SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISKA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. o. nor. biska, med -k- l. -sk-suffix bildadt till stammen i BITA; jfr E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 14: 7 (1898)]
(†) äta ifrigt o. med god smak, mumsa. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). Leijonet medh dhe andra (djuren) biskade huar på sitt (af bytet). Landsm. XI. 1: 90 (i handl. fr. 1702). Jag har en barnsöls ost här fått at biska på / Jag äter, at jag snart ei orckar hädan gå. Kolmodin Qv.-sp. 1: 309 (1732).
Spoiler title
Spoiler content