SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEVIS bevi4s (bevi´s Weste), n.; best. -et; pl. = ((†) -er Växiö domk. akt. 1800, nr 2 (i bet. 3)).
Etymologi
[y. fsv. bevis (1501; två ggr i en skråordning i bet. 3), sannol. af mnt. bewis (på hvilket dock Schiller o. Lübben ej hafva tidigare exempel än två ställen ur en skråordning från år 1575), till bewisen (se BEVISA); jfr d. bevis, holl. (o. mnl.) bewijs, t. beweis]
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] motsv. BEVISA I 2: (nöjaktig) grund för visshet om ngt; (klart o. tydligt) ådagaläggande af sanningen (l. sannolikheten) af ngt. — Anm. Den visshet (l. sanning) som ett bevis afser att åstadkomma (l. ådagalägga) kan vara af olika art l. grad. Medan man i logiken o. matematiken åsyftar en absolut visshet, en visshet om att ngt enl. tankelagarna nödvändigt måste vara på ett visst sätt (jfr språkprofvet från Lindblom (1836) under a), nöjer man sig i naturvetenskaperna o. de historiska vetenskaperna liksom i juridiken o. det allmänna lifvet vanl. med historisk visshet, dvs. med öfvertygelsen att ngt faktiskt förhåller sig så l. så. För den juridiska vissheten (jfr a γ) finnas ofta i lagarna formella grunder fastställda (jfr RB 17: 29 (Lag 1734) under a γ).
a) motsv. BEVISA I 2 a, om framställning af (öfvertygande) skäl för sanningen l. riktigheten l. verkligheten af ngt; argument; ofta med prep. för resp. mot, stundom l. om, numera sällan af (jfr α). Skäl och bevis. Ett afgörande, klart, tydligt, påtagligt, slående (jfr β), talande, bindande, öfvertygande, tillförlitligt, otvifvelaktigt, ovederläggligt, ovedersägligt, oomkullkastligt, oomkullrunkligt bevis (jfr b). Falska, felaktiga, klena, ohållbara, osäkra bevis. Ett direkt, äfv. positivt, (filos.) äfv. ostensivt bevis (som direkt ur gifna förutsättningar visar sanningen af ett påstående l. verkligheten af ett förhållande o. d.); motsatt indirekt, stundom negativt, (filos.) äfv. apagogiskt bevis (som gm att visa orimligheten af motsatsen indirekt ådagalägger ifrågavarande påståendes l. förhållandes riktighet o. d.). Ett filosofiskt, historiskt, logiskt, matematiskt, teologiskt, vetenskapligt bevis. Det kosmologiska, fysikoteologiska l. teleologiska, ontologiska, moraliska, historiska beviset för Guds existens. Det tarfvar bevis. Uppställa, anföra, framlägga bevis för l. mot ett påstående. Vederlägga, gendrifva, kullkasta ett bevis. Med bevis styrka ngt l. vederlägga ngn l. ngt. Leda i bevis. Vara oåtkomlig för bevis. (Jag) förmanar .. hwar och een Christen menniskio .. giffue granna acht påå then skääl och bewijsz som här föregiffuas, och döme sidhan ther om huru saken haffuer sich. O. Petri Klost. A 1 b (1528). Någre Synnerlighe Bewijs, vthdragne af the gamble Kyrkiones Lärare, sampt Doctor Luthers och Philippi Melanchthonis eigne Skrifter, om then personlighe Föreening, som är vthi the twenne Naturer j wår Herre Jesu Christo. Carl IX (1604; boktitel). Sophistiske bewijs. Lex. Linc. (1640; under elenchus). Vilje vi antasta vår Christeliga lära ..; så böre vi bevisa, at thes hemligheter äro ogrundade, .. och osanfärdiga. Men jag är säker, at vi briste uti bevis. Bælter Guds sons människioblifv. 15 (1751). Men at (icke) hembliga drifhjulet var succession och Hertigens afsöndrande derifrån, derpå behöfves intet bevis. Höpken 1: 22 (c. 1760); jfr b. Exempel äro de mäst bindande bevis. Nordenflycht Frunt. 11 (1761); jfr b. Bevis, At Högsta Magten I Et Fritt Samhälle Är Lagbunden. Schönberg (1769; boktitel). Hvad Algebraiska bevisen angår, så äro de .. ibland kortare än de Geometriska. Plantin Intr. i VetA 11 (1784). Dig skall beviset åligga. Lindblom (1790; under probatio). Vana vid en öfvertygelse föder ofta .. oförmögenhet att sätta ett riktigt värde på bevisen deremot. Berzelius Kemi 3: 49 (1818). Bevis (argumentatio, probatio, demonstratio) är en tankeföljd, hvars särskilda delar sinsimellan stå i det sammanhang att någras sanning utgör en nödvändig följd af andras sanning. Lindblom Log. 278 (1836). De bevis man uppställt för den Hel. Skrifts .. gudomlighet, delas vanligen i inre och yttre. Norbeck Theol. 26 (1840, 1866); jfr b. Dessa satser, hvilka jag anser mig kunna och böra fullständigt leda i bevis. Nilsson Ur. 2: 55 (1862). Beviset att vinklarna vid basen i en likbent triangel äro lika stora, är ganska enkelt. Kindblad (1867). (Nordenskiöld) hoppades .., att kommande forskningar och upptäckter skulle gifva bevis för hans uppfattnings riktighet. E. W. Dahlgren i Ymer 1902, s. 261; jfr b. Bevisen indelas (i logiken) uti: induktiva l. analytiska, vid hvilka man från det mer speciella sluter till det mer allmänna, och deduktiva l. syntetiska, vid hvilka man från det mer allmänna sluter till det mer speciella. 2 NF 3: 196 (1904). — jfr ANALOGI-, BI-, CIRKEL-, ERFARENHETS-, FÖRNUFTS-, HUFVUD-, HYPOTES-, INDUKTIONS-, MOT-, MOTSATS-, PRYGEL-, SANNINGS-, SANNOLIKHETS-, SKEN-, VISSHETS-BEVIS m. fl. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. till bevis af, förr äfv. med gen., till ådagaläggande af (en sanning o. d.) l. styrkande af (ett sakförhållande o. d.). Til min meningz bewijs. Gustaf II Adolf 151 (1617). Til sanningens .. bevis. Oelreich 175 (1755). Konung Pepin måste ofta höra, det dess spentsliga och klena växt .. likasom androgs til bevis af en lika sinnets svaghet och veklighet. Tessin Bref 2: 354 (1755). Til bevis af min upriktighet. Cederborgh UvT 2: 10 (1809); jfr 2.
β) (skämts.) i uttr. handgripligt l. slående bevis, om handgriplighet(er) i st. f. bevis l. bevisföring; jfr ARGUMENT 2 b slutet samt BEVISA I 2 a η.
γ) jur. framställning (inför rätta) som gifver l. bidrager att gifva s. k. juridisk visshet om det faktiska förloppet vid en gärning l. förhållandet i ett rättsfall o. d., särsk. för styrkande af hvad motpart förnekar l. för vederläggning af hvad han påstår; ofta omfattande äfv. b β. Andraga bevis. Framdraga l. framlägga bevis för ngns brottslighet. Pröfva bevis som framlagts. Fullt, halft, mer än halft (men mindre än fullt), mindre än halft (dock något) bevis; jfr BEVIS-KVANTITET. Indirekt bevis, indiciebevis. Artificiellt bevis; jfr BEVISNING 1 a β. All Dom skal befestas medh vppenbara Skäl och Bewijss, ty Domaren skal intet döma vthan effter Skäl och Bewijs. Dom.-regl. mom. 35 (c. 1530). Han (dvs. E. XIV) klagade honom (dvs. J. III) ahn för Rijksens Stender; / En doom the öffwer honom felte (dvs. fällde), / Ändoch ther war inthet bewijs opå. Hund 353 (c. 1605). Fåfängt gå til rätta vthan bewijs. Grubb 224 (1665). Nv kärer någor til annan, och kan strax medh klara Bewijsz binda then til Sakena. Sjöl. 1667, Skipml. 10. Begiärer någor upskof och dilation, til at skaffa flere bewijs. Abrahamsson 614 (1726). Det äro starka bevis emot ehr. Serenius (1734; under evidence). Tu vitne äro fullt bevis, ther i the sammanstemma. Ett vitne om sielfva målet gälle ej mer, än för halft bevis. RB 17: 29 (Lag 1734). Hvilke, som brusto i bevis, måste .. tåla, at se sådana Gods blifva kände under Kronan. Botin Hem. 2: 117 (1756, 1789). Det tillhör anklagaren att föra positift bevis, som öfvertygar om den anklagades lagstridiga gerning. Boëthius Nat. 189 (1799). Hvad de (dvs. parterna) åberopa till bevis i saken. Försl. t. rätteg.-balk 1849, N. motiv. s. 9. Han har halft bevis emot sig. Därs. Lagkom. motiv. s. 155. Hvarje part åligger att med bevis styrka sina inför rätta gjorda uppgifter om faktiska förhållanden. Palmén Jur. handb. 237 (1859). Bevis står emot bevis. Broomé Civilpr. 233 (1880, 1890). Genom beviset skola fakta, som varit stridiga eller tvifvelaktiga, fastställas såsom ostridiga och otvifvelaktiga, så att de kunna läggas till grund för domen. Wrede Bevisr. 7 (1894). Frikänd i brist på bevis. Wirsén i PT 1905, nr 246 A, s. 3. — i numera obr. förb. Att the lathe bliffwen till fridtz, Effther the haffwe doch ingen skäligere bewijsz vpå honom (dvs. på hans brottslighet). G. I:s reg. 16: 243 (1544). Nekar han (dvs. svaranden), så bör widare fortfaras med och igenom saksens bewijs. Schmedeman Just. 834 (1683); jfr α. Thetta bevis sker genast med klara och ojäfviga skiäl. Nehrman Pr. civ. 219 (1751). — jfr ALIBI-, EDS-, GEN-, INDICIE-, ORAL-, OSKULDS-, RENINGS-, RÄTTS-, SAKFÖRAR-, SAKKUNNIG-, URKUNDS-, VITTNES-, ÄKTHETS-BEVIS m. fl.
b) motsv. BEVISA I 2 c, om faktum, förhållande, omständighet l. sak o. d. ss. grund för visshet om ngt; kriterium; ofta med prep. för l. resp. mot, numera sällan om l. af, förr äfv. till; stundom svårt att skilja från 2. Ett faktiskt, godt, ojäfaktigt, ojäfvigt, säkert, tillräckligt, otillräckligt bevis. Hafva bevis för en åsikt, ”ha fakta för”. Dessa händelser utgöra l. afgifva bevis för riktigheten af min åsikt. Bevis för l. på motsatsen (omständighet som visar, att ngt förhåller sig på annat sätt, än man tänkt l. påstått). Där har du ett bevis på hur illa det går, när man bär sig dumt åt. Ett af de bästa l. säkraste bevisen på l. mot epidemiens aftagande. I hans anletsdrag kunde man läsa bevisen på hans brottslighet. Tydzske, Swenske, Danske, Norske, haffua foordom dags alle warit itt folk, och ther är tungomålet noogh bewijs til. O. Petri Kr. 8 (c. 1540). Gensäjelse-Anden .. är en liten dum diefvul, som aldrig tiger, (klart bevis af oförstånd). Dalin Arg. 2: 214 (1734, 1754); jfr 2. Et af de största bevis på hennes (dvs. drottning Kristinas) stora snille och urskilning, så väl som ädelmod och nit för vetenskapens upkomst. Nordenflycht Frunt. 26 (1761). Han (dvs. kungen) håller af musik, som alla nogsamt känna: / Beviset är vår Opera. J. G. Oxenstierna 1: 233 (1783, 1805). Jag är et bevis jag, och et talande bevis til at icke altid äktenskapet är deras (dvs. dårskapernas) slut. Envallsson Niugg 58 (1784). Ett så hedrande bevis om Hammarskölds förtjänster (som hans trupps vägran att utlämna honom). Hallenberg Hist. 2: 436 (1790). Gustaf Adolf .. ansåg detta .. anbud af ett års stillestånd .. som bevis till svaghet. Därs. 5: 256 (1796). Blotta tillvaron deraf (dvs. af ordet skandinavism) är ett oomkullkastligt bevis, att skandinavismen är en magt i tiden. E. H. Tegnér i Ydun 79 (1869). Hamilton sökte väl att bevara anonymiteten, men de inre bevisen om hans författarskap voro alltför påtagliga. De Geer Minnen 2: 129 (1892). Att Mickel är en skälm och bof, / som utan fullmakt går på rof, / det se vi dagligen bevis / på — vi, hans majestäts polis. Andersson Mickel räf 8 (1900). Ett slående bevis på styrkan af den makt, rytmen utöfvar. Cederschiöld Rytm. trollm. 186 (1905). Tidningen omtalar det tyska kejsarparets besök i England som ett bevis för att man på bägge sidor eftersträfvar att återupplifva den gamla vänskapen. PT 1907, nr 264, s. 2. — särsk.
α) i numera knappast br. förb. Thes Gamla Testamentzens Böker (äro), wisseligha högdt achtande, medhan thet är en sådana fast grund, ther thet Nyia vppå henger, och ther aff sijn bewijs haffuer. Förspr. t. GT a 2 a (Bib. 1541).
β) jur. (jfr a γ). Gälle then (dvs. räkenskapsboken) för fullt bevis, ther (dvs. om) han, som boken hållit, eller hålla låtit, then med ed sannar. RB 17: 2 (Lag 1734). Han (skall) föra fram det ihjälrifna djuret såsom bevis; han behöfver då icke gifva ersättning därför. 2 Mos. 22: 13 (öfv. 1904). jfr: Jag dref honom (dvs. björnungen) med bevisen på hans brottslighet (näml. ett par af honom sönderbitna skor) tillbaka till luckan. Nyblom Hum. 102 (1874, 1883).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] motsv. BEVISA I 3: om handling l. händelse som lägger i dagen en personlig stämning, känsla, åsikt, karaktär, egenskap osv. l. röjer ett sakförhållandes verkliga tillvaro l. natur osv.; tydligt tecken (till l. på); (klart) uttryck (för); yttring (af); prof (på); indicium; vittnesbörd; med prep. på, numera sällan af l. om, förr äfv. till; stundom svårt att skilja från 1 b. Tydliga bevis på ledsnad. Ett eklatant, stort bevis på dumhet, oegennytta. Aflägga l. gifva bevis på skicklighet, kunskaper, tapperhet. Erfara, röna, mottaga många bevis på tillgifvenhet. För alla bevis på deltagande vid min aflidne makes bortgång ber jag att .. (i tacksägelse från efterlefvande). Vthi all idhor förfölielse och bedröffuelse som j lijdhen, såsom itt bewijs til Gudz retwijsa doom, På thet j måghen warda werdighe til Gudz Rike, för hwilket j ock lijdhen. 2 Tess. 1: 5 (Bib. 1541; NT 1526: witnesbyrd, öfv. 1883: bevis på, Luther: antzeygen, Vulg.: exemplum, Erasmus: documentum, gr. ἒνδειγμα). Thetta (är) itt ibland the aldrastörsta bewijs, om Gudz kärleek, at Gudh är worden menniskia. Muræus Arndt 2: 198 (1648). Att Eders Kgl: M:t uptagit som ett serdheles bewis af Chanens wilfarighet den benägenhet han emot Zaporerne wysat. Lagerberg Dagb. 13 (1710). Ännu sämre är, om han (dvs. predikanten), förlitande sig på sitt flyktiga minne, låter vår Frälsare frambära ord, som äro Davids, hvarpå ett tryckt bevis kan anföras. Ödmann Anv. t. skrift. 64 (1822, 1823). Han hade .. rönt många bevis på medborgarnes likgiltighet. Rydberg Ath. 301 (1859, 1866). Några prof, som egentligen kunna tjena till bevis på det sätt, hvarpå de heliga skrifternas innehåll blifvit behandladt, skola i det följande meddelas. C. J. Schlyter hos Olbers I bibelöfvers.-fr. 131 (1875). (Armfelt) återvände såsom en triumfator (till Neapel) och mottog de ovedersägligaste bevis på aktning och sympati. Tegnér Armf. 2: 241 (1884). Positiva bevis af konungens hyllest framträdde .. senare. Lagus Kellgren 118 (1884). Du har nu gifvit ett större bevis på din kärlek än förut. Rut 3: 10 (öfv. 1904). — jfr AKTNINGS-, ARTIGHETS-, GUNST-, HEDERS-, HÖFLIGHETS-, HÖGAKTNINGS-, KÄRLEKS-, LÄRDOMS-, MANDOMS-, NÅDE-, TACKSAMHETS-, TILLGIFVENHETS-, TROHETS-, VÄNSKAPS-, YNNEST-, ÄRE-, ÖMHETS-BEVIS m. fl.
3) [jfr y. fsv. schal han bewijs haffua hwar han födder är o. motsv. anv. i d., mnt. o. holl.] attest l. intyg l. vitsord i skriftlig affattning om personliga l. sakliga förh. hvilken l. hvilket utfärdats af vederbörande person l. myndighet o. enl. lag l. sed äger gällande kraft l. afgörande betydelse. Utfärda bevis. Hvilket till bevis meddelas. Teckna bevis (om inteckning o. d.) å l. på ett arrendekontrakt (osv.; om domhafvandes påskrift). Förete bevis. Giffuendes honom (dvs. leverantören) ther på En bekennelse eller bewiisz huru mångh stycke tu aff för(skrif)ne clädhe annamendes warder. G. I:s reg. 19: 132 (1548). Hann .. endschyller sigh, att hann ingen öfverlast almogenn der hann framdragitt giordt hafver, .. deropå hann och förmhener sigh förskaffe presternas och almogens bevijs. Oxenst. brefv. 5: 47 (1613). Der på befalttes Pär Börsson att han skall schaffa sigh bewijs om sitt Adelige herkompst. RARP 2: 11 (1633). At (N. N.) hafwer inlefwererat i Rijkzens Ständers Banco (angifven summa penningar) .. Thet warder här medh honom til Bewijs attesterat. Bergskoll. hufvudb. 1686, s. 310 (depositionsbevis å tryckt blankett). (Landshöfdingen bör) på deras (dvs. de förhördas) utsagu taga dubbel bevijs, hvar på sedan ett skickas Konungen tilhanda. Abrahamsson 131 (1726; efter handl. fr. 1687). Framlägge på insatte penningar sådana bevis, som almänt i Riket gälla. JB 5: 1 (Lag 1734). Häradshöfding gifve bevis therå. Därs. 13: 1. Då intekning beviljad varder, skrifve Domaren Bevis derom på Hufvudskriften af den Handling, hvarå Borgenär sin fordran grundat. Förordn. ang. intekn. 1818, § 15. Bevis böra (för erhållande af skottpengar) medföras från presten och en kyrkvärd, .. att skinnet är i socknestufvan offentligen uppvist. Svederus Jagt 307 (1832). Bevis om emottagande af tilldelad utsyning eller å inköpt virke bör bevakare alltid affordra utsyningstagaren. Cnattingius (1894). (†) Hvar någen .. köpman viker af .. almennings landzväger .. eller söker någen biväg utan stadhollerens .. lof, minne, schrifftelige bevis eller leyde. RA 1: 276 (1540). Icke .. tillathe någre .. Köpmen .. drage her vtaff Rijkit medt minne the haffwe wårt, eller wår Befalningzmansz vpå Stocholm bewijsz och paszbordt. G. I:s reg. 16: 135 (1544). Bewyss för en Drabante och loff til att Sökia läkiedom för sin Siukdom. Bidr. t. Åbo hist. I. 7: Hert. Johans diar. 22 (1557). — jfr AFFÖRINGS-, AFLASTNINGS-, AFSTRAFFNINGS-, AFVELS-, AFVITTRINGS-, ANALYS-, ANMÄLNINGS-, ANNOTATIONS-, ANTAGNINGS-, ASSISTANS-, ASSURANS-, BANK-, BEGRAFNINGS-, BEHÖRIGHETS-, BESIKTNINGS-, BETALNINGS-, DELGIFNINGS-, DEPOSIT-, DEPOSITIONS-, DIARIE-, DOKTORS-, DOMSTOLS-, DOP-, DÖDS-, EMOTTAGNINGS-, EXAMENS-, FATTIGDOMS-, FLYTTNINGS-, FORDRINGS-, FREJD-, FÖRMYNDERSKAPS-, FÖRSÄKRINGS-, GARANTI-, GRAVATIONS-, HUSBONDE-, HYPOTEKS-, HÄRADS-, INSTÄLLELSE-, INSÄTTNINGS-, INTECKNINGS-, KAPITULATIONS-, KOMMUNIKATIONS-, KUNSKAPS-, LAGAKRAFTS-, LAGFARTS-, LEDIGHETS-, LÄKAR-, MOTTAGNINGS-, MUT-, MYNDIGHETS-, MÄKLAR-, NATIONALITETS-, NOTARIAL-, NOTARIATS-, ORDINATIONS-, PANT-, PRODUKTIONS-, PROTEST-, PRÄST-, REKOMMENDATIONS-, RESERVATIONS-, RESTITUTIONS-, RÄNTERI-, SJÖVÄRDIGHETS-, SKADESTÅNDS-, SKATTKAMMAR-, SKICKLIGHETS-, SKULD-, SLUT-, SOCKENSTÄMMO-, STÄDJE-, STÄMNINGS-, SUNDHETS-, SYNE-, TAXERINGS-, TILLSTÅNDS-, TINGS-, TJÄNSTLEDIGHETS-, UPPLAGS-, URSPRUNGS-, UTFLYTTNINGS-, UTSTAKNINGS-, VAD(E)-, VEDERHÄFTIGHETS-, VIDIMATIONS-, VÄRFNINGS-, ÅLDERS-, ÄGANDERÄTTS-, ÄMBETS-BEVIS m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) om orlofssedel, arbetsbetyg o. d. Gesäll, lärling eller annan fabriks- eller handtverks-arbetare må, då han från tjensten afflyttar, af husbonden ej förvägras skriftligt bevis om sit upförande och sin skicklighet i yrket. SFS 1846, nr 39, s. 19.(†) Begärendis .. atui (dvs. att vi) wilde giffua honnom wår bewiss huruledis han oss .. tient haffuer. G. I:s reg. 6: 35 (1529). Kirstin hade gode bewijss der hon tillförene thiänt hafuer. Växiö rådstur. prot. 1646, s. 137.
b) (†) om vitsord från undervisningsanstalt; betyg. Att Diäknerne .. när Trij Åhr vte äre, .. till andre Skolor eller Academier, medh Skolemesterens Bref och bewijs på theres Lärdom oc Lefwerne Commenderes. Thyselius Handl. lärov. 2: 11 (1595). Ingen skal disputera om then helge Skrifft .. medh mindre han är en Lärare vthi then helge Skrifft, och hafwer vtaff en sanskylligh högh Schola itt gott Bewijs. Schroderus Osiander III. 1: 372 (1635). Det skulle icke .. litet bidraga til desse vetenskapers (dvs. naturvetenskapernas) upkomst, om ingen får vigas til Präst, innan han upvist vederbörligit bevis om sine framsteg i ofvannämde stycken. Linné Bref I. 1: 136 (1747). Efter .. studier i Borgå och Åbo, och upptedda .. hedrande bevis ifrån Akademien, blef han Pedagog. Alopæus Borgå gymn. 370 (1816). — jfr APPROBATIONS-BEVIS.
c) (†) om åtkomsthandling o. d. Någen breff och bewijsz vpå en gård szom Söffwerin Kijll köptt haffwer. G. I:s reg. 17: 37 (1545). När .. M(in) B(roder) eller migh kann läghenheett och tillfälle giffves .. att .. våre bevijs præsentere. Oxenst. brefv. 5: 22 (1613).
d) [jfr motsv. anv. i holl.] (†) om skriftlig redogörelse o. d. (Skolorna) skole .. och ware forplictede huart åhrsmoot att förskicke Scriftelige bewijs till Academiæn .. om Lexer och Öfninger dem the thedh åhredt hafwer änndet. Thyselius Handl. lärov. 2: 11 (1595).
Ssgr (till 1 o. BEVISA I 2; jfr ssgrna under BEVISNING): BEVIS-BOK. (†) bok som innehåller bevis. Swar: Opå then Bewijsbook, som H(err) Olof Erkie-Biscop .. hafwer latet nyligen af Trycket vthgå. Carl IX (1606; boktitel).
(1 a γ) -BREF. (†) juridisk handling som innehåller bevis (för ngt); jfr -HANDLING. Iudiciales, eller Domarebreff, hwilka äre .. Bewijsbreff, Edzbreff (osv.). A. J. Gothus Thes. ep. 2 (1619).
(1 a γ) -BÖRDA03~20. [jfr lat. onus probandi] skyldighet att prestera bevis hvilken åligger l. ålägges endera parten i en rättegång, vanl. käranden; jfr -LAST, -SKYLDIGHET. Bevisbördan (kommer) att .. hvila på käranden. Kreüger Sv. bevisn.-r. 30 (1871). Afzelius Rätteg.-förfar. 22 (1886; i uppl. 1882: bevisskyldighet).
(1 a γ) -DATUM~20. uppgift som ingår i en bevisföring; jfr -FAKTUM, -GRUND. Inom straffprocessen, der erkännandet endast utgör ett bevisdatum. Afzelius Rätteg.-förfar. 23 (1882, 1886). Trygger Skriftl. bevis 38 (1887).
(1 a γ; jfr 1 b β) -FAKTUM~20. faktum som utgör l. ingår i ett bevis. Kreüger Sv. bevisn.-r. 32 (1871). De för saken omedelbart afgörande bevisfakta. Wrede Bevisr. 243 (1894).
(1 a γ) -FRÅGA(N)~20. fråga(n) om hvad som är bevisadt (ss. faktiskt l. sant). Afzelius Rätteg.-förfar. 195 (1882, 1886). Så väl bevisfrågan som rättsfrågan skola undergå ompröfning i högsta instansen. C. O. Montan i Nord. tidskr. 1885, s. 253.
-FÖREMÅL~002. påstående l. förhållande l. faktum som utgör föremål för bevisning; särsk. till 1 a γ; jfr -TEMA. När .. bevisföremålet svårligen kan bevisas på annat sätt. Kreüger Sv. bevisn.-r. 218 (1871).
(1 a γ) -FÖRFARANDE~0200. förfarande i rättegång gm hvilket åt vederbörande beredes tillfälle att framlägga bevis. NF 4: 155 (1880). Afzelius Rätteg.-förfar. 127 (1882, 1886).
-FÖRING~20. framställning afsedd att bevisa ngt, bevis; jfr -FÖRNING, -LEDNING. Bindande, enkel, ovederlägglig bevisföring. H. Hildebrand i Ant. tidskr. 2: 373 (1869). Det hade icke varit svårt att vederlägga Rysslands bevisföring för dessa anspråk. Malmström Hist. 3: 324 (1870). En bevisföring af .. juridiskt bindande art. H. G. Söderbaum i VetAÅrsb. 1905, s. 218.
(1 a γ) -FÖRMÅN~02 l. ~20. Med skyldigheten att bevisa tillkommer (enl. de sv. landskapslagarna) också bevisförmånen svaranden. Serlachius Klander å jord 76 (1884). Uppström Sv. process. hist. 38 (1884).
-FÖRNING~20. (föga br.) bevisföring. J. G. Agardh i SKN 1843, s. 285. K. Piehl i Nord. tidskr. 1883, s. 646.
-FÖRSÖK~02. försök att bevisa (ngt), försök till bevis. Man vederlägger ett bevisförsök för en sats, och .. tror sig (därmed) hafva vederlagt sjelfva satsen. Rein Log. 73 (1882).
-GILL~2. som äger giltighet ss. bevis l. i en bevisföring; jfr -KRAFTIG. Kända, och .. bevisgilla data. Biberg 3: 512 (c. 1823).
-GRUND~2. sats l. omständighet l. förhållande o. d. hvarpå ett bevis grundar sig; argument. Lagerbring Skr. 78 (1750). Dalin (1850). Hjärne Sv. o. främ. 52 (1892, 1908). särsk. till 1 a γ. Bevisgrunden vid den direkta bevisningen är bevismedlet sjelft, tänkt såsom grund för domarens öfvertygelse. Trygger Skriftl. bevis 61 (1887). De omständigheter, af hvilka domaren sluter till det faktum, som skall bevisas, kallas vanligen bevisgrunder. Wrede Finl. civilpr. 2: 77 (1905).
(1 a γ) -HANDLING~20. dokument som utgör l. innehåller bevis; jfr -BREF, -URKUND. Rydqvist Tid. 1: 47 (1840). Dalin (1850).
-KEDJA~20. om bevisföring som består af flera bevis af hvilka ett efterföljande alltid utgår från o. grundar sig på det närmast föregående. Trygger Skriftl. bevis 54 (1887). De etymologiska spekulationer, som utgöra en väsentlig del af beviskedjan i detta verk (dvs. Rudbecks Atland). Herrlin Snille o. själssjukd. 206 (1903).
-KRAFT~2. Tuderus Kiesewetter 130 (1806). Inga fakta med beviskraft i denna riktning kunna hämtas ur föreliggande undersökningsmaterial. G. Adlerz i Arkiv f. zool. III. 17: 63 (1907). särsk. till 1 a γ. Ett och annat om Handelsböckers Beviskraft. Nordström (1844; boktitel). Hvad beträffar beviskraften af eget erkännande, säger lagen, att känd (erkänd) sak är så god som vittnad. Broomé Civilpr. 163 (1880, 1890). Den skriftliga handlingens materiela beviskraft. Trygger Skriftl. bevis 129 (1887).
-KRAFTIG~20. som har beviskraft; jfr -GILL. Flere af de .. framdragna exemplen synas .. ganska beviskraftiga. Friesen Till den nord. språkh. 9 (1901). SD(L) 1904, nr 102, s. 2.
(1 a γ) -KVANTITET~002. mängd l. mått af bevis(material) efter beräkning med hänsyn till bevisvärde enligt gällande bevisrätt; jfr -KVANTUM, -MÅTT. Broomé Civilpr. 262 (1882, 1890).
(1 a γ) -KVANTUM~20. jfr -KVANTITET. Samma bevisquantum, som ansetts tillräckligt för hufvudsaken. Broomé Civilpr. 232 (1882, 1890).
-KÄLLA ~20. källa ur hvilken bevis hämtas. En hvar, som citerar bibeln såsom en beviskälla. SvT 1852, nr 157, s. 2. Dessa beviskällor äro föga gifvande och hafva fört till motsägande slutledningar. Vising Rol. 140 (1898).
(1 a γ) -LAST~2. bevisbörda. Serlachius Klander å jord 16 (1884).
-LED~2. [jfr lat. membrum argumentationis] led i bevisföring; jfr BEVISNINGS-LEM.
-LEDNING~20. (numera mindre br.) jfr -FÖRING. (Det) har .. blifvit ett slags folkrättighet, att i en dom, ett utslag, få alla skäl uppgifna, och få en fullständig bevisledning. Rydqvist Tid. 2: 123 (1840). (Thorilds) bizarra bevisledningar. Böttiger 5: 135 (1867, 1874).
-LÄRA(N)~20. särsk. till 1 a γ: lära(n) om (de grundsatser som tillämpas med hänsyn till) bevis (i rättslig bem.). Om bevisläran i civil- och i kriminalprocessen. C. Naumann i Tidskr. f. lagstiftn. 1872, s. 140 (rubrik). Wrede Finl. civilpr. 2: 76 (1905).
-LÖS~2. (numera föga br.) utan bevis l. beviskraft; obevisad. Afunden nödgas tiga, och dess ord blifva bevis-lösa, när gerningar och förrättningar tala. Tessin Bref 2: 153 (1754). E. Estlander i Tidskr. jur. fören. 1908, s. 280 (om äldre förh.).
-MATERIAL~0002 l. ~0102. material för (åvägabringandet af en) bevisföring. M. medgifver .., att det bevismaterial, han samlat, ingalunda tillfredsställer strängt vetenskapliga fordringar. Herrlin Snille o. själssjukd. 25 (1903). särsk. till 1 a γ. Samlandet af det bevismaterial, på hvilket Domaren skall stödja sin öfvertygelse. Afzelius Rätteg.-förfar. 25 (1882, 1886). Ett redan förebragt bevismaterial. Därs. 28. Fröken F:s .. bekännelse, framdrifven af polisens öfverväldigande bevismaterial. VL 1897, nr 290, s. 2.
-MEDEL~20. medel för (åstadkommande af) bevis. särsk. till 1 a γ. Biberg 3: 441 (c. 1823). (Enviget förekommer icke) i de svenska Landskapslagarne .. ibland bevismedlen uppräknadt. Nordström Samh. 2: 632 (1840). Edens kraft och giltighet som bevismedel. Strinnholm Hist. 3: 630 (1848). Inskränkande äro de bestämmelser (för den juridiska bevisningen), som .. utesluta vissa naturliga bevismedel. Kreüger Sv. bevisn.-r. 7 (1871). De yttre medel .., genom hvilka bevisgrunderna bringas till domarens kännedom (t. ex. vittnen, urkunder), benämnas bevismedel. Wrede Finl. civilpr. 2: 77 (1905).
-METOD~02. Så finurlig än hans bevisföring är, märker likväl den uppmärksamme granskaren sofismen i både bevissyftet och bevismetoden. Dagen 1899, nr 83, s. 1.
(1 a γ) -MÅTT ~2. jfr -KVANTITET. Det lagliga bevismåttet. Afzelius Rätteg.-förfar. 88 (1882, 1886).
(1 a γ) -PLIKT ~2. = -SKYLDIGHET. Svarandens bevispligt. Uppström Sv. process. hist. 39 (1884).
(1 a γ) -PLIKTIG ~20. = -SKYLDIG. Kreüger Sv. bevisn.-r. 43 (1871).
(1 a γ) -PRESUMTION~002. förutsättning gm hvilken, såvidt ej anledning till annan presumtion finnes, beviskraft tillerkännes innehafvares uppgift om åtkomst af egendom. 2 NF 3: 106 (1904). E. Estlander i Tidskr. jur. fören. 1908, s. 284.
(1 a γ) -PRÖFNING~20. pröfning af halt o. giltighet af bevis (i en rättegång). Den fria bevispröfningen. J. Kreüger i Tidskr. f. lagstiftn. 1867, s. 716. En materiell bevispröfning. Serlachius Klander å jord II (1884). Förslag till lagar .. om ändring i vissa delar af rättegångsbalken i afsigt att införa den fria bevispröfningen. PT 1902, nr 77 A, s. 3.
(1 a γ) -REGEL~20. regel angående de formella kraf domaren har att ställa på beskaffenheten af anförda bevis l. åberopade bevismedel för att åt dessa skall tillerkännas beviskraft; jfr -TEORI. Lagliga, legala bevisregler. Nordström Samh. 2: 764 (1840). Det märkliga system af sunda bevisregler, hvilket den engelska rätten känner som ”Law of Evidence”. Afzelius Rätteg.-förfar. 83 (1882, 1886).
(1 a γ) -RÄTT~2.
1) rätt(ighet) att bevisa sin talan. Uppström Sv. process. hist. 37 (1884). (Vid klander å jord) är förvärfvarens bevisrätt i Svealagarne oberoende af besittningen. Serlachius Klander å jord 89 (1884).
2) om sammanfattningen af gällande rättsgrundsatser angående (laga) bevis; jfr -SYSTEM. Formell bevisrätt (rättssystem som gör bevisningen beroende af fullgörandet af vissa lagligen föreskrifna rättshandlingar ss. ordalier, tvekamp, ed); materiell bevisrätt (rättssystem som kräfver materiell bevisning, se d. o. 1 a β). Wrede Bevisr. 2 (1894).
-SKYLDIG~20. som är skyldig att prestera bevis. särsk. till 1 a γ; jfr -PLIKTIG. Afzelius Rätteg.-förfar. 79 (1882, 1886). E. Kallenberg i Tidsskr. f. retsvid. 1899, s. 175. —
-SKYLDIGHET~002 l. ~200. särsk. till 1 a γ; jfr -BÖRDA, -PLIKT. Afzelius Rätteg.-förfar. 21 (1882; i uppl. 1886: bevisbörda). Bevisskyldigheten måste alltid åligga den för hvars rätt beviset fordras. Trygger Skriftl. bevis 38 (1887). E. Kallenberg i Tidsskr. f. retsvid. 1899, s. 175. —
-SLUT. (†) slutsats (vid en bevisföring), konklusion. Växiö rådstur. prot. 17 nov. 1736.
-STÄLLE ~20. ställe i (tryckt) skrift som anföres till stöd l. bevis för riktigheten af ett uttalande o. d.; citat; jfr BELÄGG-STÄLLE. Vi hade ej behöft göra oss så mycket besvär att hitta på bevisställen för vår auktors undergifvenhet för Tidens Anda. Sv. lit.-tidn. 1814, sp. 616. Otvetydiga bevisställen. Rydqvist SSL 1: 340 (1850). Anförande af bevisställen och åberopande af skrifter. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 364 (1877). Klint (1906).
(1 a γ) -SYSTEM~02. system af rättsgrundsatser för bevisning; jfr -RÄTT 2. Uppström Sv. process. hist. 39 (1884). Ett rent formelt bevissystem. Wrede Bevisr. 244 (1894). Ett materielt bevissystem. Därs.
-TEMA~20. ämne för en bevisföring; särsk. till 1 a γ; jfr -FÖREMÅL. Schrevelius Civilpr. 351 (1853). Trygger Skriftl. bevis 40 (1887).
(1 a γ) -TEORI ~002. teori för bevisning (inför rätta); jfr -REGEL o. -RÄTT 2. Den fria bevisteorien (den nyare teori som påyrkar fritt användande af alla bevismedel hvilka kunna gifva upplysning i saken samt fri bevispröfning); den legala bevisteorien (den äldre teori som påyrkar formell bevisning, se d. o. 1 a β). Vår afsigt är att .. uppgifva grunderne för bevistheorien enligt de äldre Lagarne. Nordström Samh. 2: 729 (1840). Afzelius Rätteg.-förfar. 81, 83 (1882, 1886).
(1 a γ) -URKUND~02 l. ~20. jfr -HANDLING. Trygger Skriftl. bevis 144 (1887).
(1 a γ) -VITSORD~20. vitsord som tillerkännes (af en part i en rättegång presterade) bevis. E. Estlander i Tidskr. jur. fören. 1908, s. 199 (i rubrik).
(1 a γ) -VITTNE~20. vittne som åberopas för bevisning. Rättsärendet är både giltigt och bevisligt, äfven om de (dvs. solennitetsvittnena) icke alla äro habila såsom bevisvittnen. Wrede Bevisr. 164 (1894).
-VÄRDE~20. värde ss. bevismedel. särsk. till 1 a γ. De omständigheter, under hvilka ett bevismedel framträder, äro så skiftande, att dess bevisvärde undandrager sig hvarje på förhand uppgjord .. beräkning. Afzelius Rätteg.-förfar. 82 (1882, 1886). Pröfningen af bevisvärdet. Lagutsk. utl. 1893, nr 25, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content