktiga inlogerades under beväringsmöte. Lundin G. Sthm 166 (1880).
-UNDEROFFICER~10102 l. -UNDEROFFICERARE~1010200. (förr) värnpliktig som utbildats till (reserv)underofficer; jfr -ELIT-UNDEROFFICER. Rosen Sv. armeens org. 139 (1832). Bet. ang. beväringsskyld. 1859, s. 62. NF 2: 430 (1877).
-UNIFORM~102. (förr) uniform för beväring; jfr -MUNDERING. Till Bevärings-Uniform hörande Jacka, Tschacot, Schärp samt röda ränder, finnas till salu. DA 1824, nr 70, s. 17. En beväringsuniform önskas hyra eller köpa. Nerikes alleh. 1886, nr 84, s. 4.
-UPPBÅD~20 l. ~02. uppbåd af värnpliktiga; särsk. om sådan grupp af årsklasser af beväring som är skyldig att i händelse af krig samtidigt träda under vapen (jfr ex. från 1901 under BEVÄRING 3 b). De två yngste klasserna af det första beväringsuppbådet. G. Björlin i Ny sv. tidskr. 1880, s. 154.
(2 a) -VAKTARE ~200. (förr) tjänsteman af subalternofficers grad vid vapenförråd o. d. Sthms stadscal. 1806, s. 12 (se under -FÖRRÅD). Snällp. 1848, nr 8, s. 4.
-VISA~20. jfr -SÅNG. Beväringsvisa för första klassen 1862. Bondeson Visb. 2: 146 (i visa fr. 1862). En ny beväringsvisa för 1882. Därs. 1: 68 (i visa fr. 1882). Krigarelifvet är så härligt! .. Isynnerhet i teorien och beväringsvisorna. Lunds veckobl. 1887, nr 79, s. 4.
-YNGLING~20. jfr -GOSSE, -MAN, -POJKE. Ett krig, der Bevärings-ynglingarne måste gå i fält. Bondest. prot. 1823, 2: 377. Wieselgren Bild. 39 (1886, 1889).
-ÅLDER~20. ålder under hvilken en person tillhör beväringen(s första l. andra uppbåd); jfr VÄRNPLIKTS-ÅLDER. De personer, som då ännu kunna vara inom bevärings-åldern. Kungör. 27 okt. 1812, s. B 2 b. Alla i beväringsåldern varande, f. d. stamanställda. Wrangel Sv. fl. bok 280 (1898).
-ÅR~2. Rosen Sv. armeens org. 47 (1832).
-ÖFNING~20.
1) (numera knappast br.) om exercis som är afpassad för o. utföres af l. med värnpliktiga. Bevärings-öfningen och fälttjensten. KrigsVAT 1835, s. 286.
2) om ett års öfning(ar) med värnpliktiga; jfr -MÖTE. 6 beväringsmän i tredje och 7 i femte fördelningen hafva fullgjort hela sin beväringsöfning såsom velocipedordonnanser. SFS 1892, Bih. nr 5, s. 7. 2:a klassens beväringsöfningar. Ner. alleh. 1896, nr 20, s. 3.
3) (numera mindre br.) om sammanfattning(en) af samtliga öfningar som åligga en värnpliktig. Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning. SFS 1885, nr 31, s. 14. Ökad beväringsöfning. Wieselgren Bild. 39 (1886, 1889).
-ÖFVA~20. (föga br.) låta (trupp l. rekryt) undergå vapenöfning af det slag som är afsedt för beväring. Tamm Sammans. ord 18 (1900).
Spoiler title
Spoiler content