SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BISATS bi3~sat2s, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. bisætning samt t. nebensatz; se BI-, prefix1]
1) [se BI-, prefix1 2] språkv. sats som utgör bestämning till (ett ord l. en satsdel i) en annan sats, underordnad sats; jfr BIMENING 1. Wikforss (1804; under nebensatz). De infogade propositionerna hafva namn af Bisatser, i hänseende till Hufvudsatsen, hvilken af dem närmare utvecklas och förklaras. Moberg Gram. 49 (1815). Samma bestämning kan ofta uttryckas efter behag antingen såsom en satsdel, eller genom en bisats, eller genom en satsförkortning. Svedbom Satsl. 89 (1843, 1855). De bisatser, som bestämma hufvudsatsen kallas .. bisatser af första ordningen; de, som bestämma dessa, bisatser af andra ordningen; dessas underbisatser af tredje ordningen, o. s. v. Brodén Sv. spr. 106 (1855, 1873). Bisatser äro med afseende på det ord, som inleder dem .. af tre slag: .. Konjunktions-satser, .. Relativ-satser, .. Indirekta frågesatser. Sundén Sv. spr. 168 (1869, 1885). — jfr ADVERBIAL-, AFSIKTS-, APPOSITIONS-, ATTRIBUTS-, BINDEORDS-, BIORDS-, DESKRIPTIV-, FÖRKLARINGS-, HÄNFÖRINGS-, KAUSAL-, KONJUNKTIONS-, MODALITETS-, OBJEKTS-, OMSTÄNDIGHETS-, RELATIV-, SMÅORDS-, SUBJEKTS-, TEMPORAL-, UNDER-, VILLKORS-, ÖFVER-BISATS m. fl. — särsk. i uttr. oäkta bisats. Med oäkta bisatser förstås sådana satser, hvilka hafva formen af bisatser, emedan de inledas med ett relativt pronomen eller adverb, men hvilka egentligen äro sjelfständiga satser. Brodén Sv. spr. 88 (1855, 1873). ”Oäkta bisatser” .. t. ex.: ”Han fick 100 kronor, hvilket gjorde honom stor glädje”. Cederschiöld Skriftspr. 282 (1897, 1902).
2) [se BI-, prefix1 1 b] (†) log. subkonträrt omdöme. De kontradiktoriska omdömena kallar man motsägande Satser, de konträra Motsatser, och de subkonträra Bisatser. Tuderus Kiesewetter 58 (1806).
Ssgr (till 1): BISATS-BESTÄMNING30~020. (föga br.) bestämning (till ord l. satsdel) hvilken utgöres af en bisats. jfr: Apposition eller bisatsbestämning. Nordvall Modersm. 43 (1863).
-BINDNING~20. (mindre br.) sammanfattning af två (l. flera) samordnade bisatser (af samma slag). Svedbom Satsl. 93 (1843, 1855). Hufvudsats samordnad med hufvudsats (hufvudsats-bindning) .. bisats med bisats (bisats-bindning). Löfgren Ty. spr. 113 (1885, 1890). (Satsbindningen) kallas .. bisatsbindning, om lederna äro bisatser. Beckman Sv. spr. 219 (1904).
-FOGNING~20. (mindre br.) sammanfattning af två l. flera bisatser hvilka äro öfver- o. underordnade i förh. till hvarandra. Pipon Sv. spr. 63 (1878).
-ORDFÖLJD~20 l. ~02. ordföljd som är utmärkande för bisatser. Bisatsen kännetecknas .. genom vissa ordföljdsförhållanden .. (bisatsordföljd). Beckman Sv. spr. 203 (1904).
-SLUT. (†) log. slutledning i hvilken åtm. en af premisserna innehåller en bisats som angifver grunden; epikerem. Afzelius Log. 49 (1852, 1864).
Spoiler title
Spoiler content