BIGNONIACÉ bignω1niase4, sällan biŋn- l. binj-, r.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. bignoniacee, fr. bignoniacée, af nylat. bignoniaceæ, pl., bildadt med den i namn på växtfamiljer vanliga ändelsen -aceæ till BIGNONIA]
bot. växt tillhörande familjen Bignoniaceæ. Düben Nat. fam. 34 (1841). De praktfulla Bignoniaceerna, hvilka till stor del äro klättrande buskar eller lianer, som sammanväfva de tropiska urskogarne till ogenomträngliga snår. Fries Växtr. 147 (1884).
