SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEVAR beva4r, n.
Etymologi
[jfr d. bevar, nt. o. holl. bewaar samt FÖRVAR]
(numera nästan bl. i södra Sv. o. Finl., i sht hvard., mindre br.; jfr dock a) vbalsbst. till BEVARA, v.1 10: bevarande, beskydd, skydd, förvar; numera nästan bl. i förb. (hafva, taga) i (sitt) bevar o. d. (Guds) rijs är (ofta) ett bewaar för wårt fall. Columbus Bibl. v. O 4 b (1674). Befallom her medh samptlige dhe högh och ährevyrdige godhe herrar och män, vnder gudz thens alldrahögstes bewar. Växiö domk. akt. 1678, nr 199. I .. vthsända til edra hiordars bewahr, icke hundar och herdar; vthan glupande vlfwar. Isogæus Segerskiöld 94 (c. 1700). Att Gud må taga er i sitt bevar ... Hafva i bevar. Nordforss (1805). Dalin (1850). Sänd till hans bevar, / jag såg ej annan väg för oss att fara, / än denna enda. Lovén Dante 2: 5 (1857). — särsk.
a) [jfr d. i godt bevar] (i södra Sv. o. Finl. i sht hvard. fullt br.) i uttr. i godt bevar, i godt förvar l. behåll. Hans lilla (döda) flicka .. var .. i godt bevar. Hedenstierna Vett 182 (1887).
b) (i Finl.) jur. i uttr. laga bevar, laga skydd. Inlemna till laga bevar. Sv.-fin. lagterm. (1883).
c) (†) bevakande (af ngns intresse). Till skiäligit bevar af Ehrs Kongl. Maij:ts här wid beroende Interesse. HSH 33: 311 (1685).
Spoiler title
Spoiler content