BIGNONIA bignω4nia, sällan biŋn- l. binj-, stundom 0302, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er.
Etymologi
[liksom dan. o. t. bignonie, eng. bignonia af nylat. bignonia; namnet gifvet c. 1700 af Tournefort, som uppkallade släktet efter abbé Bignon, Ludvig XIV:s bibliotekarie]
(växt af) det till bignoniacéerna hörande släktet Bignonia. Callerholm Stowe 27(1852). Bignonierna prydda med stora lysande blommor. Lindström Bates 112(1872). Ett slags med praktfulla blommor försedda lianer, Bignonier, hvilka i de varma ländernas urskogar slingra sig uppför stammarne och från träd till träd. Fries Växtr. 39(1884). Auerbach o. Blomqvist(1907).
Ssg: BIGNONIA- l. BIGNONIE-BLAD0300~2. särsk. blad af Bignonia Copaia, feberblad. Ekbohrn Främ. ord(1904).
