SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIHANDTERING bi3~hante2riŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
handtering som ngn bedrifver vid sidan om sin egentliga, bisyssla. Kanhända vore det .. för denne sistnämnde (dvs. jordbrukaren) .. lättare, att i nödfall, såsom en bi-handtering sjelf tillverka sina åkerredskap, än för Bruksidkaren att sjelf producera alla de lifsmedel han behöfver. LBÄ 21—22: 49 (1799). (Gm kopparstickets större fulländning) blef äfven konstens teknik mycket svårare, och graveringen i koppar kunde ej längre af målarne drifvas som en bihandtering. 2 Uppf. b. 10: 270 (1907).
Spoiler title
Spoiler content