SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1909  
BIFALL bi3~fal2 (bi`fall Weste), n.; best. -et; pl. (†) = (Dalin Arg. 2: 40 (1734, 1754), Tegnér 1: 76 (1825) m. fl.).
Etymologi
[liksom d. bifald af mnt. bival; jfr holl. bijval, t. beifall; se BI-, prefix1 1 a o. d]
1) [jfr motsv. anv. i mnt.] (†) motsv. BIFALLA 2: bistånd, hjälp; i sht i uttr. göra ngn bifall, bistå l. hjälpa ngn. (Konung Kristiern har låtit aflifva) them honom största biifall giorde ath komma till rikedh. G. I:s reg. 1: 30 (1521). The .. giorde then dale skalk .. bijfal medt folk päninga bysser och värior. Därs. 5: 180 (1528). Ath kon(glig) Ma(jestä)t tiil Swe(rge) icke skall göre kongenn i Påland .. någenn vndsethning eller bijfall emott the Riidtzer. Därs. 11: 197 (1536). Brandt Skrifware gaff sigh i Handel medh en Stockholms Skeppare, .. then han .. öfwertalade sigh til bijfall. Girs G. I 160 (c. 1630). Med andras bifall och tilhielp. Swedberg Schibb. f 2 a (1716); jfr 3. Med viss förhoppning om (den gudomliga) nådens bifall och hielp. Rydelius Förn. Föret. § 14 (1718, 1737).
2) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] (numera föga br.; se dock slutet) motsv. BIFALLA 3: instämmande. Gudz ewiga sanning är vppenbarad, hwilko alle böra gifwa bifall. Swedberg Ungd. 366 (1709). Författarens mening .. (har) icke vunnit bifall hos rätt många. Hof Skrifs. 276 (1753). En blick af bifall. Lenngren 70 (1798). Denna gissning .. har aldrig vunnit allmänt bifall. Berzelius Kemi 3: 64 (1818). Bifall .. öfverensstämmelse i mening. ”Han fick bifall i den tanken”. Ordet brukas minst i denna betydelse. Almqvist (1844). Wikner Tankar o. fr. 52 (1872). — särsk. [efter lat. assensus] (fullt br.) teol. om visst moment i tron. Til tron på Christum .. fordras 3 stycken: a) en kännedom och vetenskap .. b) Bifall .. c) Förtröstan. Büchner Concord. 1343 (1754). Det, som i Läroboken kallas bifall och bestämmes såsom en del af tron, bör förklaras med hjertats öfvertygelse och visshet om sanningen i Guds fullbordade löften. Ödmann Anv. t. skrift. 53 (1822, 1823). Tron .. förutsätter en genom den evangeliska upplysningen verkad kunskap om nådelöftet .. samt ett uppriktigt bifall därtill. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 137 (1895, 1902).
3) (numera föga br.) motsv. BIFALLA 4: gillande. Genom prof, värkställighet och egna oskrymtande bifall måste barnet i tid vänjas, at intet smaka något nöje (dvs. att ej finna nöje i ngt), om det ej är Gudfruktigt. Dalin Arg. 2: 40 (1734, 1754). Sådana egenskaper, som mer belönas genom et hemligit förnuftets och samvetets bifall, än genom menighetens förundran. Ågren Gellert 7 (1757). Til at stadga (Svenska) Academiens yttrande öfver arbeten (som underkastats dess granskning), böra Sju Ledamöter .. tilstädes vara. Skulle bifallet ej med tvänne röster öfverstiga afslaget, vare saken til nästa sammankomst upskuten. 1 SAH 1: 34 (1786, 1801). Hans grundsatser och handlingssätt hafva mitt fullkomliga bifall. Carlén Repr. 2: 66 (1839, 1861). (På begäran af Wallin hade af Åström) författats trenne Ps(almer) om Samvetet ..; men då ingendera af dessa vann hans fulla bifall, har Åström .. ytterligare skrifvit här varande Ps(alm). Beckman Psalmh. 128 (1845).
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] motsv. BIFALLA 5: (i lofordande omdöme l. applåd o. d. bestående) yttring af gillande l. tillfredsställelse l. beröm; erkännande, loford, beröm. Vinna, skörda, röna bifall. Högljudt bifall. Serenius (1734; under applaud). Tessin Bref 2: 25 (1754). Handklappning, glädjefullt tilrop, bifall. Ekblad Lib. mem. (1764; under plausus). Vinna åhörares eller åskådares bifall. Sahlstedt (1773). Han talte högt och häftigt, hans ansigte lågade, et stormande bifall afbröt hans ord. Eurén Cora 130 (1794); jfr BIFALLS-STORM. Det odelade bifall, detta poem vunnit. Tegnér 3: 182 (1819). För mängdens bifall eller tadel har jag lyckligt- eller olyckligtvis intet sinne. Dens. 5: 251 (1822). Höga bifall skalla / till hjeltens äfventyr. Dens. 1: 76 (1825). Denne bok, som .. ådragit sig vida mer klander än bifall. Rydberg Ath. 411 (1859, 1866; uppl. 1876: loford). Ett sorl af bifall. Östergren N. dikt. 87 (1879). (Neros) aldrig tämda åtrå att rusa sig af folkets bifall på teatern och arenan. Rydberg Rom. d. 129 (1882). Hans val .. har .. helsats med lifligt bifall. AB 1898, nr 12, s. 1. Kongl. teaterns första symfonikonsert i går hade .. samlat en fulltalig åhörarskara, som dock icke lät sig uppeldas till något entusiastiskt bifall. PT 1907, nr 241 A, s. 3. — särsk.
a) i numera obr. förb. Hela Staden gaf et återskallande bifall. Dalin Arg. 1: 148 (1733, 1754). Han har allmänt bifall. Weste (1807). Till detta tal gaf menigheten bifall. Strinnholm Hist. 2: 639 (1836).
b) i uttr. klappa, nicka, ropa o. d. (sitt) bifall, gm handklappningar, nickningar, tillrop l. utrop, slag o. d. gifva sitt gillande, sin tillfredsställelse till känna. Jag äfven får med välbehag / Mitt höga bifall nådigt nicka. J. G. Oxenstierna 2: 231 (1775, 1806). Hjeltarne (i Valhall) / Lyssna med fröjd (till skaldens sång) / Och bifall slå / Uppå skölden hård. Geijer I. 3: 193 (1811). Tusen svärd / sitt bifall hamrade på tusen sköldar. Tegnér 1: 44 (1825). Dertill ropade alla bifall och tyckte det vara väl sagdt. Strinnholm Hist. 1: 420 (1834). Den stora begärlighet att klappa bifall, som är så utmärkande för Stockholms teaterpublik. Snellman Tyskl. 353 (1842).
5) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] motsv. BIFALLA 6: samtycke, godkännande; i sht i fråga om beslutande församling l. myndighet. Så hafwer jag .. funnit theras åstundan wara skiälig. Och therföre gifwit them skrifftligen mitt bifall ther til. Swedberg Amer. 101 (1732). Äro flere förmyndare än en, och vilja the dela förvaltningen sig emellan; tage thertil Domarens bifall. ÄB 23: 5 (Lag 1734). Czaren sjelf blef bestört öfver vår frikostighet och sade, om han ej blygdes vid at begära Stockholm, vore han säker om Sveriges bifall. Höpken 1: 24 (c. 1760). Lemna sitt bifall til något. Sahlstedt (1773). Vinner then (till ledamot i Svenska akademien) föreslagne Thes (dvs. konungens) Nådiga bifall, tå är han behörigen vald. 1 SAH 1: 25 (1786, 1801). Kongl. Maj:t har, med bifall till Landshöfdingens hemställan, förordnat att. Westee (1842). Tystnad räknas för bifall, grundlagen följer den regeln: den som tiger han samtycker. Svedelius Statsr. ansv. 373 (1856). Hermione ville åtfölja honom; han gaf henne sitt bifall dertill. Rydberg Ath. 249 (1859, 1866). Den förre yrkade bifall (till representationsförändringen) lika varmt som den senare vältaligt yrkade afslag. De Geer Minnen 2: 17 (1892). Min öfvertygelse bjuder mig, herr grefve och talman, att så som frågan nu ligger, yrka bifall till utskottets förslag oförändradt. A. Hedenlund i 1 kam. prot. 1907, nr 40, s. 7. — särsk.
a) [jfr uttr. få afslag på] (föga br.) med prep. på. För sin del tilstyrkte Friherre de Geer bifall på Bonde-Ståndets extractum protocolli. Ad. prot. 1786, s. 116. Bifall fick han på bönen. Runeberg 1: 35 (1832).
b) i numera obr. förb. At icke gifwa then minsta synd .. bifall. Sahlstedt Hofart. 68 (1720). Jag hörer stundom, säjer Cicero(,) at et Rådsbeslut under mitt bifall har afgådt til Syrien och Armenien. Dalin Montesquieu 93 (1755). Jag vågar .. tilstyrka underdånigt bifall af Kongl. Maj:ts .. nådiga proposition. Ad. prot. 1786, s. 68.
Ssgr (i allm. till 4): BIFALLS-BLICK30~2. Månn' du en bifallsblick ej ger / åt detta rökverk, vi dig tända? Tegnér 1: 347 (1798). En bland dessa .. arbetare, som .. ej .. tigga någon särskilt ynnest eller ens en flygtig bifallsblick. Valerius 2: 208 (1836). A. Grafström 2: 117 (1864).
-BRUSNING~20. (enst.) Alla språk i enig bifallsbrusning / Förbinda Vegamäns och Sveas namn. Snoilsky i 3 SAH 8: 40 (1893).
-DOM~2. (numera knappast br.) För smak och qvickhet allmänt spord, / Er bifalls-dom af snillet söktes. Leopold 6: 361 (c. 1820). Verldens bifallsdom, / Lika lätt att få som mista. Strandberg 1: 319 (1864).
-DUNDER~20. (enst.) Ett högt bifallsdunder bekräftade hans val. Cederschiöld Riehl 1: 28 (1876).
-DÅN~2. Hagberg Aristophanes Demag. 36 (1834). När han under det starka bifallsdånet lemnat talarestolen, synes där en annan. Lundin N. Sthm 644 (1890).
-GNY~2. Adlerbeth Æn. 220 (1804, 1811). Från stranden af Fyris steg upp till sky / Af rop och af sköldar ett bifallsgny. Atterbom Lyr. 2: 73 (1811). Johansson Hom. Il. 1: 22 (1846).
-GRIN~2. (tillfällig bildning) Då du spelar .., så glöm ej att vända ryggen åt allmänheten; ty ser du det platta bifallsgrinet, så blir du rasande. Palmær Eldbr. 188 (1848).
-JAKT~2. (föga br.) popularitetsjakt. Bifallsjagten sluts med jägarns fall. Tegnér 2: 182 (1840; i fråga om lycksökeri hos hopen). Kindblad (1867).
-JUBEL~20. Handklappningarna och bifallsjublet påminte honom (dvs. Nero) om hans triumf som gosse på Circus maximus. Rydberg Rom. d. 137 (1882). Lundin N. Sthm 165 (1888).
-JÄGARE~200. (föga br.) popularitetsjägare. Dessa falska profeter, .. lycksökare inom kyrkan, bifallsjägare på vigd mark. Tegnér 7: 75 (1839; Böttigers uppl.).
-KLAPP, n. [jfr d. bifaldsklap] (†) applåd. Rika bifallsklapp. Remmer Theat. 1: 226 (1813, 1814).
-KLAPPNING~20. (numera knappast br.) handklappning, applåd. Möller (1807). Straxt höres ett fröjdeskri med skratt och bifallsklappning. SC 2: 376 (1822).
-LARM~2. (föga br.) numera bl. i sg. Antonius står försagd, men Cesar qväfver harmen. / Ju mer den döljs, ju mer förstärkas bifallslarmen. Remmer Cesars död 19 (1829).
-LJUD~2. (föga br.) J. G. Oxenstierna 2: 87 (1796, 1806). Så han talte: och hans bud / Följdes under bifallsljud. Franzén Skald. 1: 320 (1805, 1824). Thomander 3: 267 (1826).
-MUMMEL~20. Talet .. besvarades med ett allmänt bifallsmummel af ja! ja! ja! H. Lilljebjörn Hågk. 1: 36 (1865). AB 1899, nr 273, s. 4.
-NICK~2.
1) till 4. Eurén Redl. 154 (1793). (Folket) fruktar hans (dvs. den åldrige lärarens) ogillande vink och är stolt af hans bifallsnick. Tegnér 4: 68 (c. 1835). Auerbach o. Blomqvist (1907).
2) till 5. Med en bifallsnick jag det lofvar. Johansson Hom. Il. 1: 524 (1846; gr. κεφαλῇ κατανεύσομαι). Du (Zeus), som sänker mot en bön / Ditt locksvall huldt med bifallsnick. Risberg Vallmo 23 (1906).
-ORD~2. (numera föga br.)
1) till 4. Ingens fåfänga smickrade han med ett tomt, ett meningslöst bifallsord. Grafström i SAH 20: 257 (1840).
2) till 5. (Kungadottern) aktar jag begära, / .. / Och vill gamle Kungen icke / Gifva mig sitt bifallsord, / Skall min klinga honom tvinga. Carl XV Dikt. 124 (1863).
-ORGAN~02. frenol. jfr -SINNE. Man kan således finna att bifallsorganen blir en farlig persedel, om den ej motväges af ett varmt och känsligt hjerta. Wetterbergh Altart. 62 (1848).
-ROP~2.
1) till 4. Detta ytrande emottogs med de ifrigaste bifallsrop. Adlerbeth Ant. 1: 73 (c. 1792). Han sjöng om kärlek, fråsseri och rus, / Och höga bifallsrop hans sång belönte. Stagnelius 1: 128 (1812). Det välbekanta, gladlynta sluga ansiktet helsas med bifallsrop. Rydberg Vap. 278 (1891).
2) till 5. Bifallsrop .. Ljudligt, högt tillkännagifvande af .. Samtycke ..; acklamation. Almqvist (1844).
-RÖST~2.
1) (i Finl.) till 3: betyg (se d. o. 2 b β α'), betygsenhet. Runeberg E. skr. 1: 215 (1832). Vitsorden admittitur, approbatur, cum laude approbatur och laudatur, motsvarande en, två, tre och fyra bifallsröster. FFS 1856, s. 44.
2) (numera knappast br.) till 4. G. Adlersparre i LBÄ 9—10: 82 (1798). Se der dess (dvs. människans) lott för evighet bestämd: / Till pris vid målet: oförrätt och hämd; / .. / Af tadel, — chorus; bifallsröster, — få. Leopold 2: 143 (1801, 1815). Det utslag, Herren fäller, / Till frid uti ditt eget bröst, / Långt mer än verldens bifallsröst / Och ryktets loford gäller. Ps. 1819, 39: 5. Kindblad (1867).
-SINNE~20. frenol. Det finnes en upphöjning på hufvudet som frenologerna .. kallat ”bifallssinne”. Den der knölen .. gör att menniskan sträfvar efter bifall. Wetterbergh Altart. 61 (1848).
-SKRATT~2. Hör under-rop! hör bifalls-skratt! Thorild Straffs. 5 (1784). Skålen drickes under jubel och bifallsskratt. Lundin N. Sthm 339 (1888).
-SKRI~2. Bifallsskri upphofvo Achajernas söner / till Diomedes' ord. Johansson Hom. Il. 7: 403 (1846).
-SMIL~2. Med qväfd harm och konstladt bifallssmil. Elgström 233 (1810).
-SORL~2. Wallin Vitt. 2: 298 (c. 1808). Dagens bifallssorl är flacka sinnens ära. Tegnér 3: 9 (1841). När talaren tystnat, gick ett bifallssorl genom mängden. Sander i 3 SAH 4: 73 (1889).
-STORM~2. [jfr d. bifaldsstorm, t. beifallssturm] om kraftigt o. bullrande bifall. Ingen bifallsstorm .. / Lönar Bardens möda. Fahlcrantz 1: 132 (1846). Mr Pickwick slutade (sitt tal) under en verklig bifallsstorm. Backman Dickens Pickw. 1: 448 (1871). En bifallsstorm kom rullande från raden / och bravoropen skränade sig hesa. Fröding N. dikt. 115 (1894). oeg. Sturzen-Becker 1: 23 (1861). (Wennerbergs) musikaliska diktning har burit allt mognare frukter under de årtionden som följt den första bifallsstormen. Wieselgren Bild. 169 (1889).
-TECKEN~20.
1) till 4. Monarken .. gaf honom ett gynnande bifallstecken, och .. tillät honom att kyssa sina toflor. Kexél 2: 17 (1781). Långt ifrån den fåfängan, som söker bifallstecken, var hon (dvs. fru Lenngren) ej mindre skild ifrån den, som låtsar förakta dem. Franzén Minnest. 1: 250 (1818). AB 1845, nr 53, s. 2.
2) till 5. Bifallstecken .. Märke, åtbörd, tecken af hvad slag som helst, hvarmedelst tillkännagifvande sker af .. Samtycke. Almqvist (1844).
-VINK~2. (numera föga br.)
1) till 4. Leopold 2: 457 (1802, 1815). I fäder af min ätt! O! gifven från er grift, / Er son en bifallsvink, ett stöd åt sin bedrift. Remmer Marino Faliero 61 (1842). Kindblad (1867).
2) till 5. Sedan han gifvit en bifallsvink, började de att tala. Kolmodin Tac. Ann. 2: 12 (1835). Om en bifallsvink från den höge Kronion det gillar; / sjelf jag honom förgör. Johansson Hom. Od. 16: 403 (1845).
-VÄRD. (†) N. F. Biberg i VittAH 10: 123 (1811, 1816). Likväl träffas der ännu flera bifallsvärda (ställen i Lidners Erik XIV). Atterbom Siare 5: 431 (1849).
-VÄRDIG. (†) Hammarsköld Sv. vitt. 2: 233 (1819).
-YTTRING~20.
1) till 4. Hr François Prümes uppträdande .. skedde för fullt hus och konstnärn öfverhopades med de mest lifliga bifallsyttringar. AB 1845, nr 132, s. 2. De mest frenetiska bifallsyttringar. Sturzen-Becker 2: 12 (1861). De Geer Minnen 1: 219 (1892).
2) till 5. Dalin (1850).
-ÅSKA~20. (G. III:s krigarideal) är operans, där hjälten på ett ögonblick vinner en lysande seger .. och .. träder fram till rampen, hälsad af publikens bifallsåskor. Schück G. III 35 (1904). Nyblom Minnen 1: 104 (1904).
Spoiler title
Spoiler content