SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
BIMEDEL bi3~me2del, n.; best. -medlet; pl. =.
Etymologi
[jfr d. bimiddel o. t. beimittel, äfvensom t. nebenmittel; se BI-, prefix1 2]
1) (numera föga br.) medel af jämförelsevis underordnad betydelse. Medlen härtil (dvs. till uppväckande af den nya människan i oss) äro hufvudsakligen .. Guds ord och Sacramenterna ... Men derjemte betjenar Gud sig af många andra bimedel til at luttra oss. Nohrborg 696 (c. 1765). De öfriga narcotiska medlen .. äro mindre skadliga än opium, men de äro ensame otillräckliga och göra nytta endast såsom bimedel. Hwasser Sm. skr. 1: 315 (1839). Ett nödhjelps- eller bimedel. J. G. Wahlström i Biogr. lex. 12: 123 (1846).
2) (†) indirekt medel. Serenius 20 (1741).
Spoiler title
Spoiler content