SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
BINDSLE bin3dsle2, hvard. bin3sle2 (bi`ndsle Weste), n.; best. -et; pl. -en; stundom BINDSEL bin4dsel, hvard. bin4sel, n.; best. -slet; pl. =.
Ordformer
(bindsle Lex. Linc. (1640; under schoenos), SFS 1862, nr 21, s. 12, osv. binsle Lex. Linc. (1640), Dahlman Reddej. Bih. 3 (1772) m. fl. bindsel Collnér Försök 121 (1812), GHT 1897, nr 249 B, s. 1, m. fl. binsel Rääf Ydre 1: 32 (1856))
Etymologi
[fsv. bindsel; jfr d. bindsel, mnt. bintsel, holl. o. t. bindsel; af stammen i BINDA o. suffixet -SEL, urgerm. -isla-; formen bindsle torde vara bildad med suffixet -SLE, urgerm. -islia-. Med afs. på de dubbla formerna jfr GÄRDSEL: GÄRDSLE. Mnt. bintsel (o. holl. bindsel) torde dock delvis vara en ssg af binden (se BINDA, v.) o. sel, rep; jfr t. bindseil. T. bindsel, bändsel, kan vara lån från nt. Jfr E. Hellquist i Arkiv. f. nord. filol. 7: 162 (1891) o. Tamm Avl.-änd. hos sbst. 84 (1897). — jfr BÄNDSEL]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt. o. holl.] ngt hvarmed man binder; band, rep. Reep eller bindzle. Lex. Linc. (1640; under schoenos). Dalin (1850; angifvet ss. tillhörande folkspråket). Karl Johan satt upprätt i sängen, med den friska handen hvilande i ett slags bindsle, som hängde ned från taket. Agrell På landsb. 117 (1887). Gamla järntrådslinor äro ett utmärkt bindsle vid hägnader. I. Eklund i Skogvaktaren 1891, s. 234. N. Keyland i Fataburen 1908, s. 69 (om band kring kärfvar). De här nätterna (dvs. påsknätterna) längta alla vigda skällor (dvs. kyrkklockor) att få slita sitt bindsle och komma ut och flyga. Heidenstam Svenskarna 137 (1908; yttradt af en jättekvinna); jfr a. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i mnt.] om kedja, grimskaft osv. hvarmed (hus)djur, i sht nötkreatur, bindas, särsk. i fähus, stall osv., med l. utan tillhörande halsring o. d. Then som vil hålla boskap, måste hafva tätt, varmt fähus .. och starka binslen, at intet nöt sliter sig löst, och stångar the andra. Broocman Hush. 3: 3 (1736). Ännu någon gång, särdeles mot stundande oväder, höres Urkon skaka sitt binsel. Rääf Ydre 1: 32 (1856). Afsändare .. af hästar, andra större kreatur, eller hundar, åligger att .. anskaffa nödiga bindslen och ansvara för djurens säkra uppbindande. SFS 1862, nr 21, s. 12. Dessa och andra anmärkningar, som mot jerngrimskaften kunna göras gällande, hafva ock haft till följd att tänkande hästvänner sett sig om efter andra ”bindslen”. Wrangel Handb. f. hästv. 139 (1884). Heidenstam Folkung. 1: 173 (1905). — jfr HÄST-, JÄRN-BINDSLE m. fl.
b) om snöre, rem m. m. hvarmed skidor fastbindas vid fötterna; jfr BINDNING 1 b. Utställningen kommer .. att omfatta såväl skidor som bindslen och all öfrig utrustning för skidlöpare. SD(L) 1895, nr 106, s. 12. Sviker eller krånglar bindslet, förlorar skidlöparen herraväldet öfver både löpskida och andur. Schröder Om skidor 16 (1900). — jfr HORN-, TÅ-BINDSLE m. fl.
c) (†) gallerverk, spaljé; jfr BINDE-VERK. (Trädgårdssalar) äro stora skiöna prydeliga och med gröna binslen ihopafogada ypna platzar i trägården, på hvilka åtminstone åtta alleer, såsom vti en medelpunckt stöta tilsammans. Broocman Hush. 4: 6 (1736).
2) (†) växtsläktet Cuscuta, särsk. Cuscuta epilinum Weihe; jfr anm. under BINDA, sbst. 4. Cuscuta .. Bindsle, skorff, ogräsz som wäxer i Lijn. Lex. Linc. (1640). Fasciculus (1690).
Ssgr: A: (1 a) BINDSEL-LÖSNINGS-APPARAT 3010~102. Bindsellösningsapparaterna, genom hvilka man afser att (vid eldsvådor i ladugårdar) kunna lösgöra alla kreaturen på en gång. LD 1910, nr 151, s. 3.
(1 a) -STEN~30~2. sten (i kyrkmur på Gottland) med hål i hvarigenom en stång trädes att binda hästar vid; jfr BIND-STEN 1. P. A. Säve i Land o. folk 1873, s. 41.
B: (jfr 2) BINDSLE-SKORF30~2. (individ l. art af) växtsläktet Cuscuta, särsk. Cuscuta europæa Lin. Bindsle-skorf, cuscuta. Serenius (1734; under dodder). Wahlenberg Flora sv. 103 (1824, 1831). Fries Ordb. 8 (c. 1870).
Spoiler title
Spoiler content