BIRÄTT bi3~rät2 (bi`rätt Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. biret, äfvensom t. beigericht samt nebengericht; se BI-, prefix1 2]
(föga br.)
1) maträtt som serveras till annan rätt; salad. Bi-rätt, tilkost. Lind (1749; under beygericht). Om middagen allenast en rätt med någon birätt. Sv. Merc. 10: 122 (1761). Puréer på grönsaker hafva en särskild användning såsom birätter eller garnityr till kött. Hagdahl Kok. 164 (1879). Birätter till soppor .. Frikadeller .. Queneller (osv.). Hemmets kokb. 53 (1905, 1909).
2) mellanrätt.
SAOB
