SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1910  
BINGE biŋ3e2 (bi`nge Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -ar;
BINGA biŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (nästan bl. i norra o. mellersta Sv., hvard. o. nästan bl. i bet. 2, i sht 2 b);
BING biŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar biŋ3ar2. (i sydligaste Sv. o. på Gottl., hvard. i bet. 1);
förr äfv. BINKE, sbst.2 (se BINGE-LEGAD).
Anm. I bet. 1 o. äfv. i bet. 2 a är binge den vida vanligaste formen, i bet. 2 b är binga förhärskande.
Ordformer
(binge Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630: Höbinge), Wivallius Dikt. 105 (c. 1637: bingarna) osv. binga Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; i bet. 2 a), Skogman Eug. 1: 129 (1854: bingor, pl., i bet. 1), LD 1903, nr 268, s. 2 (i bet. 2 b) m. fl. bing Ihre Gl. 189 (1769: maltbing; cit. fr. 1549), Spegel Gl. 259 (1712; s. 52: binge), Almqvist (1844; betecknadt ss. gottländska). Anm. Formen binga(n) i Tiondelängd 1540 (se under 1) är sannol. oblik form till binge)
Etymologi
[fsv. binge, m., förvaringsrum för säd l. mjöl; jfr d. bing, nor. bing, binge, stor lår, äfv. bås (i ladugård), isl. bingr, afdeladt rum, mnt. o. t. binge, eng. bing, hög, bås m. m. Ordets härledning är oviss; jfr Tamm Etym. ordb., Noreen Urgerm. lautl. 100 (1894), Dens. Sv. etym. 10 (1897) samt Falk o. Torp. Formerna binga o. bing torde vara sekundära i förh. till binge, i formen binke torde en rotvariant föreligga]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor., isl. o. eng.] afplankning (i sht i sädesmagasin), afbalkning; (stor) lår o. d. Huad the (i södra Hälsingland) få till rogh thet slå the i bingan bland kornet och reknas altt för korn. Tiondelängd f. Uppsala stift 1540 i kammararkivet. Låt grönskas hans Fåår (dvs. fåra, åker), låt blomstras hans Äng / Hielp fylla Bingarna blotta. Wivallius Dikt. 105 (c. 1637). Dårar äro the rijke Mammons Tienare, .. the wela .. intet såå eller vthströda .., vtan göma Säden och sina Rijkedomar i Bingar, Kistor och Skrijn. E. Elai Likpr. ö. Anna Olofsd:r B 4 b (1652). Vnderbood, medh 3. låårar eller bingar. Växiö domk. prot. 1673, s. 413. Skal ock all inmätning icke uti någon binge utan på bara gålfvet eller bottn skie. Förordn. ang. mått o. vigt 8 okt. 1733, § 5. Binge är vid Vitriol-Alun och andra Saltsjuderier det fat, eller käril, hvaruti lutningen sker, eller hvaruti den kokade luten aftappas. Rinman (1788). Du skall skilja rågen ifrån kornet och kornet ifrån rågen, samt lägga hvart och ett i dess egen binge. Sv. folks. 76 (1844). Som du hafver sjelf utsått, / har du ock i bingen fått. Granlund Ordspr. (c. 1880). I de flesta fabriker tömmes (sulfitcellulosa-) massan efter kokningen i under kokaren befintliga bingar. Tekn. tidskr. 1893, K. s. 88. Öfver stenvalsarna (i en fruktkvarn) är en binge anbragt, i hvilken frukten inkastas. 2 Uppf. b. 4: 632 (1899). I midten (af en koja för skogsarbetare) befinner sig eldstaden i en binga af stockar, fyld med jord och stenhällar. R. Tigerstedt i Hygiea 1900, 1: 123. Säden, som förvarades i stora bingar på golvet. Lagerlöf Holg. 1: 77 (1906). — i bild. (Myrornas) bingar / fyllda med socker och vax. Heidenstam Dikt. 113 (1895). — jfr AGN-, ASK-, FISK-, HVETE-, KORN-, MALT-, MJÖL-, SPANNMÅLS-, SÄDES-, VÄXT-BINGE- m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i eng.] om ansenlig, men obestämd mängd af ngt; (stor) hög l. hop.
a) hög (af hö, halm o. d.), dråse (af säd o. d.). Binga. acervus. som Höbinge. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). När den (dvs. den bland höet hvarftals inlagda halmen) med hökroken tillika med Höet drages ur bingen, skal han näppeligen kunna från Höet skiljas. Dahlman Reddej. Bih. 11 (1772). Det är ljuft att skatta en rikare binge. Adlerbeth Hor. Sat. 4 (1814; om sädesförråd; lat. ex magno tollere acervo); jfr 1. — i bild. (Kulturens) dofva tröskverk slukar nya bingar / och kastar tomma ax och agnar ut. H. Tigerschiöld i Vinterg. 262 (1894). — jfr HÖ-, NÄFVER-BINGE m. fl.
b) hop, massa, mängd; packe, knippa, bunt. En väldig binga af .. kärleks billetter. Calonius Bref t. Porthan 38 (1794). En hel binge med bref. Weste (1807). Han (dvs. bodbetjänten) är der nere nu med en ofantlig binga / Af fina, vackra tyg. Remmer Theat. 1: 31 (1812, 1814). (Borgmästaren i Jönköping) uppbrände i deras (dvs. de upproriska västgötaherrarnas) egen närvaro en hel binga papper. Ekelund 1 Fäd. hist. II. 1: 41 (1830). En så utmärkt söt hatt .. tänk bara, silfverspetsar och här och der stora bingor af ljusröda nerier. Lundquist Profil. 1: 32 (1882, 1884). De såsade (tobaks-) bladen förenas (vid snustillverkning efter en viss metod) till s. k. puppor, hvilka utgöras af rofformade bingor af särskildt utvalda tobaksblad. NF 14: 1514 (1890). På väggen (i köpmanskontoret) hängde en binga fakturor och räkningar. Högberg Fribytare 174 (1910). — jfr HÅR-, PAPPERS-BINGE m. fl.
Ssgr: (1) BINGE-BOD. [jfr ä. d. binghus] (†) spannmålsbod. Lex. Linc. (1640; under granarium).
(1) -LEGAD. (binke-) (†) som en tid legat i binge. Den nya (säden), hvilken är både ohälsosam och odryg innan hon blifver binkelegad. Boije Landthush. 274 (1756). Anm. Ordet binghmyöll Hist. handl. XI. 1: 70 (1530; jämfördt med originalet) bör säkerligen läsas biughmyöll, se BJUGG-MJÖL.
Spoiler title